lördag 13 januari 2018

Post är pest

I dagens text söker jag mig ända ner "down under", till Australien, för inspiration, och hittar en text om några av dagens akademiska favoritteorier: postmodernism, postkolonialism, poststrukturalism. Tesen är enkel: Allt som har "post-" som prefix är skit och pseudovetenskap. Vilket för oss i norr bäst bevisas genom Postnord. Några spridda slutsatser:

  • Nej, imperialism är inget unikt för den kapitalistiska västvärlden. Det med svärdet expansionistiska Islam är ett bra motexempel, liksom romarriket, mongolerna, kineserna, japanerna och så vidare. Tvärtom är det något som är inherent i statens funktion; närhelst en stat kan invadera och underkuva sina grannstater så gör den det. Så har det i alla fall varit tills dess att vi i väst, liksom Bamse, kom på att den som är stark även skall vara snäll.
  • Nej, imperialism har inget med rasism att göra. Vi underkuvade inte andra stater för att deras invånare hade annan hudfärg, utan för att vi kunde. Rasismen var en ursäkt, en efterrationalisering, inte en orsak. Eller menar ni att alla stater i Europa som genom århundradena sett andra staters arméer vandra in har varit befolkade av mörkhyade? Hur passar Sovjets invasion av Finland in i mönstret?
  • Nej, det är inte imperialismens fel att vissa länder idag är "shithole countries". Länder som inte varit koloniserade uppvisar samma mönster som sina grannländer. Problem som länderna led av innan kolonisationen lider de av nu också. Det var knappast britterna som införde kastväsendet i Indien. Och, liksom befrielserörelserna i det antika judiska riket, så bör de fråga sig "vad har västvärlden någonsin gjort för oss?". Järnvägar, hälsovård, kristen mission och annat trevligt.
  • Nej, västvärlden blev inte rik av imperialismen. Där spänner postkolonialisterna vagnen före hästen. Västvärlden kunde invadera andra länder på grund av att västvärlden var rik, välorganiserad och därmed kunde vara rejält militärt överlägsen.

För övrigt anser jag att även vetenskap som har "critical", "science" eller "studies" i namnet  bör betraktas med viss sund skepsis tills skäl till motsatsen utretts.

onsdag 10 januari 2018

Ännu ett anspråkslöst inlägg i befolkningsfrågan

Svensson jobbar ihjäl sig hemma och på jobbet, kommunerna är på gång att få slut på både pengar och personal till välfärden, och våra outbildade nykomna invandrare matchar inte mot vår utbildningskrävande arbetsmarknad. Vad göra?

Dags för ett Alexanderhugg.

Första steget är att frigöra lite personal och pengar. Ta en titt på kostnaden för förskola. Sisådär 140 kSEK per barn och år. Lägg ned den offentliga förskolan, och dela ut pengarna till föräldrarna. Eller ännu hellre, sänk skatten med motsvarande summa.

En följd av detta är att ett antal familjer kommer bestämma sig för att själva ta hand om sina barn, vilket innebär att de arbetar mindre och betalar mindre i skatt. För att kompensera för detta drar vi in alla bidrag till icke-medborgare. Helt plötsligt sitter nu massor av familjer i våra förorter utan försörjning. Manegen är krattad.

Ni har väl sett i amerikanska filmer hur medelklassen där fixar sin barnomsorg? En svart eller latino-nanny som åker in varje dag från sitt mindre bemedlade bostadsområde. Det funkar inte rakt av i Sverige; de jungfrukammare husen hade för hundra år sedan är för länge sedan bortrenoverade och kollektivtrafiken till de fina områdena är rätt halvdan.

Vad som kommer att hända är att svensk medelklass och underklass ser möjligheten till en bra handel: återkomsten av dagmamman. Varje morgon skjutsar medelklassföräldrarna, de som vill fortsätta jobba, sina barn till en familj i ett av våra utmaningsområden. För denna tjänst lägger de en delmängd av de ca 10 kSEK de nu har över per månad. Där tas barnen om hand av en somalisk eller syrisk moder, en moder för vilken det är en självklarhet att stanna hemma och ta hand om barn.

Men - inte kan väl en analfabetisk somaliska ersätta en högskoleutbildad dagisfröken, förlåt, förskolelärare? Jodå. Att mata och byta blöjor på små barn har mödrar klarat i alla tider, utan högskoleutbildning. Och är det något somaliska mödrar verkligen vet något om, så är det väl att ta hand om barn?

