lördag 14 november 2015

Allons-y!

Så brukade denna figur ropa när han skulle ge sig ut på galenskaper:

Men nu är det inte David Tennant som är i ropet, utan Frankrike. Ett gäng terrorister har mejat ner över hundra människor i Paris.

Jag hade tänkt inleda med en tyst minut, men varför det när det finns så mycket fin fransk kultur att njuta av istället:



Spelat i Paris, av kompositören själv. Vackert.


Så till saken. Idag tycker jag man skall läsa Westerholm, som skriver både om Sveriges svaga roll i den europeiska terrorismbekämpningen, och om hur nu Frankrike kommer slå tillbaka.


När den värsta sorgen lagt sig, är det dags att leta syndabockar och föreslå åtgärder. Fransmännen lämnar jag åt sitt, de verkar vara i full fart att vidta åtgärder, gränsen är stängd och undantagstillstånd utlyst.


Syndabockarna, då?
  • Är det islams och/eller muslimernas fel? Nej, där håller jag med gamle bunkermoderaten Gunnar Hökmark: vi skall inte lasta de som flyr från terrorn för terrorn.
  • Är det islamisternas fel då, de där som vill ha Sharia och sånt? Nej, det är stor skillnad mellan att vilja ha Sharia och att vilja döda civila.
  • Men ge dig. De som manar till heligt krig emot Väst, då? Ok, där kan jag börja nicka lite jakande. Att uppmana till mord är moraliskt fel, olagligt och straffbart. Så fram med batongerna.
  • Den onda högern då, som skapat de klyftor som gör att de stackars araberna tar till vapen i desperation? Nej, jag tror inte att det är Per Gudmundson eller Ivar Arpi som är roten till detta onda heller. Den som tar till vapen har ett val.
Så de syndabockar jag vill peka ut är gärningsmännen.



Vad skall vi göra framöver? Låt mig släppa fram några statsmän.
"Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet. Men aldri naivitet". Jens Stoltenberg.

Öppenheten 

Åsikter skall inte tystas. Vårt samhälle skall förbli ett öppet samhälle, där åsikter och människor med olika åsikter kan frimodigt träffas och utbyta tankar. Med tanke på rådande åsiktskorridor är det tvärtom viktigt att verka för mer öppenhet. De som idag kämpar för att statsbidrag skall dras in från islamistiska organisationer har bara till hälften rätt. Staten skall vara åsiktsneutral. Antingen skall alla statsbidrag dras in, så att folk får använda sina egna pengar till sina egna hobbies (mitt förslag!), eller så ska alla, även kommunister, nazister och islamister, få pengar.


Naiviteten

Men invandringen då? Inte sjutton kan vi väl undvika att diskutera migrationspolitik just idag? Lugn, lugn, nu kommer det.

Har ni märkt att Stefan Löfven bet en hund häromdagen? Ja, han agerade, vilket får ses som rätt bakvänt beteende för honom. Han införde gränskontroller. Ett bra första steg på vägen: ett land ska ha koll på sina gränser. Flera tiotal (!!!) migranter har fått vända.

Räcker det? Knappast. Förvisso är det bra att de som vill söka asyl raskt bussas ut till Migrationsverkets kontor, men det räcker inte. Vad hindrar den någorlunda smarte migranten från att glatt säga "asyl, asyl" till polisen, för att sedan vända och gå när bussen kommit fram till Jägersro, med släktingarna i Rosengård en 5-minuters promenad bort? Jag misstänker att nätet fortfarande är rätt grovmaskigt.

Vi kan inte fortsätta låta Sverige vara IS turistparadis. Det vore ett svek emot Frankrike.

  • Ett minimum är att göra som min partiledare, Ebba, föreslagit. Alla som kommer över gränsen slussas raskt till inhägnade tältläger. De som inte har ID eller kommer från säkra länder skickas tillbaka nästa dag. Resten får stanna i lägren tills deras asylskäl utretts; vid avslag bussas man ut från Sverige. Om detta kombineras med riktade satsningar på inre kontroll (rasprofilerad REVA, alltså), och omedelbar utbussning av alla illegala invandrare som hittas, så kan vi återfå kontrollen.
  • Självfallet skall statliga förmåner för illegala invandrare, såsom skolgång och sjukvård, slopas. Sjukvård och skolor skall ha anmälningsplikt. Polisen skall aktivt söka illegala invandrare där sådana kan misstänkas finnas.
  • De förslag om att försvåra familjeåterförening som dykt upp tror jag inte på. Vi Kristdemokrater älskar familjen. Det skall vara svårt att komma in i Sverige - men har man väl gjort det, ska man kunna ta hit maka/make och barn. Oavsett om de kan försörjas eller ej.
  • ID-kontroll och ålderskontroll, jomenvisst. Vi kan inte släppa in människor som inte vill legitimera sig - de kan vara IS.
  • Även moderaternas "vända i dörren"-princip kan diskuteras. Vi har idag en total brist på integration. Låt oss börja i den ändan - få till en integration värd namnet. När den är på plats, så kan vi börja ta in invandrare igen utan att dessa, som idag, lastas av i IS-sympatisörsalstrande ghetton.

Kriget

Dags för fler citat:



"Notre pays ne doit pas céder. Notre pays ne doit pas reculer." (Vårt land får inte ge upp. Vårt land får inte retirera.) Nicolas Sarkozy.

Nu är det läge för Stefan Löfven att handla igen. Läge att ge ännu en pungspark till det miljöparti som tydligen ännu representeras av Åsa Romson, hur länge det nu varar.

