Tiggare kan ingen vara...

...eller hur nu den psalm gick, som vi sjöng på skolavslutningarna i den fjärran ungdom då man fortfarande fick sjunga religiösa texter på skolavslutningen. Ja, idag ska det handla om tiggare.

Lokaltidningen har haft tiggare som ett tema några dagar nu. Sympatiskt nog så har vi fått möta några människoöden bakom tiggeriet, som på stora uppslag själva fått berätta om varför de sökt sig hit, och vad de tycker om läget. Alltid bättre än när journalister sitter och intervjuar journalister om vad man bör tycka, och varför de som inte tycker detsamma om allas lika värde inte är lika mycket värda som vi som tycker lika om att vi tycker olika.

Antalet tiggare har ökat här nere i södra Sverige. I det välmående och generösa Lund finns en tiggare på snart sagt vart gathörn i centrum. Även en del småorter har fått en fläkt av kontinenten. Det börjar muttras en hel del, å ena sidan om att tiggare snyltar på vår välfärd, å andra sidan om att tiggare lämnas vind för våg.

De människoöden man läser om är onekligen medryckande:
Mirela Moldovan förlorade jobbet i Spanien pga den sydeuropeiska krisen, och kom till Sverige. Här sitter hon och tigger. Hon bor i en skåpbil. Barnen är hemma i Rumänien hos svärföräldrarna. Dagsinkomsten är uppåt en hundralapp; hälften går till mat, hälften sparas. Ibland skickas lite slantar hem till Rumänien. Hennes dröm är att få ett jobb, så att hon kan ta hit barnen.

Ion Sorin Stan har en liknande historia. Han blev av med sina pengar hemmavid, åkte till Norge för att tjäna pengar, och har nu hamnat i Sverige. Han är för stolt för att tigga, så inkomsten baseras på att plocka tomburkar. Han bor som uteliggare i en park. Då och då skickar han hem lite pengar till mamma. Han är avundsjuk på tiggarna, som han säger kan tjäna en tusenlapp om dagen. Han försökte söka jobb på AF, men hamnade i moment 22: AF krävde personnummer, men skatteverket krävde en anställning för att ge honom personnummer. Nu satsar han på att hitta svartjobb.


Det är gripande människoöden. Detta är inga passiva bidragstagare, som sitter och rullar tummarna i väntan på nästa check från socialen. De ger sig ut i Europa i risiga skåpbilar och letar upp de skitjobb som finns, och i brist på jobb så sätter de sig i ur och skur på gatan med en pappmugg framför sig. Allt detta för att få mat och husrum för sina barn och föräldrar hemma i Rumänien. Jag har full förståelse för de svenskar som säger att det är nog nu; att det är dags att se till att dessa människor får en människovärdig tillvaro.

Men innan jag spinner vidare på den tråden, är det dags för ett komiskt mellanspel i genren "oja sig över tokiga vänstermänniskor". F!. Jag säger bara det, F!. Först förslag om att skicka män på omskolning. Att överhuvud taget använda ordet omskolning när ens partiledare är en gammal kommunist visar på viss okänslighet för 1900-talets historia, eller att man gått i den svenska skola som knappt lär ut historia längre. Sen utkast om att guldbrytning bör förbjudas och ersättas med mer produktivt arbete i välfärdssektorn. Tips till F!: googla lite om planekonomi. Det gick inte särskilt bra i Kina och Sovjet, och det går inte särskilt bra i Nordkorea och Kuba idag. Sen kommer senaste snilledraget: i dagens tidning pläderar F!s talesman i Lund, Anna Tomasson, för att vi helt enkelt skall öppna kommunen för tiggarna, och ge dem "möjligheter till bostad, jobb, hälsovård och tillgång till trygghetssystem". Så långt egentligen inte något stolligt, det är inget fel i att önska trygghet och välfärd till alla. Det roliga kommer sedan, när Anna jämför de utländska studenter som anländer till Lund varje termin och blir väl omhändertagna med de rumänska tiggarna. Den enda skillnaden Anna ser är att studenterna anländer med försörjningen tryggad från sina hemländer. Ja, Anna, det är en väldigt väsentlig skillnad. Det är mycket lättare att få köpa något när man har pengar. Inte heller studenterna har det helt lätt i bostadsbristens Lund, varje gång studenterna anländer så skrivs artiklar om hur de får hysa in sig i lundabornas soffor eftersom det helt enkelt inte finns bostäder. Tiggarna lär inte få det lättare. Jag undrar just hur det ser ut när Anna går på Ica för att handla? "Aj fan, jag glömde plånboken hemma. Men pengar har inget med människovärde att göra, så ge mig nu varorna i alla fall".