Ur denna skytteltrafik kommer en del trevliga följdeffekter:

  • Svensk medelklass, som på det stora hela hittills mest mött invandringen genom att gå på Özz Nujens shower och köpa en falafel för ett par tior i centrala Malmö, kommer exponeras för våra förorter. De kommer se knarklangare stå och sälja ostört på gårdarna där deras barn leker. De ser målvaktsbilar och dyra sportbilar köra hur som helst på gatorna intill där deras barn leker. De läser om skottlossning strax intill den adress där de lämnar sina barn på morgonen. Ett samfällt skri kommer väckas i Rama, och vår oduglige rikspolischef blir ambassadör  i Långtbortistan. Synliga poliser syns plötsligt överallt och börjar störa de kriminella.
  • Förorten får ett stort inflöde av svenska barn som talar svenska. Därmed kommer våra invandrares svenskkunskaper sakta men säkert öka. Om det istället blir så att våra svenska barn kommer hem och pratar som om de var statister i en gangstarapvideo, lär föräldrarnas reaktion bli rapp.
  • Den fysiska segregationen lär minska. Våra stressade heltidsarbetande föräldrar kommer inte i längden acceptera att kuska över halva stan för hämtning och lämning. Rika och fattiga kommer bo närmare inpå varandra.
  • Eftersom invandrarna är ärkekonservativa överlag så bibringas våra små telningar lite av de konservativa värderingar de idag inte får i värdegrundsförskolan. Jag misstänker att fittpyssel, genus och transaktivism inte står på de somaliska dagmammornas dagordning.
Nackdelarna, då?
  • Risken finns att företagsamma individer i förorten kidnappar små medelklassbarn och tvingar dem till giftermål. Frågan är dock om de lyckas få reda på vilka som är ingenjörsämnen redan i den åldern.
  • Vi vår hitta på något sätt att skydda våra gosse- och flickebarn från könsstympning.
  • Nej, ni ser hur löjliga idéer jag måste hitta på för att hitta några nackdelar...


Det blir bra, det här!

söndag 7 januari 2018

Den sekulära statens fiender


Det varnas här och var för att religiösa krafter håller på att tränga in i politiken och sprida sitt gift.

Jag tror jag sagt tidigare, att det sekulära samhället är den bästa vän vi religiösa extremister har. Det är i det sekulära, demokratiska, öppna samhället som jag, Sven Wollter och Rashid Musa kan leva i fred och säkerhet. I det sekulära samhället är ingen religion kung, och vi kan alla häda varandras heligheter utan att bli ett huvud kortare. De sekulära lagarna tillåter oss att hävda att Marx hade fel i det mesta, doppa crucifix i urin, eller sätta rumpan på en Koran och släppa en fjärt. De tillåter oss också att starta arbetarstyrda företag, anordna Jesus-marscher och att buga emot Mecka. Gott så. Nu ska vi bara också avhålla oss från att på egen bekostnad importera hundratusentals människor från kulturer som tycker det är normalt att spontant lyncha den som ryktas ha felbehandlat en Koran, och sätta dem tillsammans i ett ghetto och plocka bort närpolisen därifrån. Vem vet, blir de tillräckligt många kanske de börjar ge sig på våra konstnärer.

Det finns de som börjar oroa sig för det religiösa samhällets återkomst. På ledarsidorna.se skriver Ann Heberlein om detta: "Världens mest sekulariserade land?"
"I ett sekulariserat land – som Sverige – vilar samhället på den världsliga lagen, inte på någon gudomlig sådan. Religionen påverkar därför inte ickereligiösa områden, som lagstiftning, undervisning i skolan, sjukvården. Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara."
Början håller jag helt med om. Landet skall med sekulär lag byggas, lag som inte refererar till Gamla Testamentets regelsamlingar eller Koranens Sharia som överdomare.

Slutet tycker jag är helt på tok. Skall bara argument som majoriteten av befolkningen står bakom vara giltiga? Har hon hört talas om minoritetsregeringar? Miljöpartiet, för guds skull?

I mitten, där är jag inte riktigt säker på om jag och Heberlein är oense eller om vi bara uttrycker oss olika. Som jag tolkar henne så står hon för vad jag kallar "cosplay-kristendom". En gång i veckan går vi in och lajvar kristendom i en föreningslokal, och resten av tiden ute i samhället är vi som andra. Nej, så funkar inte vi människor. Skall vi även begära av liberaler eller kommunister att de skall lämna sina övertygelser i garderoben när de ger sig ut i samhällsdebatten? För en Star Trek-fan kanske det funkar så, de vet att det inte är någon större mening att argumentera för att Sverige borde öka på försvarsbudgeten för att mota det Romulanska hotet. (Här är det kanske dock dags att träda lite försiktigt, då jag själv suttit länge och väl och övat in Mr Spocks hälsning, och vi även lärt våra barn lite Klingonska.)