Sverige drar benen efter sig i kampen emot terrorismen. Så får det inte vara längre. Jag förväntar mig att vår regering, samtidigt som de skoningslöst jagar våldets vänner inne i landet, även i ord och handling visar sin solidaritet med Frankrike.
  • Dags att rusta upp försvaret. Efter lite ökenövningar kring de gotländska sanddynerna kan de skickas ned söderöver för att i aktiv strid hjälpa kurderna att spöa skiten ur IS. Kanske kan vi bilda "föreningen IS ovänner" som skänker lite av julhandelspengarna till anskaffning av materiel till våra blågula gossar?
  • Dags även att samarbeta med underrättelsearbete, med Europa och med afrikanska länder som ogillar IS.
Det här kommer bli dyrt. Poliser som skall hålla gränsen. Poliser som ska se till att våra utanförskapsområden förblir under svensk lagstiftning. Militär som ska bekämpa IS. Men tar vi inte denna försäkring, så har vi sett i Paris vad som kan bli konsekvensen.

måndag 9 november 2015

Det går fort nu.

Den snabba ökningen av flyktingströmmen har lett till att många raskt svängt 180 grader och gjort ett lappkast i åsiktskorridoren. Från att det var ondsint och nazistiskt att ens försöka diskutera volymer, till att Sverige står inför systemkollapsens rand.

Sist ut nu är Moderaterna, som från Reinfeldts öppna hjärtan och oändliga fält nu landat i att gränsen skall stängas. Inte bara skall gränsen övervakas och alla som överträder den få lämna fram ID-handlingar, den som kommer in via ett Schengen-land och försöker söka asyl motas omedelbart tillbaks med vändande tåg eller färja.

Minns ni vilka som hade presskonferens för att presentera den idén för några veckor sedan? Just det. SD. Det som då var ondsint rasistpolitik är idag högsta visdom.

Som Erik Helmerson säger i DN, så är det rimligt att politiker ändrar sig när verkligheten ändrar sig. Men det vore önskvärt att så skulle ske med framförhållning. Gärna före man ser muren resa sig framför sig. Absolut inte månader efter att man kört in i den.


Jag förväntar mig av våra politiker att de skall kunna styra i annat än vackert väder. När en svag bris fyller seglen, solen skiner och autopiloten är på, behöver inte kapten vara på bryggan. Det är när stormen viner och isbergen ligger ivägen för stäven som kapten behövs. Och då vill jag inte inse att kapten börjar fundera på om det inte hade varit en bra idé att skaffa livbåtar och länspumpar.

Den som sätter upp ett absolut moraliskt imperativ att alla flyktingar måste tas emot, samtidigt som man inte funderar på hur man skall hantera en radikal ökning av volymerna, bör inte bli politiker utan predikant.

Låt mig ta en sedeslärande historia: våra pensioner. En gång i tiden drev sossarna igenom ATP - en konstruktion som funkade utmärkt när alla hade jobb och ekonomin pekade stadigt uppåt. Sen när ekonomin började hicka, upptäcktes raskt att ATP inte långsiktigt fungerade. Enda sättet att leverera pensionspengar i näven på pensionärerna är genom att de som jobbar sätter av pengar. Att med darr på stämman hävda "det är en mänsklig rättighet att få en fet pension" eller "arbetaren förtjänar sin pension" hjälper inte. Man kan inte leverera mer pengar än ekonomin genererar.

Tack och lov hade vi på den tiden kloka politiker, som satte sig samman och klurade ut nya pensioner. Pensioner med en broms, som slår till när ekonomin går dåligt. Vilket gör att de pensioner som utlovats faktiskt kan levereras.


Har vi då kloka politiker idag? Tyvärr ser det mörkt ut, vår regering ägnar sin tid åt att hålla presskonferenser där de säger att det är kört, samtidigt som de själva inte gör något. En regering värd namnet hade agerat. Idag. Nej, förresten, för länge sedan. Tänk, kära flyktingvänner, hur många flyktingar vi hade kunnat fortsätta ta emot om vi inte hade lovat bort alla platserna till vem som helst som knackade på.


Kan Moderaternas nya förslag funka, då? Jag kan tänka mig en del invändningar:
  • Ni skickar krigsflyktingar tillbaka i döden. Nej, vi skickar dem till Danmark. Ernst-Hugo överdriver faktiskt lite.


  • Gränsen går inte att hålla. Finns visst fog för den åsikten. Det var länge sedan vi hade passkontroller mot danska gränsen. Över Öresundsbron går ett tåg var 20:e minut, och jag misstänker att stationerna inte är gjorda för att kunna slussa ut passagerarna genom en passkontroll. Sundspendlarna lär drabbas hårt. Men vill vi, så kan vi. Utan gräns är vi inte längre en nation. Om vi kan skaka fram anställda till Migrationsverket för att möta behoven, så kan vi även skaffa gränsvakter för att möta behoven.
  • Vi bryter mot diverse fördrag. Jodå, men det gör alla andra också, och svenska politiker har i första hand ansvar för Sverige. Låt oss vara lite härligt osvenska och sydländska ett tag. Löfvens nuvarande strategi, att på sina bara knän be EU om hjälp att ta emot de som vi lockat till oss, har mest mötts med generade fniss från andra länder. Att stänga gränsen, och därmed tvinga andra länder att ta flyktingarna (och kanske även dämpa pull-effekten och därmed även totala antalet migranter), lär ha bättre effekt.

Vad skall Moderaterna göra nu då? De har ju trots allt inte gjort mer än Morgan Johansson, det vill säga hållit en presskonferens. Av det blir inga barn gjorda. Dags att sätta hårt mot hårt. Ett par förslag:
  1. Knacka på hos Löfven och föreslå ett omedelbart (innan veckans slut) offentliggjort samarbete om migrationspolitiken. Inga jämrans utredningar, inga desperata vädjanden vare sig till EU-länder eller migranter. Gammal hederlig resultatpolitik: gränsen stängs nu.
  2. Sparka ut Löfven. Misstroendevotum omgående. Kastar vi inte ut Sverige i kaos då? Nej, kaos är vad vi har nu. Men inget av blocken kan ju bilda en majoritetsregering? Jodå. Alliansen + SD är en klar majoritet. Eftersom M nu anammat SDs invandringspolitik ser jag inget som hindrar en majoritetsregering med M:s ekonomiska politik, SD:s invandringspolitik, FP:s skolpolitik och KD:s familjepolitik. Jo, ett problem återstår. Att få med Centern på den nya politiken. Kanske de kan lockas med en utredning om polyamori, på samma sätt som Löfven tämjde Sjöstedt?
I vart fall vill jag se Moderaterna sätta handling bakom orden. Och jag vill se min partiledare, Ebba, med på banan. Och så vill jag även se en och annan av mina partikamrater be Sara Skyttedal om ursäkt.

