Dags för kvotering!

Vi liberalkonservativa är inte direkt förtjusta i kvotering. Ur konservativ synvinkel vill vi ju inte ha in en massa fruntimmer i klassiskt manliga domäner som hästskötare och präster. Ur liberal synvinkel ser vi att det är orättvist att med lagens våldsmonopol i ryggen hindra en kompetent man från att bli ingenjör eller sopåkare bara för att tidigare kvinnor inte fått bli detta - två fel gör inte ett rätt.

Nu har jag dock hittat ett område där kvotering kan komma till pass.

Ni har väl hört om Sveriges mansöverskott? Så många manliga immigranter knackar på vår dörr att vi nu har större kvinnounderskott än Kina i vissa åldersgrupper. Att inom landet ha stora grupper marginaliserade, outbildade och oanställbara män som dessutom kommer att i gäng driva runt och söka efter kvinnor är ett bra katastrofrecept.

Så vad göra? Jo, kvotera! För varje ensamkommande man som anländer till Migrationsverkets portar, skall vi skicka ned Herculesplan till flyktinglägren i "närområdet" och hämta hem en ung kvinna. Nej för tusan, nuförtiden när jämställdhet är "minst 50% kvinnor, gärna mer", så låt oss hämta hem två unga kvinnor.

Vad är då poängen med detta? Jo, syftet med alla politiska förslag i Sverige nuförtiden är att de skall slå emot SD. Om vi nu ser till att hämta hem mängder av unga vackra kvinnor till Sverige, ensamstående kvinnor som nog längtar efter en robust beskyddare och försörjare, vad får det för resultat? Det är i glesbygden de finns. De där mytomspunna lågutbildade förlorarna till karlar som röstar på SD. Karlarna som sett jobben försvinna, och nu ser kvinnorna försvinna till storstaden medan de själva blir kvar med skogen, geväret och älgarna.

Tänk nu tanken att vi drar igång en storskalig invandring, där Bert Karlsson placerar ut hundra- och tusentals unga kvinnor på gamla nedlagda bygdehus och kursgårdar i glesbygden. Kvinnor med en patriarkal uppfostran, kvinnor som vet hur man sköter ett hem. Kvinnor som inte backar för att vara med och stycka en älg. Kvinnor som låter gubben stanna ute med polarna och dricka öl. Kvinnor som aldrig hört talas om värdegrund och genusteori.

Genast försvinner varje tanke hos dessa män på att rösta SD. De kommer alla oreserverat hylla massinvandringens positiva effekter. Hurra!

Som utvalsjury kan vi lämpligen skicka ned Bingo Rimér och Kulturmannen, så det blir lite klass på kvinnorna. Samt Alexander Bard, för att välja ut några afghanska pojkar till de svenska män som vill bli normbrytare.

Det här blir nog bra. Tror ni det är för tokigt? Jodå, men det skulle ändå inte förvåna mig om det blev regeringspolitik om ett halvår. Vi vet ju hur det har gått till hittills.

Wallström och fackidioterna

Jag gissar att ni inte missat den senaste veckans nyhetsflöde. Dags för mig att agera moralpredikant, och dela ut bannbullor och syndaförlåtelser.

Syndakatalogen är riklig och varierad. Kommunal har supit friskt och dyrt. De äger lägenheter i Stockholm, som de inte delar ut till socialt boende, utan behåller till riktigt behövande (sossepampar och sossepampars barn). De har även delat ut en lägenhet till bästaste tjejkompisen Margot Wallström.

Innan jag börjar nagla upp dem på skampålen så bör det sägas några ord om vilka moralregler vi skall döma de anklagade. Jag ser tre viktiga kategorier:

• Svea rikes lag. Inte ens sossepampar får bryta mot lagen.
• Min moral. Det här är min blogg, varför jag har fritt fram att kritisera de som inte gör som jag tycker passar.
• Rörelsens moral. Bryter Wallström eller Kommunal mot sin egen hederskodex så bör de kritiseras därför, och dömas därefter.

Så till anklagelserna:

Att supa

Jag har aldrig förstått de regler som finns i Sverige vad gäller sprit och representation. De känns rent viktorianska i sin prydhet. Klart att Kommunals ledning förtjänar en jävel eller två till maten! Sen blir det en sak för medlemmarna om de har lust att betala för utsvävningar i Sandviken-klass. Om inte, så har jag bara ett enkelt råd till Kommunal-medlemmar: gå ut!