Min åsikt är:
Oavsett varifrån vi människor hämtar våra moraliska grundteser - Bibeln, Koranen, Buddha, Marx eller Judith Butler - så kommer det ha åverkan på våra åsikter. Givetvis måste dessa åsikter ha inverkan på de politiska frågor vi driver. Så är det för mig naturligt att både kristna och muhammedaner politiskt betonar utrymmet för familjen och den personliga välgörenhetsinsatsen (zakat är en av Islams fem pelare),  medan socialister ser sådant som en styggelse. Den kristna etiska grundpelaren att allt mänskligt liv har lika berättigande (ja, Gud älskar även Hitler och Mao) spelar roll i frågor som abort, dödshjälp och utsållning av handikappade, zigenare, judar och andra oönskade element.
Dock tänker jag inte driva att alla som säger "Jehova" skall drabbas av statliga straff. Tänk hur tokigt det skulle bli om den sekulära majoriteten gjorde så, och började straffa de som sa "negerboll"?

Måhända är det detta Heberlein menar, bara med andra ord.


Bäst formuleras det här av Sverigedemokraten Taapani Juntanen i ett gästspel på iotakt.se.
"Både det sekulära och det liberala är en del av vårt kristna kulturarv. Hela vår demokrati och vårt politiska system vilar på kristen grund."

De som oroar mig mest är inte de religiösa, utan de sekulära. De som idag mer än de religiösa är övertygade om sin egen godhet och förträfflighet: folkpartisterna.

Karin Pihl skriver i Expressen om hur liberaler försöker sno åt sig demokratibegreppet. Tyskarna är på gång att skriva nya lagar som skall olagliggöra fejknyheter - gissa vem som kommer bestämma vad som är fejk och vad som är sant? Även franske presidenten vill "skydda det demokratiska livet från dessa falska nyheter".

Jag kan se framför mig hur en expertpanel bestående av Massoud Khamali, Ulf Bjereld, Mattias Gardell, Gudrun Schyman och Alexandra Pascalidou går igenom Facebookinlägg och kontaktar webhotell för avstängning av hemsidor, hjälpta av "#jaghärjarhär" och Researchgruppen. Sånt där som justitieministrar fick kicken för förr i tiden skall nu bli ett sätt att skydda demokratin.

Med sådana vänner, behöver demokratin inga fiender.

fredag 5 januari 2018

Vem ska få välja vad?

Jag nås av nyheten att Sylteskolan i Trollhättan skall rivas och byggas upp på nytt. En skola jag är gammal nog att ha sett byggas en gång i ungdomen. En skola jag själv promenerade iväg till för syslöjdslektioner på mellanstadiet. En skola där min mor undervisat i decennier. Varför berättar jag då detta? Jo, nu slås det upp i riksmedia att där skall anläggas extra omklädningsrum. (Att stadsdelens bibliotek, där jag också tillbringat många timmar då de hade stadens största utbud av Science Fiction-romaner, skall förläggas till skolan kan säkert ge upphov till många spännande utmaningar av tysthetsnormen. Det är lite livligare där nu än när jag var ung och den nybyggda stadsdelen fylldes av finnar som fått jobb på SAAB.)

Varför blir det ett sådant hallå för detta, då? När det offentliga anpassar sig efter kundönskemål brukar protesterna komma från flera håll. Här kommer min högst personliga, icke-balanserade uppdelning:

  1. Kollektivisterna. Gamla maoister vet att det finns ett egenvärde i att likrikta massan, att få alla att bära samma fula kostym och rabbla samma ramsor. Jag är faktiskt förvånad över att inte vänstern driver krav på skoluniform - både i och utanför skolan. Det verkar på mig som om kollektivisterna insisterar på att alla skall pressas igenom samma mall för att de känner en stor personlig glädje i att pressa sina medmänniskor genom så trånga mallar som möjligt.
    Varje förändring som gör det möjligt för människor att bete sig på olika sätt kommer bekämpas av dessa.
  2. Muslimhatarna. Jodå, det finns människor här i landet som avskyr både religionen Islam och dess utövare. Människor som längtar efter att tvinga muselmanerna att äta fläskkött, visa pattarna, ta sig en jävel, dela 50/50 på föräldraledigheten och så vidare. Liksom det finns människor som hatar kristendomen och dess utövare, ja alla religioner helt enkelt.
    Varje förändring som gör det möjligt för muslimer att bete sig som muslimer kommer bekämpas av dessa.
  3. De praktiska. Hittade ingen riktigt bra benämning på den här gruppen. Den består av människor som förvisso erkänner vikten av att människor får göra egna val, men att staten inte kan vara alla goda gåvors givare och alla infalls bifallare. Att privata köns-okodade omklädningsrum, halal i matsalen och privatlärare till alla inte är rätt sak att prioritera när staten inte klarar upprätthålla nattväktarstaten och vår skolundervisning är i fritt fall.