lördag 7 november 2015

Om det öppna samtalet

Sydsvenskans Heidi Avellan skriver idag om hur vi bör prata med varandra. Väldigt klokt. Jag är själv oroad över hur SD-arna sitter på Avpixlat och klagar på invandring, medan de intersektionella stänger in sig i säkra rum och klagar på rasisterna. Och enda stället de möts är över barrikaderna. När man istället kunde försöka att lyssna på de som har en annan åsikt, och argumentera emot dem.

Samtidigt håller jag inte med om allt Avellan säger. Hon tar upp hur människor överger media för "alternativmedia", eller även "hatsajter". Som jag tolkar henne så står traditionell media för en allsidig nyhetsförmedling, medan alternativa media har väldigt snäva perspektiv: typiskt att de ägnar all sin tid åt att skälla på mörkhyade.

Förvisso är nog våra svenska tidningar för det mesta lite mindre ensidiga än Avpixlat. Men allsidiga?


Antag att vi lägger ut alla våra åsikter på en gungbräda. Vänsterextrema åsikter på ena sidan, högerextrema på andra sidan, och mitten - ja, i mitten. Det jag ser att svensk press har gjort är att kapa bort en rejäl bit av den konservativa högerdelen av brädan. Vilket gör att de acceptabla områdena i åsiktskorridoren blir lite skeva, och gungbrädan väger över åt vänster. Detta samtidigt som mittfältet är väl representerat, Avellans socialliberalism-feminism lär göra att hon känner sig som fisken i vattnet - hon reflekterar inte över att vattnet finns där överhuvudtaget. De som har konservativa åsikter däremot - den nyanlände assyriern som anser att abort är mord, eller islamisten som anser att kvinnans plats är i köket - lär ligga på land och kippa efter luft.

Är jag tokigt ute? Tänk tanken att det på SvDs kultursidor satt skribenter som hyllade Marinetti eller Pinochet, på samma sätt som Åsa Lindeborg hyllar Lenin på Aftonbladet. Otänkbart? Visst.

Jag har ingen grundlig undersökning om journalisters partisympatier eller vinklar när de skriver att delge Avellan, men här kommer några personliga anekdoter som borde göra henne lite orolig:

  1. Jag upplever själv att journalisternas vinklingar är tydliga. Och på svenskt vis även så att alla vinklar på samma sätt, samtidigt. Ordnung muss sein! Om jag enbart hade följt DNs och Sydsvenskans nyhetssidor, hur pass väl förberedd hade jag då varit inför det politiska läge vi har idag? Efter att ha läst halleluja-rapporter som den om Sandviken, hur skulle jag nu kunna förstå varför vår regering använder ondskefull signalpolitik för att få de flyktingar vi så väl behöver att vända om? Om jag inte läst Tinos sågning av densamma, förstås. Utan alternativa bloggar och tidskrifter hade jag varit betydligt mindre klok idag.
  2. Häromdagen samlades vi några på jobbet och diskuterade. Snackade skit, med andra ord. Eftersom vi i dagarna hade läst om avhysningen av romer från Sorgenfri, och även sett polisuppbådet från kontorets fönster, så kom samtalet in på invandring och EU-migranter. Döm om min häpnad när de andra börjar prata om hur media mörkar sanningen, och hur de läser alternativmedia för att få reda på vad som verkligen händer. Tinos namn nämndes också. Och jag som trodde att jag var ensam i mina förvillelser.
    Det som borde göra Avellan lite orolig är att det här inte hände bland ett gäng arbetslösa män på landsbygden, utan på ett IT-företag i Lund. Ett IT-företag där de anställda är globaliseringens vinnare; vi har flera utländska medarbetare, omtyckta och högt värderade medarbetare, och umgås flitigt med kollegor i Indien och Kina. Om vi börjar tappa tron på media, hur är då läget i byggfuttarna ute i landet?
  3. Jag tittar vidare i Sydsvenskan. Ser en artikel om ensamkommande flyktingar. 15-åring? Döm själva. Tidningen har även en artikel som går igenom de dära ålderstesterna, där det hävdas att felmarginalen är flera år. jag misstänker att flera av "grabbarna" hade fastnat i det filtret. När journalister så fullständigt stänger av sin kritiska tankeförmåga och struntar i att nysta i konstigheter - är det konstigt att vi saknar förtroende för dem?
  4. På tidningens lundasidor hittar jag en artikel där man presenterar nyheten att ett hotell hyrt ut rum till ett politiskt parti. Typisk "hund bet brevbärare"-nyhet, men nu var ju partiet SD. Och då är plötsligt den journalistiska vinkeln att man skall serva minoriteter - inte vägra hyra bilar till romer, inte vägra baka bröllopstårtor till homosexuella - förbytt i sin spegelbild. Journalistens frågor: "Varför hyr ni ut till Sverigedemokraterna?" "Finns det några rättsliga möjligheter att slippa jobba för att det är just Sverigedemokraterna?". Som om det självklara skulle vara att man borde inte hyra ut till ett av våra riksdagspartier. När en mer rimlig vinkel borde varit att leta upp nättrollen som protesterat och ställt frågor till dem som "Är inte alla människor lika mycket värda, även SD:are?", "Vilka övriga partier vill du hindra hyra hotellrum?".

torsdag 5 november 2015

Till anfall emot det feministiska självförsvaret

Jag läser på Sofia Arkeståls blogg om hur en skola erbjuder flickorna att gå på en kurs i feministiskt självförsvar. En kurs som anordnas av Feministiskt Självförsvar Göteborg. (Lugn, kära jämställdhetsivrare, gossarna skall visst erbjudas något liknande senare. Ska bli kul att höra om hur de lär sig att vrida om bröstvårtorna på påhängsna tanter på krogen.) Sofia redogör för hur en del föräldrar går i taket. I kommentarsfältet hoppar någon från FSG in och kommenterar - utmärkt, det är så det ska gå till i bloggarna. Hatet lyser även med sin frånvaro i kommentarsfältet.