Porr

Återigen blir jag förbryllad. I Sverige, landet där all bra konst skall vara provokativ, landet där RFSU pratar analpluggar med skolungdomar, landet där fri sex ses som gagneligt, blir folk upprörda över att någon står halvnaken på en scen och viftar på tuttarna.

Att äga och dela ut lägenheter

Här blir det lite spännande. Plötsligt går Kommunal från att vara det lågbetalda vårdbiträdets representant till att bli kapitalister; sådana där elaka rika fastighetsägare. Och genast blir Kommunal lika elaka, trångsinta och snåla som de privata fastighetsägare Rörelsen brukar kritisera: de lämnar inga lägenheter till kommunens bostadskö, utan delar istället ut till de som de föredrar: anställda, sossepampar, släktingar.

Lagen har vad jag vet inget att säga om Kommunals beteende. Äganderätten gäller; en fastighetsägare får hyra ut till vem de önskar.

Min egen moral ger grönt ljus. Jag är höger, och anser att den som äger en fastighet även äger rätten att bestämma vilka som ska bli hyresgäster.

Rörelsens moral, däremot, borde fått Kommunal att tänka till. Hur många gånger har ni hört en sosse säga, offentligt, att "vi i Rörelsen" har en lite finare, mer solidarisk moral än de där till höger, som bara tänker på sig själva? Sådant tal förpliktigar. Antingen lever man efter det, eller så är man en ynklig hycklare. En av de fariséer som Jesus så förhånade. Rörelsens ståndpunkt är tydlig: lägenheter skall fördelas av det offentliga, med förtur för de behövande. Att den socialistiska bostadspolitiken gör det nästan omöjligt för anställda att få lägenhet i innerstaden är i det här läget ett uselt försvar; det borde leda till eftertanke och omläggning av politiken istället. Varför skall övriga företag i Stockholm, och deras anställda, stå i bostadskön och lida, samtidigt som Rörelsens institutioner glider förbi i gräddfilen?

Att ge en lägenhet till Wallström, och att ta emot den

Här blir det än hetare än i förra punkten. En lägenhet i centrala Stockholm har ett ansenligt värde på svarta börsen; att få en sådan i knät kan därmed anses innebära en avsevärd fördel. Varpå det börjar viskas om mutor och otillbörligt gynnande.

Lagen verkar här, så som jag som lekman fattar den, rätt otydlig. Låt mig därför gå direkt på min egen moral, och mina egna erfarenheter.

Jag jobbar på ett multinationellt amerikanskt företag. Aha, tänker ni: Bananas, mord på fackliga företrädare, sweatshops, och så vidare. Nej. Jag har aldrig stött på ett företag som är så noga med moralen. När Sverige-filialen startades kom det över en gubbe från Irland och föreläste en dag om företagets etiska moralkoder. Varje år får vi gå en uppfräschningskurs. Moralen vad gäller mutor är så strikt, att en leverantör inte ens får bjuda mig på dagens lunch i lunchrestaurangen - det skulle kunna tolkas som att jag hamnar i beroende- eller tacksamhetsställning. Något som är lite överraskande för oss svenskar, som är vana vid blöta middagar ihop med konsultföretag, där konsulten tar hela notan för kvällen. Ibland misstänker jag, med Göteborgsandan i bakhuvudet, att Sveriges höga platser i globala korruptionslistor beror på att vi inte riktigt är vana vid att se korruption - ungefär som när man på hösten efter en timme i skogen ser den första kantarellen, och först då fattar att hela skogen är full av likadana svampar. Eller så är det ännu jävligare på andra håll; jag har hört en del hårresande hemlandshistorier från mina indiska arbetskamrater.

Garanterat: på mitt företag hade Wallström fått sparken samma sekund lägenhetsaffären upptäckts. Den mutande leverantören hade stängts av omedelbart.

Det finns dock en spetsfundighet som kan rädda Wallström. Mutor är när en tredje part försöker köpa sig till något. Som när Kommunal genom att ge en lägenhet till Wallström försöker få henne att agera emot väljarnas intresse. Men tänk om det inte finns någon tredje part? För att återgå till min situation, så är det inte mutor när min arbetsgivare ger mig en bonus för att göra en extra insats.