Jag, då? Vad vill jag? Jag får erkänna att jag hamnar i ståndpunkten "valfrihet, men...". 

Häng med några decennier bakåt i tiden. Sossarna hade fortfarande tjing på makten vid varje val, den offentliga sektorn hade hunnit växa till den ofantliga sektorn, men valboskapen var ändå inte riktigt nöjd. Det knorrade i leden. Till och med sossarna insåg då, att om man skall plocka alla pengar ifrån folket för att sedan sköta angelägenheterna kollektivt, så duger det inte att göra det enligt Henry Fords eller Konsums princip: "what we give you is what you get". Människor vill kunna välja själva. Välja ålderdomshem, välja dagis, välja skola. (En så hädisk tanke som att människor skulle få välja att vårda sina barn själva har dock ännu inte slagit rot). Lika lite som vi är nöjda med en sorts kläder, en sorts smör, en sorts ost i butikerna är vi nöjda med att staten först tar våra pengar och sedan bestämmer hur de ska spenderas när vi i nåder får dem tillbaka. Ja, alla vi förutom Lina Thomsgård, alltså. Det är detta - att en gigantomanisk stat kräver viss flexibilitet för att kunna behålla sin legitimitet hos medelklassen - som gör att det offentliga anpassar sig till folks önskemål, inte  underkastelse under de invaderande muslimska horderna. Så långt anser jag alltså att det är bra att staten är lyhörd för hur medborgarna vill ha sina pengar spenderade.

Sen kommer vi till det där "men". Principer rasar raskt samman vid kontakten med verkligheten. Egentligen är det snarare så att principer, det är något man kan formulera genom att först konfrontera sig med en mängd fall från verkligheten. Om man där hittar ett mönster i sina val, då har man hittat en princip. Om man inte hittar något mönster alls, så kan man väl i alla fall hitta en ansökningsblankett till Miljöpartiet. Så låt oss titta på några kända fall:

  • Separatistiska omklädningsrum? Nej. Vare sig orsaken är en överdos transaktivism, kulturell blyghet med bakgrund i Mellanöstern eller rädslan att visa sina manboobs. Våra kommuner har så akuta problem med pengar och resurser att detta får hamna långt ned på listan på angelägna åtgärder. Vi får byta om tillsammans som vi alltid gjort. Om femtio år, när alla kurvor pekar åt rätt håll igen, kan vi ta upp frågan igen. I och för sig, om damerna vill byta om med oss herrar så kan jag gott tänka mig att i konservativ besparingsiver halvera antalet omklädningsrum.
    Va, lämnar du därmed mobbade skoleveler i sticket? Nej. Här ser jag en marknad för de där "enkla jobben" som alla talar om. Vi har sisådär 270 kommuner, med ett antal skolor och badhus i varje. Varför inte placera ut två syrier i varje omklädningsrum, beväpnade med var sin blöt vriden handduk att snärta i röven på den som bär sig illa åt eller glömmer tvåla in sig innan badet? Till denna uppgift krävs ingen utbildning. Lönen kan bestå av kost och logi på skolan, så får vi nattvakter på köpet. Ett utmärkt instegsjobb, med vidare steg, efter vidareutbildning, till den antagligen framöver kraftigt expanderande väktarbranschen. Win-win! (Om det blir brist på syrier av lämpligt kön till de kvinnliga omklädningsrummen, så har jag hört ryktas att det går utmärkt att självidentifiera sig nuförtiden.)
  • Täckt sjukvårdspersonal? Nja. Här måste hygienkraven vara vägledande. I viss utsträckning säger dessa att man skall vara täckt; långt hår får inte falla ned i patienten under pågående operation. Skall det då vara tillåtet för en arbetsgivare att kräva att en tandläkare har bara armar? Ja, om vetenskapen så säger. Om engångsarmar ger lika gott skydd som bara armar, tycker jag tandläkaren ska få använda dessa - däremot är det inte självklart att det är arbetsgivaren som skall betala dem. Så fort engångsarmarna ökar risken för patienten så är det stopp. Detsamma skulle gälla om infektionsrisk skulle upptäckas vad gäller våra pursvenska flickor och pojkars piercningar av diverse kroppsdelar.
  • Sikhiska knivar? Nej. Egentligen är jag ju Bohman-moderat vad gäller moraknivar. Helst skulle jag vilja att det var kriminella som - med drakoniska straff vid brott mot lagen - var förbjudna att bära kniv, medan alla vi andra kunde fixa licenser för dolda skjutvapen. Men så ser det inte ut i Sverige, och då får Sikherna stå ut med det. Dock kan de få bära kniven till/från veckans bönestund, på samma vis som scouter får bära kniv till veckans lägereldning.
  • Sikhiska turbaner istället för MC-hjälm? Nej. Hjälmlagen gäller alla, även Hells Angels med mjällbesvär. Dock är det inget som hindrar påhittiga sikher att kontakta Hövding för att utveckla en uppblåsbar hjälm som kan svepas in i en turban.
  • Samvetsfrihet i vården? Ja. Jag anser att mänskligt liv, och avslutandet av detta, har en särställning. Oavsett om den samvetsömme har läst Bibeln eller någon sekulär filosof. Oavsett om det gäller ofödda barn, nyfödda barn eller dementa gamlingar. Herrejösses, jag kanske håller på att bli Sverigedemokrat?
  • Halal i skolmatsalen? Nej. Klart vi skall erbjuda alla våra invånare möjligheten att glädjas åt fläsklägg med rotmos, grishals, syltade grisfötter och annat som vi så ofta och gärna äter. Samtidigt är det klart att vi skall erbjuda våra nyanlända mat de kan äta. Skolköken idag har massor av saker att ta hänsyn till: olika typer av vegetarianer, gluten, laktos, nötter, citrus, osv. Skolköken måste ges möjlighet att begränsa permutationerna något. Ett sätt är då att de som inte kan äta grisamaden får ta av det vegetariska istället, så är det fixat. För att dra in den vegetariska maten till våra små telningar vill vi väl inte?
  • Religiösa friskolor? Ja. Är det något som skall förbjudas idag så är det kommunala skolor, inte våra katolska och judiska friskolor som fungerar bättre än de kommunala. Men - indoktrineringen då? Jo, indoktrineringen av goda DDR-medborgare som sker i den kommunala skolan är fruktansvärd. Det är skönt att de religiösa andningshålen finns. Men - de muslimska skolorna då? Ah, skönt att du äntligen kom till pudelns kärna. Jo, det verkar finnas några skolor (inte nödvändigtvis registrerade som religiösas skolor) som drivs av muslimska organisationer ungefär lika sansade som Nordiska MotståndsRörelsen. De kan vi fundera på att stänga. För övriga muslimska skolor skulle jag, innan jag drar i nödbromsen, vilja få mer information. Litar du månne på media lika lite som jag? Satsar skolan på ordning och reda? Lär de barnen att läsa, räkna och skriva, och att inte ropa "fitta" åt vuxna auktoriteter på skolan? I så fall kommer de återigen efter de kommunala skolorna i nedstängnings-kön. I valet mellan att sätta mina barn i en kommunal kaoz-skola och en muslimsk kadaverdisciplin-skola skulle jag välja den senare, även om det innebar att barnen lärde sig några suror utantill.  
  • Subventionerad omskärelse? Nej. Totalförbud. Rör inte min kompis! I ett land där man inte får ge barnen en uppfostrande dask på rumpan, hur kan detta vara en fråga?

