Islam - den gröna faran?

Idag tänkte jag sprida lite lösa tankar om Islam. Lite väl långt att sticka ut huvudet kanske? Jag läste idag en Elvis-stripp där Elvis läste lusen av diverse religioner. I rutan för Islam stod det ungefär "nej, här vågar jag inte skriva något". Och jag misstänker att det var den svenska toleransens fanbärare, snarare än ilskna skäggiga gubbar med koraner i bakfickan, som Tony Cronstam var rädd för. Men någon fördel skall det väl vara med att vara en tämligen oläst bloggare: man kan lugnt ta ut svängarna lite mer än kändisarna.

Bakgrunden till mina funderingar är en brittisk dokumentär jag såg på dansk TV (japp, jag är en sån där snyltare som samlar in de radiovågor som danskarna låter spilla över Öresund). En reporter som var uppvuxen i Luton åkte tillbaka dit för att se varför staden numera hade rykte om sig att vara en växtplats för både islamism och EDL (English Defence League).

Direkt vid ankomsten dök en rolig (nåja...) länk till Sverige upp. Självmordsbombaren Taimour Abdulwahab al-Abdaly, mannen som hade satt sig i sinnet att bli Sveriges svar på Breivik men endast lyckades spränga sig själv i luften, bodde nämligen i Luton innan dådet. Och just när journalisten anlände till Luton så hade polisen plockat in Taimours fru för förhör. Varpå ut kommer demonstrationståg med skäggiga gubbar i kaftan med plakat som det står "fuck the fascist police", "down with democracy" och liknande saker på. Demonstrationståget hade även en supportersektion med damer i svarta tält och ögonspringor. Fler niqab än jag sett i mitt liv i Sverige. Unga arga män paraderar framför kameran och tävlar i att förkasta det samhälle de lever i. I det här läget verkar det som om reportern är sugen på att lösa medlemsskap i EDL och ställa sig och skandera "arabs go home" vid vägkanten.

Men, allteftersom får vi möta fler sorters muslimer:

• Jo, som tidigare nämnt, de radikala. De som rekryterar kanonmat till Jihad i Mellanöstern. De som vill införa Sharia. De som tycker väpnad kamp är helt OK. Dårarna. Och antagligen just den sortens representanter som svenska staten väljer när de ska tala med "muslimska civilsamhället".
• "Fundamentalistiska" muslimer. Dvs sådana som flitigt tummar koranen, läser sina böner, och försöker leva ett gott liv i profetens efterföljd. De har inget till övers för gruppen ovan, och vice versa.
• Vissa som trivs med att bo i en segregerad stadsdel som liknar vilken stad i Mellanöstern som helst, förutom att där finns demokrati och rättsväsende, och andra som gärna är en del av England.
• Sekulariserade muslimer som springer på nattklubb ungefär som vilken engelsk grabb som helst, förutom att de behöver smyga lite mer inför morsan. Antagligen fanns där en och annan sekulariserad kvinnlig muslim också, som smyger så effektivt att ingen ser att de finns.

Så det verkar som om de som ser ett hot från en unison muslimsk invandring, ett Eurabia, eftersom "det finns bara ett Islam", har fel. Lustigt nog: ju mer radikala och stolliga muslimerna var, desto ivrigare hävdade de själva att det bara fanns ett Islam. Deras egen. Den där otrogne hunden i moskén ett kvarter bort var ingen äkta muslim. Att tänka i svart och vitt är väl en yrkesskada hos fanatiker överallt. Se bara på AFA, SMR och tokfeminismen här hemma i Sverige.

Reportern prövade på att iklä sig en niqab och vandra runt lite i stadens inte särskilt muslimdominerade centrum. En intressant upplevelse, en del människor kunde viska rätt otrevliga saker. Jag misstänker att liknande saker hade viskats om hon hade gått runt i kortkort i muslimkvarteren. Idioter verkar tyvärr finnas i alla läger.

Är Islam något att oroa sig för, då?

Jo, de våldsamma extremisterna bör säkerhetspolisen ha ögat på. När hundratals unga män varit nere i Syrien eller Irak och krigat, då kan det vara värt att hålla koll på dem. Den som varit med om att skära halsen av dussintals civila kanske inte har så mycket spärrar längre. Samtidigt får jag lägga in ett litet försvarstal. Minns ni hur svenska kommunister åkte ned till Spanien under inbördeskriget för att hjälpa världsrevolutionen på traven, eller hur svenska frivilliga kämpade för ett fritt Finland? Jag kan tänka mig att det kan finnas ädla skäl för att åka ned och kämpa emot Assad, eller för ett fritt Kurdistan. Men mitt cyniska sinne säger mig att det mest är desperata unga män som vill få ligga i paradiset som åker ned som slaktare.

Men korantroende muslimer, då? Antagligen rätt konservativa sådana också, med tämligen icke-svenska synpunkter på det där med dagis, delad föräldraförsäkring och att deras döttrar prövar på rikligt med sex före äktenskapet i alla hål de kan komma på, gärna samtidigt? Kan vi ha sådana i Sverige? 

Nej, jag ser inte troende muslimer som ett hot. Jag gillar nämligen olika. Jag tycker inte vi alla ska behöva tycka exakt likadant, och uppfostra våra barn exakt likadant. Det är helt OK att det finns en Muhammed på min brandstation. Och en transa. Bara de inte börjar slåss med varandra, eller kräver att jag ska leva som dem.

Jo, visst finns det gränser. Könsstympning, till exempel. Där skall nolltolerans råda - medverkar du till att ditt barn stympats har du förverkat all rätt till att träffa det igen. Men det är inte ett exklusivt muslimskt problem. Och sen ska ju lagar vara könsneutrala i jämlikhetens stamort på jorden. När vi väl utrotat könsstympningen kan vi sedan ta tag i den barbariska pursvenska seden att ta minderåriga barn till frisören för att stympa (ta hål på) öronen.

Vad gäller barnuppfostran vill jag ge muslimer långtgående befogenheter - upp till och inkluderande koranskolor. Kan vi ha idrottsgymnasium, så nog f-n kan vi ha korangymnasium också. En strikt uppfostran? Visst. Det är föräldrarnas rätt att välja hur man uppfostrar sina barn. Oavsett om de vill skicka barnet till förskolan Egalia ifrån födseln, eller hemskola barnen i strikt patriarkal anda. Lagen kommer in vid direkt missfostran, såsom aga eller knuff från balkong.

Så vet ni vad, tokvänstern? Jag står gärna med er på barrikaderna och välkomnar Islam som en naturlig del av vårt framtida Sverige. Men då ställer jag ett villkor: att även min hemvävda konservatism och religiösa fanatism har en plats. För den verkar ni mest vilja utrota.