Låt mig börja positivt. Jag tycker det är bra att skolelever får lära sig om självförsvar, självförtroende och hur man beter sig tydligt i lägen där samspelet människor emellan kan bli dimmigt av känslor och/eller alkohol. När skolan klarat av att lära eleverna läsa, skriva och räkna bättre än andra PISA-länder, så kan det vara en intressant uppgift att ta sig an. Först då. Men det här var tydligen en frivillig kvällsaktivitet, som förvisso tar tid från läxläsningen men väl ändå kan vara acceptabel.


Sen är det dags att gnälla. När jag läser vad FSG-representanten skriver om hur de utgår från "Slagen Dam", Roks och feministisk teori så blir jag lite orolig för vilken mansbild de kommer förmedla. Känns ungefär lika balanserat som att låta Kent Ekeroth föreläsa om invandrares våld mot svenskar. Om klassens pojkar hade fått vara med i salen kanske de hade kunnat protestera vilt om där förekom öppet manshat, men här har klassen könssegregerats.

Vrid och vänd på det en liten stund. Könssegregering. Normalt är vi i svenska skolan väldigt måna om att pojkar och flickor ska undervisas gemensamt, i matematik, svenska och hemkunskap. Men just när vi börjar prata om samspelet mellan män och kvinnor - då skall de säras åt!? Det låter helt vansinnigt. Hur mycket bättre hade inte en diskussion om hur män och kvinnor beter sig, och hur vi missförstår varandra, blivit om både pojkar och flickor hade fått inleda en dialog under vuxen ledning?


Sen är jag lite oroad över att denna kurs i självförsvar kan lämna flickorna sämre rustade än innan. Varför? Låt mig utgå från ett citat från FSG-representanten:
"Vi i Feministiskt självförsvar Göteborg är helt övertygade om att alla pojkar, killar och män är fullt kapabla att ta ansvar för sina egna handlingar. Det är när man ber flickor, tjejer och kvinnor att ex vara försiktiga när de rör sig ut, tänka på vad de ha på sig osv som man då hävdar något annat."
Man skall alltså inte få begränsa flickor från den fulla rörelsefrihet de har i det idealsamhälle där ingen kan tänkas vilja en något ont. Inte ens i Bamsetidningen har de väl en så naiv bild av verkligheten? Jag har två invändningar emot detta.

För det första: FSG begränsar ju själva kvinnorna. Om kvinnor skall lära sig självförsvar, så är ju det en icke försumlig ansträngning (man behöver banne mig öva för att kunna slåss effektivt) som gör att kvinnorna inte längre får tid till andra viktiga aktiviteter, som Candy Crush, Paradise Hotel eller att läsa till läkare.


För det andra: vi lever inte i en idealvärld. Den som tror det kan få ett obehagligt uppvaknande.

Återigen går jag till mina egna erfarenheter.

Jag växte upp i en tämligen idyllisk villaförort i Trollhättan. Det hindrade mig inte från att tidigt märka vilka människor och vilka miljöer man skulle undvika för att inte råka i trångmål. Åkte jag in med motorcykel på raggarnas lördagsträff utanför Folkets Park så fick jag räkna med gruff, oavsett hur många gamla bekanta jag hade bland raggarna - där fanns alltid något brushuvud som hade tagit en öl för mycket.

Japp, jag kör motorcykel. Det är en rätt oskyddad upplevelse. Om en söndagsbilist får för sig att göra en vänstersväng över vägen finns risk för kollision. Bilisten får en buckla på bilen, och jag blir köttfärs. Därför tjatar både körlärare, min MC-organisation och min gamla mamma om att det är mitt ansvar att hålla mig vid liv: att köra defensivt, att aktivt läsa av omgivningen och anpassa fart och placering så att jag inte råkar illa ut. Ifall jag misslyckas med denna första försvarslinje, så är det även bra om jag tränat lite "motorcyklistiskt självförsvar": broms- och svängteknik. Ifall även denna metod inte är tillräcklig, så ser jag även till att vara bepansrad från topp till tå: förstärkta MC-stövlar, ryggskena, heltäckande skinnställ, hjälm, handskar. Skinnställ på sommaren är jäkligt begränsande, men det är bättre än att glida längs asfalten och känna huden smälta bort.


För att återvända till det feministiska självförsvaret, så finns det ett gäng försvarstekniker att ta till för att undvika trubbel:
  1. Förutse problem. Gör riskbedömningar, och undvik att ge dig in i situationer du inte vill hamna i. Jag gör till exempel ofta så när jag vill köra järnet på en smal 70-väg att jag först i lugn takt kör igenom vägavsnittet, för att sedan vända om och vrida rullen i botten. På så vis kan jag upptäcka att en bonde använt traktorn till att lägga ut halva åkern på asfalten utan att flyga ut i skogen och krossa skallen emot ett träd.
  2. Dra därifrån. Bästa försvaret är ett par snabba ben.
  3. Dämpa konflikten. Något jag sett poliser jobba mycket med (nej, ACAB stämmer inte) - när ett jobbigt fyllo gör sitt bästa att provocera börjar inte polisen mucka emot, utan lugnar ner fyllot.
  4. Ta och avsluta konflikten. Går det inte att undvika den där jobbiga typen som trängt upp en i ett hörn i baren, så OK, börja slåss. Men då gäller det att vara beredd att fortsätta och avsluta fajten. När du slår någon, finns risk att de slår tillbaks. Och då gäller det att vara starkast eller tillhöra det största gänget. Eller så får man raskt övergå till punkt 2 ovan.
På FSGs hemsida har de förvisso en beskrivning av hur de lär ut ett antal olika tekniker, från att använda en bestämd röst till att slåss. Det kan hända att jag är onödigt kritisk gentemot dem, det är inte lätt att ur den korta beskrivningen utläsa exakt vad de lär ut.