Sådärja. Blev det någon röd tråd? Jag är inte helt säker på att jag lyckades, men här är vad jag skulle velat få ut av övningen:

Ja, det är bra om människor får göra individuella val och följa sina övertygelser. Men det kostar. Ibland kostar det pengar, ibland måste människor och lokaler avsättas - ibland i mängder som inte finns i verkligheten. Vi måste ställa grupp mot grupp, det där fula ni vet. Allt åt alla är bara görbart i fantasin, eller en begränsad tid.

Så den fina principen blir att där inte finns någon princip, bara krafter som drar åt olika håll och vars tyngdpunkt vi får försöka reda ut i varje fall för sig.

Staten har idag en ovana att ställa upp fina principer, att i lag lova mängder med fina rättigheter, som sedan stackars kommunanställda utan någon som helst finansiering får försöka reda ut. Ofta genom att i tysthet plocka bort rättigheterna för de som har svårast att klaga, de svagaste och mest skyddsvärda. De fina lagböckerna visar sig endast vara bra till att riva av ett blad och torka sig med.

Min princip får bli att det är dags att införa ett finansieringskrav för riksdagen. För varje ny rättighet som instiftas, skall även pengarna till detta skakas fram.

Principen kan lämpligen börja tillämpas på utplaceringen av flyktingar i våra kommuner.

torsdag 4 januari 2018

En blick in i Svenska Kyrkan

Ja, jag är fortfarande medlem. Det är väl bra om det finns några religiösa kvar i sekten. Jo, förvisso finns det många religiösa bland de som tar tjänst i kyrkan idag, men de flesta verkar hylla Marx snarare än Jesus.

Den senaste lustigheten är hur kyrkan i Västerås hade genusseminarier, och därefter kom på idén att sätta in följande annons:
Välkommen Jesus!
På juldagen, 25 December,
föddes Jesus,
ett efterlängtat barn.
Hen föddes när de lyckliga
föräldrarna Maria och Josef
var på resande fot.