Är Kommunal Wallströms arbetsgivare? Tja - Rörelsen brukar ju hävda att kollektivanslutning till S var OK, och massiva penga- och personalbidrag från facket till S är OK eftersom S är fackets politiska gren. När facket ger pengar till S-politiker är det då bara att se som lön till anställda.  För att ta en till korkad liknelse: Om Hells Angels ger en S-politiker en miljon för att lägga förslag om att MC-förare i grupp skall slippa ha hjälm, så är det en solklar muta. Om däremot Hells Angels startar ett politiskt parti och finansierar detta, så är det demokrati.

Om detta försvaret funkar, så önskar jag att väljarna tar sig en ordentlig tankeställare: vill ni verkligen rösta in Kommunal i riksdagen 2018?


Ett annat vanligt försvar är att det bara är vanliga vänskapliga relationer. Kompisar som ger lite gåvor till varandra, inte kan det väl vara mutor?

Vi hade ett högprofilerat sådant fall här nere i Skåne för några år sedan. En av regionens stora företagare, IT-mogulen Dan Olofsson, bjöd in diverse vänner till sin safarianläggning i Sydafrika. Bland vännerna fanns Ilmar Reepalu. Då Olofsson äger företag som handlar med Malmö stad, och Reepalu styr samma stad med fast hand, kom mutanklagelserna raskt. Vilket de goda vännerna förklarade med att de var goda vänner; visst får man väl bjuda goda vänner på safari? Det blev till slut en frikännande dom.

Visst, Sverige är ett litet land och det händer nog ofta att chefer och säljare på beställande och utförande företag hamnar i samma villaområde, har barn på samma aktiviteter, och så vidare. Men: om den förklaringen blir godtagbar hamnar vi i samma situation som de Gahrtonska eftersupningarna. Oavsett hur uppenbara mutsituationer som uppdagas är det bara att säga "vi är polare". Så jag anser att vänner inte ska ge varandra eftertraktade lägenhetskontrakt. Inte när en av vännerna är politiker.

Att slingra sig

 Wallström försvarar sig med att hon inte visste att hon gick före i några köer. Hur korkad tror hon att vi är - eller att vi tror hon är?

Det är inte olagligt att ljuga, förvisso.

Själv tycker jag att man bör stå för vad man gjort. Rött kort, Wallström.

Rörelsen talar ofta och högt om solidaritet. Var är solidariteten med Kommunals ledning nu, Wallström? Rött kort även här.

Sammanfattning

Rörelsen borde omgående göra sig av med Kommunals ledning, och den kultur de spridit i företaget. Eller sluta med sitt fariseiska tal om hur mycket ädlare än andra de är.

Om Kommunal är en lobbyorganisation bör Wallström utredas för mutbrott, samt omedelbart avgå - bara misstanken om ett beroende är nog. Om kommunal däremot är Wallströms arbetsgivare, är det en tydlig signal till vänsterväljare: vill ni verkligen att Kommunal, Livs och Handels styr utrikespolitiken? Samtidigt är det även en signal till våra lagstiftare, att inte ge ett politiskt parti en särställning i lagstiftningen.

Rörelsen får bestämma sig. Är den en enhet, eller ej?

Addendum: efter att ha skrivit detta var det surt att se att Adam Cwejman skrivit så mycket bättre.

Ett Austen-fans bekännelser

Häromdagen satt jag och frugan och tittade på inalles sex timmar Pride and Prejudice. Någon nytta skall vi sydvästskåningar ha av att vi kan ta in dansk TV. Japp, vi tittade på versionen med Colin Firth i en av huvudrollerna. Förvisso ägnade jag mig åt en del typiskt manligt beteende under tiden, som att dricka öl, klia mig ogenerat i skrevet och släppa väder, men: jag längtade inte under någon del av tiden efter biljakter, explosioner eller indianöverfall.

Det är bara att erkänna: jag är ett Jane Austen-fan.

