Man tappar hakan, Kakan

Högra halvan av twitter exploderade häromdagen i en sån där flod av hånfulla idiotförklaringar som normalt reserveras åt den vänstra halvan närhelst Ulf Brunnberg eller Jimmie Åkesson sagt något. Den här gången var det Kakan Hermansson som intervjuats inför sitt sommarpratande. Hon börjar med att klaga på att det är för många vita människor i Sommar-programmet, fortsätter med att uppröras över nationalistika tilltag som blommor i håret och allsång, för att avsluta den retoriska triolen med att vi nu är tillbaka i andra världskrigets helvete. Varpå skrattfesten började. Jag får erkänna att även jag deltog med liv och lust:

@paddylaand @Robin_Hkd Tvärtom. Kakan är beviset på att de som säger att kvinnliga komiker är kassa har fel. Jag ser fram emot programmet.
— Hans Odeberg (@HansOdeberg) June 3, 2014

Men om man nu får tänka till ett ögonblick: vad sade Kakan som var så fel, egentligen? Säger hon inte egentligen rakt ut, på ett något burdust och naivt sätt, vad "kultureliten" tycker?

• Jag hänger på en del vänster- och feministbloggar. De är duktigt oroade över extremhögerns framsteg i EU-valet. Jämförelser med 30-talet haglar. Att högerpartier gått tillbaka i en del länder är inget som lugnar dem. De kan bli heligt förbannade på mig för att jag vågar hävda att populistpartier med 10% väljarstöd inte är något hot emot demokratin.
• Många framstående svenskar har uttryckt sig väl så negativt som Kakan om Sverige och svenska traditioner: Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, till exempel. Själv tycker jag de är skogstokiga som uttrycker sig på det viset. Jag är stolt nationalist, ser det närmast som en förutsättning för de mångkultur-positiva åsikter jag har. Hur kan jag glädjas åt andras kultur om jag skäms för min egen? I så fall skulle jag väl även se bara det sämsta i andra kulturer?
• Att räkna människor med olika hudfärg och/eller kön är nog gängse praxis idag. Om Kakan inte såg övervikten av vita sommarpratare som ett problem hade hon nog blivit hudflängd av de som läst in sig på intersektionalitet, rasifiering och patriarkat.

Nej, Kakans konvenansbrott bestod nog inte i de åsikter hon hade, utan på att, för att felcitera Gyllene Tider, "här kommer alla dumheter på en och samma gång". Stapla flosklerna tillräckligt högt, så till slut faller tornet omkull. Samt, och främst: hon valde fel offer. Att ge sig på en gammal konservativ gubbe, det är alltid OK. Eller konservativ gumma, att offentligt hata Margaret Thatcher ger alltid ryggdunk. Men att ge sig på hela kultursveriges älsklingsprogram kanske inte var så smart.

En genuint positiv iakttagelse är det svar Kakan fick från programchefen: "Ursäkta, men det där var nog det dummaste jag har hört." Inte tillstymmelse till pudel, vilket väl annars får sägas vara standardproceduren när anklagelser om konservatism är på bordet. Man kan ju jämföra med ärkebiskopens reaktion när TV påpekar att några av hans präster faktiskt har mage att be för de som ber om det. Uppfriskande med människor som faktiskt står för sina värderingar.Och att ansvariga för svensk radios traditionella sommarprogram skulle se svenska traditioner som en naturlig inramning för programmet känns rätt naturligt för mig.

Kakan har svarat på kritiken, ett svar som gör mig lite smått förbryllad. Angående representation säger hon: 

"Och många, faktiskt dom (sic!) flesta är vita. Hej! Vi ska representera Sverige!"

Ok. Tung anklagelse. I en församling som skall representera Sverige är alltså de flesta (dvs mer än 50%) vita. Är inte det rätt representativt för dagens Sverige?

Även andra har hakat på representativiteten, och visat en förkrossande tyngd runt de kulturtäta bostadskvarteren i Stockholm ibland sommarpratarna. Här kan man ju fundera lite. Är det viktigt att Public Service representerar hela landet, genom att hitta sommarpratare även norr om Uppsala? Eller är det så att alla landets kulturpersonligheter har flyttat till Stockholm eftersom det är där kulturjobben finns? Och är det bara kulturpersonligheter som ska prata i radio, eller bör vi bjuda in tiggare, gruvarbetare, ingenjörer och entreprenörer också?

Jag avrundar med David Lindén, ledarskribent i Borås Tidning, som i en artikel på SVT opinion föreslår att Kakan, om hon nu är så oroad över den vita överrepresentationen, skall lämna över sin plats till David. David är nämligen själv rasifierad, och kommer därmed att förbättra rasbalansen i programmet. Ja, där har han en poäng. Det är jäkligt lätt att rasa emot världen, men betydligt tyngre att själv göra en uppoffring. Jag misstänker att David inte får någon plats i år. Däremot skulle jag gärna vilja se honom där nästa år.