Efter lite diskussioner med familjen är vi överens om att det nog hade varit bättre om västeråsarna ägnat sig åt teologiska seminarier istället. Låt oss göra en liten analys av texten.
  • Efterlängtat barn? Josef har aldrig framställts som jublande glad över att få bli fosterförälder; dock kanske inte fäder räknas i genusteoretiska analyser? Maria säger mest "ske med mig efter din vilja", på ett inte särskilt feministiskt undergivet sätt. Men visst, judarna som folk längtade hett efter en Messias. Vi får väl vara välvilliga och anta att det är detta som åsyftas.
  • Hen. Hen!? Förvisso finns det fog för feminist-teologiska analyser av de sedvanliga gudsbilderna. Gud porträtteras normalt som Fadern. Gud är den som skapat oss. Jodå, vi män gör en väldigt tung insats nio månader före ett barn blir till, men nog har väl kvinnor en del i födandet, närandet och fostrandet av ett barn? Så att tänka på Gud som Modern är inte alls fel. Vad den Helige Ande gäller, så faller den helt utanför alla moderna bilder av kuk- och fittbärare, rasifierade eller kränkta vita män. Det jag tänker på när jag hör om lärjungar som uppfyllda av "The Holy Spirit" börjar tala i tungor är en flaska norsk Akvavit. Att Jesus var en judisk man med snopp är dock Västeråsarna rätt unika i sitt tvivel på.
  • De lyckliga föräldrarna? Återigen vete sjutton om Josef var så lycklig över det hela. Och hur glad skulle du själv vara om den ockuperande ryska statsbyråkratin just tvingat dig att resa till fots till Åmål för att folkbokföra dig? Men nu kanske jag är lite väl gnällig?
Till och med husbondens röst Kyrkans Tidning, eller Torsdagsdepressionen som Dag Sandahl plägar kalla den, är kritisk på ledarsidan:
Men när kyrkan ”provtänker” i media, i sina egna annonser, så vittnar det om en grund förståelse för hur både media och kyrka fungerar. En fråga inställer sig: Om kyrkans egna kommunikatörer varken förstår media eller kyrka – vad ska vi då med dem till?
En rak fråga, med ett enkelt svar: sparka ut månglarna ur templet! Det vill säga, ut med centralbyråkraterna och socialisterna ur kyrkan.

tisdag 2 januari 2018

Dialog eller däng?

Fler och fler börjar inse att Sverige har en del "utmaningar" framför sig. Morgan Johansson backar polisen, Magdalena Andersson vill stoppa invandringen. Till och med socialliberalismens leading lady i Skåne, Heidi Avellan, har kommit på att rättsstaten inte får kompromissas med.

Varför blossar då utmaningshärdarna upp i Malmö? Vad är problemet, och vad är lösningen? Har vi missat att använda vårt hemliga vapen?



Jag tror jag vet vad som är felet. Vi får vända oss bort från forskarna på landets socialistiska socialhögskolor, och istället hämta svaren från världslitteraturen. Häromdagen råkade jag läsa en novell av SF-författaren Poul Anderson: "High Profits and High Adventure". Novellens handling låter obehagligt bekant:
En planet befolkad av våldsamma jägar-aliens, löst organiserade i klaner, håller på att dö. Till planeten anländer människor av en god och altruistisk sort, för att av ren snällhet och utan betalning fixa till planetens ekosystem. Människorna jobbar hårt med att övertyga urbefolkningen om sin snällhet, om att de inte kommit dit för att utnyttja dem. Som svar möts de av största möjliga förakt. När storyn börjar har en av klanerna på planeten just angripit människornas läger och tömt det på folk; hjälten och en ung vacker kvinnlig forskare (förstås) tvingas på flykt. Trots att hjälten, en egoistisk handelsresande, bara varit på planeten en vecka fattar han genast hur urbefolkningen skall tas. Han muckar gräl, spöar upp några av dem, gör sitt bästa för att förolämpa dem, och anstränger sig för att de skall fatta att han är en egoist som tänker göra sitt bästa att kränga på dem glaspärlor i utbyte mot värdefulla råvaror. Vad händer? Jo, plötsligt är alla bästa kompisar. Nu får urinvånarna någon efter deras eget sinne, en brutal jägare med egenintresse, att förhandla med. De där handhjärtes-mespropparna kunde de aldrig begripa sig på.
Samma sak med de som invandrat från tämligen våldsamma samhällen i Mellanöstern och Afrika. När de möts av blomstertanter och sparkdräktsförsedda mjukismän som förklarar att de enda problem som finns i Sverige är den strukturella rasismen, när de kan försörjas via kravlösa bidrag i decennier, när de får statsanslag för att behålla sina islamistiska särdrag, då blir resultatet detsamma som i novellen. Vi samlas inte tillsammans i ring för att sjunga "We shall overcome" - istället drar vi på oss invandrarnas förakt.