Det som oroar mig mest är att de verkar helt förkasta punkt 1 ovan, den mest effektiva metoden, och inte heller tar upp punkt 2. Deras fokus verkar vara att tjejerna ska bli tuffa och inte ta någon skit. I ett läge där det finns otrevliga typer ute på stan som vill en illa, så vill FSG att kvinnorna skall vara konfrontativa och inte backa. De skall få karlslokarna att lomma av genom att ta till våld.

Jag är rädd att tjejerna kommer få falskt självförtroende och ge sig in i situationer de inte klarar sig ur. Ungefär som de bilförare som med alla moderna ABS-bromsar och sladdstabiliseringssystem ger sig ut i väder de egentligen inte behärskar, och landar i diket i halkan. Den dag tjejerna råkar i konflikt med en drogad gangsta-typ så lär inte en en-timmas instruktion i hur man knuffar någon i bröstet leda till annat än att gangstern blir förbannad och ger dem några saftiga knytnävsslag.


Eller har jag missat något? Blir man sån här efter en självförsvarskurs?

onsdag 4 november 2015

Tomt var det här

Ja, den riksbekanta tomten i Sorgenfri verkar ha tömts till slut. På människor i alla fall, avfallet lär kommunen få jobba några dagar med. Förhoppningsvis blir de klara innan det är dags för tomten att komma ned genom skorstenen.

Jag blev lite förskräckt igår morse, när jag kom till jobbet i norra Lund och parkeringen var full med blågulvita piketbilar. Efter att raskt ha rusat upp på kontoret för att radera spåren av mina hackingattacker, så insåg jag att det berodde på att hundratals poliser från hela landet kommenderats ned till Skåne, och därför sovit över på hotellet intill. Varpå man kallt kunde räkna med att aktionen var nära förestående; polischeferna lär knappast betala hotellrum och traktamente till sina uniformerade konstaplar i onödan.

Egentligen kunde jag avsluta inlägget med att konstatera att det banne mig var på tiden att polisen upprätthöll äganderätten. Lite pinsamt bara att man skulle behöva ta till miljöskäl som svepskäl. Äganderätten är fundamental i en stabil, fredlig demokrati. Om inte den kan upprätthållas får vi antingen byta ut alla vindflöjlar till polischefer, strama åt lagen, eller bäggedera.

Men låt oss titta på problemet utmaningen från ett annat håll. Jag gillar normbrytare. Som gammal konservativ stöt kan jag inte göra annat, så onormal som jag och mina åsikter är. Ja till kärnfamiljen, nej till abort, HBTQ och trans är trams, Gud är större, Halleluja - kan det bli värre? Ofta är de svenska lösningarna något väl mycket centraliserade och fyrkantiga. Är det, till exempel, en utmaning att en del kvinnor känner sig fängslade i hemmafrurollen, och vill jobba? Den svenska lösningen blir att alla fruar skall jobba, oavsett om de vill eller ej, när en naturlig lösning hade varit att erbjuda båda varianterna. Men då skulle ju någon kunna välja fel.

Låt oss även applicera detta på resande. Normen i Sverige idag är att du är fast boende och har jobb (eller bidrag...). De resande däremot bor där de för tillfället parkerar husvagnen, och jobbar när de måste. Kan de ges en plats i Sverige? Jo, det har jag tagit upp tidigare: En nostalgisk tillbakablick.


Någon verkar ha gett romerna en rätt udda syn på hur det funkar i Sverige. De tror uppenbarligen att Sverige är landet där stekta sparvar flyger in i munnen bara man sitter ned och gapar. Nej förresten, någon annan skall nog göra själva gapandet också. Gapvänstern, till exempel. För att citera en av de romer som nu sitter utanför Stadshuset i Malmö (Sydsvenskan, endast hittat det i onsdagens papperstidning):
"Vi tänker stanna här tills de ordnar en annan plats för oss."
Vuxna människor tror alltså att det är Malmös uppgift att fixa bostad åt hitresta utlänningar. Nej, tyvärr. Det är ditt ansvar att antingen hala upp de pengar som krävs för vandrarhem eller hotell, eller åka hem igen. Eller hitta en svensk sugar daddy...


Mycket av ansvaret för att romerna fått denna skeva bild av Sverige hamnar inte på dem själva, utan på de från Sverige som slagit blå dunster i ögonen på dem:
  • Polisledningen, som låtsats som om det regnat och bara låtit dem bo kvar. Varpå ryktet gått hemma i Rumänien och fler kommit.
  • Alla de svenskar som i förment stöd av den goda saken uppmuntrat romer att vildcampa i staden, och förlett dem att tro att man får ockupera mark hur som helst i Sverige.
Jag vill nu se dessa agera för att gottgöra sina försummelser:
  • Polisiär nolltolerans emot illegala bosättningar, oförsäkrade/obesiktigade fordon, osv. Att lugnt och stilla sitta och tigga vid ICA-entréen är fullt acceptabelt. Att vildcampa kan vara det - så länge man följer allemansrätten: inte skräpar ned, gräver ned sin latrin, flyttar till ny mark varje natt.
  • Ni som anser att alla har rätt till bostad i Sverige: se till att fixa det! Med era egna pengar. Hala upp plånböckerna, köp en bit mark någonstans, och kontraktera något entreprenadbolag att tillhandahålla vatten och bajamajor. "Put your money where your mouth is"! Om alla landets kulturjournalister ger en tusenlapp var i månaden borde problemet vara fixat.

fredag 30 oktober 2015

Åter till Trollhättan

I år använde jag lite av höstlovet till att besöka mina gamla föräldrar i Trollhättan. Mycket är förändrat: nya rondeller och fartgupp på vägarna, nya motionsstigar i skogen, nya beslöjade ansikten på gatorna. Mycket är samtidigt detsamma: oron för arbetsmarknaden, samma gamla ansikten i hemkvarteren.