Varför det? Inte är det för nöjet att se kvinnornas favorit, Colin Firth, se kroniskt förstoppad ut första halvan och salongsberusad den andra. Inte är det för glädjen att kunna påpeka för min dam hur filmens kvinnors dekolletage borde införlivas i dagens mode. Inte är det för att Austens moral- och hedersbegrepp så mycket bättre passar mina egna än den dekadenta nutiden. Inte är det enkom för romantikens skull, även om det är trevligt att se hur de unga tu får varandra på slutet.

Framför allt är det för den superbt vassa men ändå varma satiren. Hon är verkligen elak gentemot sin samtid, ungefär som när Sanna Rayman kommer upp i varv. Hennes lustmord på den gotiska romanen i Northanger Abbey är oemotståndligt. Om dagens svenska "komiker" hade ett uns av hennes humor, humör och verklighetsuppfattning skulle världen vara mycket roligare.


Hon är också aktuell än idag.

Tänk om Austen hade varit i livet idag, och fått skriva lite om våra radikalfeminister. Hon verkade inte ha mycket till illusioner om det kvinnliga könets inbyggda godhet och klokhet; hennes kvinnoporträtt är ofta riktigt vassa. Modern i Pride and Prejudice har inte många förmildrande drag, och Emma verkar inte få rätt på någonting. Karlarna ger hon sig sällan på på samma sätt, de verkar mest vara statister med vänligheten och intelligensen hos en genomsnittlig Golden Retriever. Inte ens ärkeskurken Willoughby sablas ned totalt.

Hennes moral och etik, som jag var inne på en aning tidigare, är förtjänt av en renässans idag. Darcys stolthet och pliktuppfyllelse över alla gränser kunde sätta ett föredöme för våra svenska tjänstemän och politiker. Sexualmoralen kan även ges en revival.

Har ni sett tjänarna i Austen-filmer? Dem ser man inte mycket av. När en tjänare skall tala med Darcy, sker det normalt med hukad rygg och ögonen i backen, med en ursäkt för att man existerar - ungefär så som Kölns borgmästare vill att vårt kvinnfolk ska bete sig framöver. Tjänarna har löner motsvarande brödsmulor från de rikas bord - ungefär så som vår arbetsmarknad ska bli framöver om migrationen skall bli lönsam. Vår värdegrundsindränkta skola kunde låta eleverna se ett par Austen-filmer (att läsa böcker är väl överkurs i grundskolan) och diskutera i grupp vilket sorts samhälle de vill ha framöver.

Till sist vill jag rekommendera alla att titta på Sense and Sensibility, av och med Emma Thompson.



Tyvärr innehas en av huvudrollerna av "Mr Blowjob", den för oss män oerhört kräkframkallande fjanten Hugh Grant. Dock kan hans uppdykanden på skärmen ge oss tillfälle att dölja ansiktet i ölglaset. Skål!

När är neutralitet bra?

Om inte herr Antonsson var karl, och om inte jag var gift, så hade jag gett honom en stor kram idag för hans inlägg om neutralitet, där han lyfter fram min idol och föredöme: Margaret Thatcher.

Han har en poäng i att Sverige var neutrala inte för att det var fint och gott, utan för att det var en nationalistisk, egoistisk politik som i feghetens tecken höll Sverige utanför kampen emot de ondsinta diktatorerna. En eftergiftens politik. Samt i att om vi inte hade varit neutrala, så hade det kostat blod. Svenska soldater hem i liksäckar. Måhända svenska kvinnor nyttjade som förlustelse åt Röda Armén. Raserade städer och industrier, därmed omöjliggörande det ekonomiska uppsvinget under efterkrigstiden.

Vad gäller krig i Sverige, och Sveriges närområde, går en frontlinje mellan vänster och höger. Vänstern tycker neutralitet är bra, att vi inte skall lägga oss i, medan högern tycker att vi solidariskt skall stå upp ihop med våra grannar.

Vad gäller krig långt borta, så verkar positionerna ombytta. Där tycker vänstern att bara tanken på att det skulle finnas en gräns för det svenska åtagandet att ta emot krigsflyktingar, eller vem som helst som hävdar att de är krigsflyktingar, eller vem som helst som helt enkelt bara vill bo i Sverige, är djupt rasistisk. Medan högern vill stänga gränsen och inte lägga sig i.