Anledningen att ungdomar idag skjuter raketer på polisen och allmänheten är enkel: de gör det för att de kan. Det är dags att spola dialogpoliserna och istället agera handfast. Det är dags att visa att den största och otrevligaste klanen i Sverige är den svenska polisen. Den som sätter sig upp mot polisen skapar inte bara problem för sig själv, utan för hela sin klan. Oavsett hur många busar man kan SMS:a fram vid en konfrontation, skall polisen alltid kunna kalla in fler. Med bättre vapen. Räcker inte tjänstevapnet, så har staten alla möjligheter att vara den som eskalerar konflikten värst:



Vad skall då polisen göra för att visa att de har störst snopp av alla? Här är några förslag:

  • Verkanseld. Den som attackerar myndighetspersonal skall räkna med att få en kula i retur. Va, föreslår du dödsstraff för att mucka med polisen? Nej, men jag föreslår att polisen skall kunna försvara sig. Skickar du en fyrverkeripjäs eller gatsten i polisens riktning, så skall polisen visa vem som bestämmer. Men, oskyldiga bredvid kan ju skadas!? Förvisso får polisen tänka lite först; om en stenkastare står bredvid ett par oskyldiga pensionärer så kanske det inte är läge att dra iväg automateld åt det hållet. Att träffa icke stenkastande åskådare ur stenkastarens gäng skall polisen dock inte behöva oroa sig över. Det är ur mobben aktivisterna söker stöd och skydd. Vill du inte bli skjuten: håll avstånd från våldsverkare!
  • Kritisk massa. De som muckar med polisen skall inte kunna känna sig säkra när de plockat dit några "bruschor". Polisen skall alltid ha övermakten. Ja, jag inser att detta kräver en hel massa fler poliser än idag, i ett läge där det är svårt att rekrytera nya poliser eller ens hålla kvar de vi har idag. Just därför måste kursen läggas om. Potentiella rekryter måste känna att som polis kommer de kunna göra en insats, inte bara stå bredvid och beklaga att de saknar muskler. 
  • Återta territoriet. Det klagas emellanåt på att ingen vill vittna idag. Förståeligt - människor som är rädda om livhanken ser till att lyda den som har våldsmonopolet. Idag är det inte polisen i dessa områden. Poliserna måste ut och patrullera, visa sin närvaro. Visa att den som försöker hota ett vittne raskt försvinner från området.
  • Ta tag i ungdomen. Idag används minderåriga av gängen, då minderåriga får inga eller låga straff. Detta måste ändras. När polisen plockar en 14-åring för brott så skall han inte komma ut  till gänget igen, utan antingen flyttas till Mellerud eller låsas in. Kriminalitet skall ge konsekvenser. Mer konsekvenser än att någon lägger huvudet på sned och säger att beteendet är oacceptabelt.
  • Register. Minns ni rom-registren? Mycket av gängbrottsligheten idag har etniska eller klanbaserade lojalitetsband. Som de korrumperade sossarna i Göteborg, till exempel. För att komma till rätta med sådan brottslighet behöver polisen ha koll på vem som hör till vilken "familj". Fram för mer register!
  • Svält. Idag föder vi brottsligheten. Staten har inte haft koll på det illegala parallellsamhälle som de kriminella kan utnyttja för att suga pengar ur. Bort det! Våra kravlösa bidrag ger kriminella en grundtrygghet. Bort det! Och Ygeman hade rätt - den av oss som köper svarta tjänster i Malmö stödjer kriminaliteten. Bort det!
  • Straff. Någon föreslog att vi skulle höja minimistraffen; jag är inte helt bekväm med det, då det emellanåt behövs ett stort spektrum av straff. Däremot skall vi se till att våra politiker bedömer våld mot privatpersoner hårdare. Halvtidsfrigivningar och övriga rabatter skall givetvis bort. Det hävdas emellanåt att längre straff inte hjälper. Jodå - det håller brottslingen inlåst så han inte kan begå nya brott.
  • Utrensning inom poliskåren. Där finns massor av inkompetent dödkött, från Eliasson och nedåt. Sätt Stefan Holgersson som rikspolischefens högra hand. När de poliser som vill hitta och åtgärda interna problem skuffas åt sidan, samtidigt som rövslickarna belönas, har vi problem.

När vi har snärtat med piskan tillräckligt hårt skall vi även räcka fram en morot. Den som vill göra något av sitt liv, den som inte är nöjd med en framtid som haschförsäljare, skall av staten erbjudas att gå i skola och få en rejäl utbildning. I en skola där svenska talas. I en skola där ordning och reda råder, och den som inte sköter sig också får åka till Mellerud, och stå ut med
hårda bud.