De rasistiska vansinnesmorden på skolan i Kronogården, som börjat försvinna från rikstidningarnas förstasida, fyllde fortfarande flera uppslag i lokaltidningen. På TV kunde jag följa hur en mängd Trollhättebor följde hjälten Lavin Eskandar till hans sista vila. Och idag begravs ett annat offer, Ahmed Hassan.

Som konservativ nationalist och Sverigevän är jag glad och stolt över att Lavin var svensk. Lika lite stolt som jag är över att även hans mördare var det.


Våldet sprids även utanför Trollhättan. Folk som motsätter sig dagens nivåer på invandring tar lagen i egna händer och bränner ned flyktingboenden. Inte bara tomma lokaler som planeras bli flyktingboende, utan även lokaler där det ligger människor och sover.

Låt mig nu vara tydlig, som vår statsminister brukar säga.

Den som tänder på en lokal gör sig skyldig till mer flagranta brott emot äganderätten som de rumänska tiggare som ockuperar ödetomter i Malmö. Jag hoppas innerligen att polisen visar mer intresse av att följa lagen än vad de gjort hittills, och inte behöver vänta på ett par års utredning innan de fattar om de får ingripa emot påtändarna eller ej.

Den som tänder på en lokal med människor i är skyldig till mordbrand. Ett fegt och farligt nidingsdåd. Osvenskt, rentutav. Jag hoppas de får känna lagens långa arm på sina axlar omgående.

Är ni inte övertygade? Måhända Jimmie Åkesson kan få er att förstå. Jag tror jag och Jimmie, i denna fråga, är helt överens. Land skall med lag byggas. Svea Rikes lag, inte djungelns lag.


Är någonsin våld acceptabelt? Det finns grupper i landet som verkar tycka att de har rätt att ta till våld, i någon slags variant av nödvärnsrätten:
  • "Landsförrädare", utropar extremhögern när de bränner ned flyktingförläggningar. Eftersom landet och svenskheten är hotat, och vi snart riskerar ha negerkuk i var blond kvinna, så måste nationen resa sig emot invasionen.
  • "Antifascism är självförsvar", utropar extremvänstern när de hotar och pucklar på de med andra politiska åsikter än de själva, från nazister till liberaler. Eftersom högern ondsint använder det demokratiska systemet till att sätta fattiga människor på bar backe, så är förstås våld rättmätigt.
  • "Allahu Akhbar", utropar islamisterna när de försöker bränna upp eller skjuta Lars Vilks. Givetvis är det rätt och heligt att avdagataga de som hädar profeten.

Nej, det ovan är inte acceptabelt. Polisen har våldsmonopolet. Gillar man inte den förda politiken, så är det bara att organisera sig och agitera för en ändring av lagarna.

Dock: när polisen retirerar från sitt våldsmonopol, så kommer något annat att uppfylla detta vakuum. När jag var i Trollhättan i veckan så hörde jag en del mummel, i den välmående villaförorten, om att det var "dags att skaffa vapen". Liknande signaler har jag för mig Westerholm hört ifrån Bergslagen tidigare. Jag misstänker att en del av de i Kronogården i Trollhättan som förlorat familjemedlemmar eller vänner till ett svärdsviftande svin också börjar fundera i de banorna. Oavsett om jag gillar det eller inte, så kommer polisens frånvaro fyllas av någon annans närvaro.

Finns någon situation när "hederlig svensk" har moralisk rätt att åsidosätta polisens våldsmonopol, och själv ta till våld? Förutom nödvärnsrätten, alltså? En nyckelmening här anser jag vara just "polisens våldsmonopol". När ingen polis finns, så måste "hederlig svensk" organisera sig i medborgargarden och gå runt med bränbollsträ, eller till och med pistol. För om inte "hederlig svensk" gör det, så kan vi vara så säkra på att brottslingarna kommer göra det.
  • Flyktingboendena brinner. Är det medborgare som ska gå patrull utanför och spöa upp misstänkta element, eller väktare och polis som ska sköta bevakning och haffande?
  • Privata tomter ockuperas. Är det Hells Angels som skall anlitas för att spöa upp och vräka ockupanterna, eller polisen som snabbt och effektivt skall avhysa?
  • Judehatare från Mellanöstern gör sitt bästa för att se till att Malmö töms på judar. Skall judiska församlingen ta in några hårdföra element från Mossad för att rensa i Malmös förorter, eller skall polisen ta hand om det?

Jag är rädd för medborgarjustis, det blir lätt lynchjustis. Ungefär som i alla de västernfilmer jag älskar. Ja, jag älskar filmer med Randolph Scott, John Wayne och Clint Eastwood - men jag vill inte leva i dem. Polisen måste upp på banan igen. Dags att hänvisa till ett specifikt inlägg från Westerholm: det brinner i knutarna.