De två motpolerna skaver lite grand, till att börja med. Så småningom hittar jag en röd tråd att nysta i. Vi i högern är nationalistiska. Vi vill det egna landets främsta, inte andra länders. I det är det logiskt att dels vilja försvara landets gränser från flyktingar som i generationer kommer belasta statsbudgeten, och att vilja försvara landets gränser från militär invasion. Sverige är vårt, och skall så förbli.

Vad gäller den militära invasionen, så anser jag att en militär allians är bästa försvaret. Vi kommer alltid ha en regering och ett försvar - vi måste bara besluta oss för om det är Löfven eller Putin som skall leda dem. Förvisso, så formulerat, ett val mellan pest och kolera, men Löfven kan dock röstas bort, och handlingskraft är inte alltid att föredra framför svammel och frånvaro. Ryssland har med Georgien, Krim och Ukraina tydligt visat sina expansionistiska och revanschistiska ambitioner. Ensamma har vi inte mycket att sätta emot. Formellt alliansfria ser vi i dagarna tydligt hur solidariska EU-länder är emot varandra, i hur Sverige kommer till Frankrikes hjälp med militära insatser, i hur resten av EU kommer till Sveriges och Tysklands hjälp med att avlasta flyktingströmmen. Vill vi ha hjälp av någon, så är det Nato-medlemskap som gäller.

Samt en rejäl svensk militär upprustning.

Ett år senare

För ett år sedan mejade terrorister ned journalister på tidningen Charlie Hebdo. Journalisternas "brott": att ha publicerat satirteckningar av Muhammed. Plötsligt, för en dag, var hela världen Charlie. För att sedan raskt göra en 180 och berätta vad man inte får säga.

I solidaritet med de döda, med de tecknare som ännu är i livet, och med västvärldens unika yttrandefrihetet, så finns det egentligen bara en sak vi obetydliga gräsrötter kan göra: att fortsätta publicera satiren. Terroristerna skall inte vinna.

Satirserien Jesus and Mo har en självklar plats på bloggen. En serie som tenderar slå åt alla håll med stillsam och underfundig humor. Vilket inte hindrar att det kan ta hus i helsike när en moderat muslim offentligt uttrycker sitt gillande av serien.

Här slank det visst med en Vilks-teckning. Vilks har utsatts för flera attentat, och lever än idag som flykting i sitt eget land, med livvaktsskydd. Av någon anledning verkar inte våra kultursidor lika ivriga att påminna om Vilks öde som Isaac Dawits. Jag tycker båda bör uppmärksammas.

Den gode Lindström uppmärksammar också emellanåt våra turbanklädda typer. Dock verkar han inte ha dragit till sig deras uppmärksamhet än. Rolig är han i vilket fall, oavsett om han riktar stiftet emot bombglada terrorister, fjärtande hundar eller tysk grammatik.


Må vi skratta mycket med varandra och åt oss själva i år!

Cykloperna

Jag är lite rädd för dem. Cykloperna. De som endast ser ett perspektiv, och raskt klassar de som ser ett annat perspektiv som onda människor. De som får en religiös extremist som jag att se riktigt liberal ut, ja närmast folkpartistiskt kluven.

Jag ser dem i bostadspolitiken, där de antingen kräver fri hyressättning idag utan en tanke på hur illa bostadsmarknaden skulle fungera efter decennier av planhushållning, eller kräver ett subventionerat byggande utan en tanke på vem som skulle gödas av dessa subventioner eller vem som skulle betala dem.

Jag ser dem i arbetsmarknadspolitiken, där de kräver låglönemarknad utan en tanke på att det är arbetsmarknadens parter som sätter lönerna, eller hur låga lönerna faktiskt skulle behöva vara för att det skulle hjälpa.

Jag ser dem i invandringspolitiken, där de kräver fri invandring utan en tanke på att välfärdsstaten då havererar, vilket skulle drabba de som är beroende av välfärden; de skulle då få det som de migranter som flyr till Sverige.

Dagens cyklop är Per Svensson. Han skriver om de murar som stänger in oss.

Vad hetsar jag då upp mig över?

För det första är det murarna. Svensson har lite otur när han radar upp de murar han ondgör sig över.