Tillägg: nu har visst regeringen gett oss som gillar lag och ordning några nyårsraketer, enligt söndagens Sydsvenskan: möjlighet att gå in på arbetsplatser och leta efter illegala, möjlighet att ta fingeravtryck av sexåringar. En artikel med precis samma löften hittas dock i en ett år gammal artikel, så jag blir lite fundersam. Ingen miljöpartist står heller och gråter offentligt. Hurpass skarpa åtgärder kommer vidtas? Är det bara käbbel, alltihop?

Minns ni den här videon, där Fridolin rappar "pinsamt"? Med tanke på den politiska utvecklingen sedan dess så har låten burit sin titel väl. Den är fortfarande pinsam. Jag misstänker att regeringens svar 2018 är en ny låt, där Ken Ring rapar till en bakgrund av en samplad Stefan Löfven: Oacceptabelt! Refrängen kan jag bjuda på:
"Ordning och reda,
vi tjatar om till leda.
Det är inte okej,
att gruppvåldta en tjej.
Nu kommer refrängen,
som tar hand om gängen:
Vi slipper flera rånare,
när Stefan fixat brottsamordnare!"
Yo!

måndag 1 januari 2018

Några nedslag i svensk journalistik

Malmö har en hel del intressanta utmaningar. En av dessa är alla unga män (ja, jag tar mig friheten att köna dem) i snabba bilar som kör som galningar mitt i stan. Av och till överskattar de sin förmåga till den grad att de kör ihjäl någon oskyldig förbipasserande. Vilket staden har kontrat genom att sätta upp vägbulor var femtionde meter, så att det är olidligt att köra där.

Elinor Strand skriver om en vansinneskörning där föraren körde ihjäl sig själv. En turist från Landskrona hade förirrat sig in i Malmö. Flera trådar i artikeln skaver i mig:

  • Genom hela artikeln går tråden: men var det då inte de jagande polisernas fel att föraren körde för fort? Kunde de inte stoppat förföljelsen när de märkte att det började gå för fort?
Nej. Grabben var återfallsförbrytare, körde ofta och gärna fort så in i helvete. Han hade för tillfället inget körkort, och satt i en svindyr men oförsäkrad och obesiktigad sportbil. Han hade som hobby att dra ifrån snuten, och skulle med säkerhet fortsätta med det om han släpptes. Bara en tidsfråga innan han kör ihjäl någon fotgängare. 

  • Men - bör man inte avbryta jakten om allmänheten bringas i fara?

Nej. Det är den flyende föraren som är förövaren här. Att backa i det läget ger helt fel signaler - att om man bara är tillräckligt hänsynslös så slipper man åka fast. Tvärtom skall polisens åtgärder trappas upp. Tyvärr, kära dialogpoliser - svaghet ses inte som en styrka.


  • Grabben är en duktig och van förare som förtjänar att få körkortet tillbaka.
Visst, det är grabbens pappa som talar. Men för sjutton. Upprepade polisifrånåkningar och fängelsedom för grov vårdslöshet - talar det för att grabben någonsin bör få sätta sig bakom en ratt igen?
  • Polisen agerar efter olyckan helt oproportionerligt med att spärra av akutmottagningen, så bara föräldrarna får komma in, ungefär som om det varit terrorbrott.
Som artikeln även nämner är uppslutningen av släkt och vänner stor utanför sjukhuset. Vi har läst förr i tidningen vad som kan hända då. Sjukhuspersonalen har rätt till sin trygghet.



Jag förstår inte varför tidningarna ständigt skall skriva sådana här snyftartiklar, där den polis som ser till att få bort buset från gatorna är bovarna. Den här artikeln hade passat bra i kvällspressen.



I samma tidning skriver Jens Mikkelsen tidigare om en annan vansinneskörning där föraren förstörde livet för en familj. En ypperlig artikel på, vad jag minns, sju helsidor, med några uppföljare dagarna efter. En artikel där journalisten försöker att inte skriva läsaren på näsan. De motstridiga perspektiv som de familjemedlemmar som stridit om att ta hand om den skadade mamman framför blir tydliga, utan någon ensidig dom från artikelförfattaren. Att det är bilföraren som är skyldig till olyckan "problematiseras" dock aldrig, tack och lov.


Min åsikt är rätt fundamentalistisk och rak. Det är polisens uppgift att fånga bovar. Om du försöker köra ifrån polisen, om du försöker frita din kompis, om du försöker ta dig igenom en polislinje, om du försöker få din gatsten att ta kontakt med en polismans tinning: då får du räkna med konsekvenser. Upp till och med att mista livet, emellanåt.

Säger jag härmed att polisen alltid gör rätt? Nejdå, missar och till och med rena rötägg finns överallt. Men när polisen agerar för att fånga en bov, då står jag bakom fullt och fast.