Det är dags för polisen att göra en stor "reclaim"-aktion. Att ta tillbaka gatorna, att ta tillbaka våldsmonopolet. Mina modesta förslag är:
  1. En rejäl utrensning av cheferna. Alltför många har satts dit för att de är genusmedvetna och HBTQ-certifierade och låter bli att störa sina chefer med ovidkommande rapporter från verkligheten. Ut med dem, och in med starka nypor som saknar medieträning men har konkret polisiär erfarenhet. Obligatorisk utslagsfråga på anställningsintervjun: "Hur ställer du dig till att faktiskt tillämpa svensk lag?"
  2. Mer pengar till fler poliser. När vi återbefolkat landsbygden med flyktingar, så måste den även återbefolkas med poliser.
  3. Synlig polisnärvaro i förorten. Det ska inte finnas några "no go"-zoner. Kvarterspoliser skall konstant vara placerade i Seved, Rosengård, Kronogården osv. Om situationen blir polisen övermäktig: sätt in militär. Utlys lokalt undantagstillstånd om det behövs. De kriminella ska inte få vinna över de laglydiga medborgarna i dessa områden.
  4. Krav på flyktingboendenas ägare. För en fattig glesbygdskommun är det på ett sätt en vinstlott att få ett nytt flyktingboende. Det är brist på människor i utflyttningens hemtrakter. Det som saknas är pengar och service. Låt oss därför kräva av den som öppnar ett boende att de även skall fixa markservice. Öppnar du ett hem för 100 flyktingar, så skall du även se till att till trakten utifrån rekrytera ett par poliser, läkare, sköterskor och socialarbetare. Tills du lyckats rekrytera dessa: nix flyktingboende. Det gör boendena till riktiga vinstlotter, som ingen vill bränna ned.
Kostar detta pengar? Jodå. Det kostar att ha en generös flyktingpolitik  vidöppna, okontrollerade gränser. Men det kommer kosta oändligt mycket mer att inte upprätthålla polisens våldsmonopol. Anarki och kaos, istället för Löfvens utlovade ordning och reda, är dyrt.

söndag 25 oktober 2015

Några tankar om Trollhättan

Intro

Jag växte upp i Trollhättan.

Nej, inte Kronogården. På andra sidan stan, nära det idylliska slussområdet (där bortanför de nyuppförda vita rikemanshöghusen gick jag en gång i tiden och pryade på Nohab Diesel):

Åkersvass


Aj då, där missade jag visst slussarna. Så här såg de ut förr i tiden:

Old, disused locks by Gamle Dal

Och längst ned den stilla flytande älven:

The river


Men nog med bilder på hur vi rikemanssöner levde i Trollhättan. Så här såg det ut i Kronogården:

 
Helt vanliga miljonprogramshus, alltså. Väl underhållna, vad jag minns.
 
I min ungdom var jag ofta i Kronogården. På den tiden hade vi inte uppfunnit begreppet "No Go-zoner". Jag var inte mer rädd för att råka ut för ligister i höghusområdena än jag var att råka ut för dem i de egna villakvarteren (jodå, det fanns böss där också). Det som drog i Kronogården var detta:

 
 
När andra bensinstationer byggde om till livsmedelshallar, så höll OK-macken stånd. Gör det själv-hall, verktyg och reservdelar i mängd. Så det blev många turer med cykel, moped, lätt MC och till sist bil.
 
 
Nu är det, vad jag förstått, lite mer kaotiskt. När jag flyttade ifrån Trollhättan hade invandringen börjat öka. Äh, invandringen hade alltid varit hög, förresten. Innan jag började skolan var det finnarna som flyttade in, sen italienare och jugoslaver. De fick jobb direkt på SAAB, och lägenhet i Sylte eller Kronogården. Men sen kom människor som inte såg ut som oss andra. En moské byggdes, och jag satt på fester bland mina gamla skolkamrater som fått lägenhet i Sylte och hörde dem tala om att någon borde tända på. Vilket även hände. En del gamla bekanta skaffade kängor, rakade huvudet och marscherade under hakkorset. Svårt att tänka sig att människor man lekt i sandlådan med blir nazister. Även svårt att tänka sig dem som monster.
 
Letar man efter Kronogårds-bilder hittar man även sådant här nuförtiden: 


Något jag, som inflyttad skåning med Ramels väg som del av rutten till jobbet, är rätt van vid.

Vad dagens inlägg ska handla om

Men, till saken. Det har hänt saker i Kronogården. En ung man som heter Anton har gått bärsärkagång och mördat människor. I samma ögonblick jag såg nyheten, såg jag även hur folk kastade sig över nyheten för att få sina käpphästar bekräftade. Högertroll sa att det nog måste vara en invandrare. Vänstertroll sa att det nog måste vara en rasist. Bägge var rörande eniga i att skulden för dådet fick delas av de som inte tyckte som en själv.

Jag har inte sett in i Antons huvud, och vet därför inte varför han gjorde som han gjorde. Det verkar fastslaget att han gillade nazismen, och ogillade invandrare till den grad att han ville ta med sig så många som möjligt i döden. Jag vet av egen erfarenhet att det finns organiserad nazism i Trollhättan. Om Anton var en del av detta, vet jag däremot inte. Inte heller nazi-experterna. Varför han själv ville dö vet jag inte heller.

Eftersom jag inte vet så mycket om Anton, ska jag lämna honom därhän. Istället vill jag gå in på de som använder honom som slagträ i debatten.

Några teser att smula sönder

Det är massinvandringens fel

En och annan på högerflanken har fört fram tesen att dåd som Antons, och alla dessa asylboenden som tänds på, är den förda politikens fel. Att de som tillåter tusentals människor att dagligen, okontrollerat, välla in över Öresundsbron har sått fröna till det våld som nu blossar upp.

Trams!

Som vi i batonghögern säger: land skall med lag byggas. Ni kanske har märkt, i några tidigare inlägg, att jag inte är särskilt förtjust i den hittills förda flyktingpolitiken, eller bristen därav? Att jag till och med tycker att vår välfärdsstat är på väg rakt ned i soptunnan, då den aldrig kommer att kunna bära tyngden av de som aldrig kommer kunna få ett jobb i de överutbildades rike? Förvisso, men det är ingen ursäkt för mig att ge mig ut med svärd på gatorna. I en demokrati så bemöter man en vansinnig politik med att agitera för en bättre politik, inte med ett vansinnesdåd. Inte med mord.

Anton är helt och hållet ansvarig för sina egna idiotier. De som applåderar hans dåd är nästan lika vansinniga de.

Det är Sverigedemokraternas fel

En och annan till vänster om Sverigedemokraterna hävdar nu att detta är Sverigedemokraternas fel. Att de genom att hetsa gentemot den generösa invandringspolitiken har gjort Anton så upphetsad att han därigenom hetsats att ta på sig StarWars-mask och svärd.