Snälla F!, pengar växer inte på träd!


Så, nog med gnäll på F!. Tillbaka till de viktiga frågorna. Skall vi hjälpa tiggarna? Om vi ska det, vilka ska vi i så fall hjälpa - alla tiggare i hela världen, alla som är friska nog att ta sig till Sverige, alla som gör sig bra i TV? Oenigheten i svaren på dessa frågor verkar stor i Sverige. Det är inte lätt att enas om hur stor del av statens budget som skall tas i anspråk, och hur den bäst fördelas. Därför har jag ett par radikala, liberala förslag:

Låt oss privatisera rubbet!

Staten ska göra sitt genom att  inte lägga sig i. Staten ska inte försöka hindra tiggare att ta sig in i landet. Staten ska inte hindra dem att söka jobb. Staten ska inte heller pytsa ut en massa pengar till dem.

Pengar ska tiggare få av oss medborgare, från hand till hand. Vill du att alla tiggare ska dra hem dit de kom från? Ge dem då inte några pengar. Vill du att tiggarna ska få ett rikt och tryggt liv? Ge då tills det gör ont, och ge sen lite till. Se till att Stadsmissionen har mängder med pengar. Starta en organisation som bygger om gamla oanvända ruckel till billiga sovsalar för tiggare. Starta en friskola som undervisar tiggarnas barn, så barnen kan vara med sina föräldrar.


Sen tycker jag också att man bör lyssna till vad rumänerna ovan sade. De vill inte tigga. Låt oss ta det en gång till: de vill inte tigga. Varför tigger de då? Jo, därför att här i Sverige finns inga jobb. Eller, för att vara mer med sanningen överensstämmande: det finns inga jobb rumänerna kan utföra som någon är beredd att betala en normal, svensk kollektivavtalslön för. Eftersom vi inte har vare sig låglönesektor eller lågskattesektor - förutom svartjobben då, och sådana vill vi inte ha. Svartjobb är fult.

Så här kommer nästa tokliberala förslag: återinför pigjobben. Och nu menar jag riktiga pigjobb, där pigan bor i ett råtthål till pigkammare, har en ledig kväll i veckan och ren svältlön. Ja, svältlön för en svensk som ska betala för en 3:a, en gammal Volvo och en årlig Thailandresa, men knappast svältlön för en rumän som idag tjänar 100 kr/dag.

Fördelar: Marela och Ion kan få jobb. Inte fasta jobb, inte högbetalande jobb, men jobb. Vilket är fan så mycket bättre än tiggeriet, säger de själva. De kan skicka pengar hem till Rumänien, vilket även borde glädja SD-väljare, eftersom migrantarbetares hemsända pengar är något av den mest effektiva "hjälp på platsen" som finns, med minimal risk för att någon girig diktator använder biståndspengarna till ett par nya Bentley istället. Vi livspusslande svenskar får plötsligt möjlighet att få hjälp med barnpassning, målning, gräsklippning osv till måttliga priser.

Nackdelar: Vi importerar en underklass. Lite smått känsligt för det svenska jämställda samhället. Skall det finnas särlagstiftning för invandrare, eller skall även svenskar få söka pigjobb när de inte kan få något annat? Om vi ska ha någon form av apartheid, hur ska den upprätthållas? Kommer invandrares barn att födas in i underklassen? Detta kan bli dödsstöten för den svenska modellen, där man antingen har en bra lön eller är arbetslös. Vi kommer säkert få se medelsvensson isolera sig i gated communities för att slippa öppna dörren för kringdrivande arbetssökande.

Så: slutsatsen verkar bli att det inte är särskilt lätt att vara god, inte utan att det får följder för en själv. Så om du tycker att min vision ovan är ohygglig, kall, hård och tydliga tecken på borgerliga avvikelser: vad har du själv för förslag? Hur kan vi integrera en stor mängd lågutbildade migranter i samhället och samtidigt behålla den svenska modellen? Om du inte har någon lösning, vad ligger dig närmast om hjärtat: svenska låginkomsttagare eller rumänska tiggare? Oroa dig inte för att jag ska bli kränkt av kritik, jag blir bara överlycklig om någon lyckas hitta en bättre lösning än den jag just hittade på. Inte heller jag tycker den är perfekt. Men den är tusan så mycket bättre än att tro att vi kan lova svensk välfärd åt hela världen.