Trams!

Det Sverigedemokraterna gör när de agiterar för sin politik är inom demokratins ram. De ser en politik som de tycker är vansinnig, och pekar på ett alternativ. Helt enligt demokratins spelregler.

Det är högerns fel

En och annan till vänster om alliansen hävdar nu att detta är borgerliga debattörers och ledarsidors fel. Genom att inte unisont jubla över den rådande politiken, genom att påpeka problem (förlåt, utmaningar heter det), genom att föreslå alternativa vägar, så har de öppnat för hatet. Ayman Osman pekar till och med ut, med namn, följande borgerliga debattörer som mördare: Ivar Arpi, Per Gudmundsson, Jimmie Åkesson, Ebba Busch Thor (min partiledare!) och Rebecca Uvell.

Varpå Uvell flyger i taket och publicerar namn på varenda en som gillat Osmans inlägg. Vilket får vänstern att gå i taket.

(Jag tror jag vet varför Uvell gör vänstern så förbannad så ofta. Hon beter sig, i debatten, precis som en arg vänstermupp. Förutom att hon har lite bättre koll på fakta än de postmoderna identitetsvurmarna; jag har för mig att hon oftare har rätt än fel. Hon "outar" gladeligen svinaktigt beteende på Twitter och Facebook, hon anklagar friskt andra för omoral och dubbelmoral. Hon tar debatten, och tar ingen skit.

Jag tror vänstern helt enkelt är rätt ovan vid någon som inte pudlar vid första ögonkastet.)

Ursäkta den lilla utvikningen. Tillbaks till temat.

Trams!

Återigen: självklart skall den som anser att den förda politiken är fel kunna påpeka detta, och även föreslå vad som ska göras istället. Om vi ständigt, innan vi öppnar munnen, måste tänka på hur den kan påverka alla möjliga galningar, så kan till slut ingen säga någonting.

Några åtgärdsförslag att smula sönder

Närhelst det kommer förslag om att sätta stopp för det ena eller det andra, antingen genom regelrätta förbud i lagboken eller genom någon slags twitterdrev eller självcensur, så brukar jag fundera på vad som skulle hända om förslaget riktades gentemot andra grupper med liknande idéer. Eller om hur förbudet skulle funka den dag statsministern heter Jimmie Åkesson eller Jonas Sjöstedt. Och det förra verkar inte helt osannolikt så som invandringspolitiken missköts idag.

 Ideologisk fostran av undersåtarna

Att lägga på skolan diverse kringuppgifter som att servera frukost, lära barn hyfs och hut, hålla körkortsutbildning osv är populärt nuförtiden. Så fort våra ungdomar saknar något, så ska skolan fixa det. Det enda skolan inte ska göra är att hålla ordning i klassrummet, eller lära barnen läsa, räkna och skriva.
Det senaste påhittet är den däringa värdegrunden. Att alla barn skall fostras till goda, lydiga samhällsmedborgare med samma åsikter.

Jag tror det är helt fel väg att gå. Jag vill ha en nattväktarskola, där barnen lär sig det absolut nödvändigaste. Först när skolan lyckas med det uppdraget, kan skolan få ta på sig mer.

Tänk dessutom, ni som tycker en värdegrundsbildande skola är en bra idé: vilken utbildning tror ni era barn får när Jomshof tagit över skolministerposten?

Staten skall vara vår tjänare, inte vår herre. Det är vi enskilda människor som bestämmer vilka åsikter vi och våra barn ska ha, och som i allmänna val låter dessa få genomslag i staten. Inte tvärtom.

Förbjud den kritik som triggar våldet

Att förbjuda ledarsidorna på SvD, Expressen och GP att kritisera regeringens politik hoppas jag ni redan håller med om är heltokigt. Men visst, låt oss gå ett steg i den riktningen. Minns ni när hela vänstern malde på om att "något har gått sönder" inför valet? Ska vi förbjuda borgerliga ledarsidor att varna för vänsterregeringens politik, så får vi även förbjuda Aftonbladet att varna för högerregeringens politik. Aj då.

Förbjud hyllningar av mördare

 Men att förbjuda hathögerna att på nätet hylla mördaren Anton, då? Eller i alla fall hänga ut de som gör det på Twitter?

Först får vänstern rensa i eget bo. De är nämligen själva väldigt förtjusta i att hylla mördaren Anton - bara en annan Anton. Kolla in grabbarna nedan:



Bägge grabbarna ovanför hette också Anton. Anton Nilson. Gubben till höger är Amalthea-mannen, han som i ett politiskt terrordåd sprängde en båt och därmed mördade en av de som låg och sov i båten. Gubben till vänster är min morfar. Efter Amalthea-dådet bytte min morfar efternamn till Frendel, efter sin uppväxtort, Frenninge i södra Skåne, eftersom han inte ville ens tänka tanken att han skulle förväxlas med en "satans mördare". Min morfar växte sedan upp till att bli rektor i Askersund och läroboksförfattare.

Vem av dessa två tror ni att vänstern väljer att hedra? Jo, givetvis mördaren. Enligt Wikipedia hänger ett porträtt av Anton Nilson inne på LO. Nej, inte som nidbild, utan som hyllningsbild.

Så gå ni först, vänstern. Rensa ut alla som hyllar Anton, eller Che, eller Lenin. Håll rågången emot avgrundsvänstern.

Avrundning

Den som vill gräva en grop för extremister på andra sidan, faller lätt själv däri. Jag föreslår alla som vill lagstifta bort obekväma tankar och yttranden att läsa Kenan Maliks senaste sammanfattning. Ett litet citat:
"The government, in other words, is proposing to lock people up, not because they have committed a crime, or incited violence, but because they hold values the government abhors. And it insists that in order to defend democracy, free speech and tolerance, the government must restrict democracy, free speech and tolerance."


Låt oss inte falla i den fällan.