• Hadrianus mur. En försvarsmur, för att skydda sig från anfall av barbarer norrifrån. Anser Svensson att försvar är omoraliskt?
• Kinesiska muren. Även detta en försvarsmur, för att skydda sig från anfall av barbarer norrifrån. Anser Svensson att försvar är omoraliskt?
• Medeltida stadsmurar. Återigen, dessa var till för försvar, för att inte bli plundrad av invaderande horder. Anser Svensson att försvar är omoraliskt?
• Berlinmuren. Och här börjar jag koka invärtes, och mitt lugna resonerande sinne byts emot en ilsken terriers gläfsande utbrott.

Berlinmuren. Inte nog med det, Svensson tar även upp den östtyska tågstationen Friedrichstrasse, i en moralisk jämförelse med de ID-kontroller, och stängselbyggen som görs för att möjliggöra dessa kontroller, som nu är på gång på Kastrup.

För helvete, Svensson. Liksom du är jag gammal nog att vara med på den tiden "Deutsche Demokratische Republik" hade en lång mur, bemannad med vakter som sköt flyende östtyskar i ryggen när de försökte ta sig över till friheten i väst. Jag satt som ung man ett par decimeter över vattenytan på floden Spree i en liten bräcklig kanot; såg polisbåtarna, undervattenshindren och kulsprutetornen på nära håll. En ypperlig vaccination emot diktaturkramandets lockelser på 70-talet. Att inte bara jämföra, utan faktiskt jämställa, DDR-muren med svensk passkontroll, är en förolämpning. Om man inte är cyklop.


Världen är full av murar. Äganderätten, att jag har rätt till det som är mitt, innebär samtidigt att andra inte har rätt att bara komma och ta det som är mitt. Så som världen och människorna är beskaffade innebär det ofta att andra människor måste hindras från att ta det som är mitt. Till exempel genom murar. En mur är alltså inte i sig ondskefull och illegitim.

• Banker har ofta murar. De pengar som finns i banken skyddas av starka kassavalv, just eftersom det inte skall gå att fritt ta för sig av pengarna.
• Jag har häck runt tomten, låsta fönster och dörrar. Just eftersom en öststatare som traktar efter mina ägodelar inte skall kunna knycka dem. Om jag inte låste, skulle mitt försäkringsbolag ha ett och annat att säga mig.
• Många företag har stängsel och passagekontroller för att förhindra spionage och stölder. Här kan det vara värt att notera att det är en tydlig moralisk skillnad på ett staket som håller tjuvar ute, och ett staket som håller de anställda inne. Det senare hade polisen nog haft en del synpunkter på; slaveriet är sedan länge avskaffat. I Sverige, i alla fall.
• När en ondskefull galning gick in på en skola i Trollhättan och mördade oskyldiga, så var det helt plötsligt många från oväntat håll som ville ha murar: det skulle inte vara möjligt för vem som helst att ta sig in på en skola. Just där tycker jag de har fel; det är bra om samhället är så tryggt att skolorna kan vara öppna, de däringa amerikanska skolorna med säkerhetsvakter och metalldetektorer vid ingångarna vill jag inte ha i Sverige. Bättre att sätta upp en mur runt Sverige som gör att samhället kan förbli tryggt istället. Samt jobba vidare med polis och domstolar.

Sen går Svensson vidare till att beskriva situationen vid gränsen till den spanska enklaven Ceuta i Marocko. En förvisso hjärtskärande situation, där migranter från hela Afrika gör förtvivlade försök att komma över eller vid sidan av de höga murarna, och emellanåt dör i försöken.

Här är det dock dags att komplettera patos med förnuft. Låt oss även lyssna på vad en man med inte bra två ögon, utan antagligen även ett par i nacken också, säger. Westerholm har varit i Marocko, och beskriver situationen där. Den låglönemarknad som efterfrågas av de som driver fri invandring finns redan där - det är den låglönemarknaden migranterna flyr ifrån! Socialbidrag finns inte, har du ont om pengar så är det bara att välja mellan att putsa skor för en spottstyver - och ha köpkraft för mat och bostad därefter - eller att sitta och säga "hej hej" (eller vad det nu heter på marockanska) utanför den lokala matbutiken. Tacka sjutton för att drivkraften att ta sig över muren och få jobb till europeiska löner är stor.


Varför envisas jag nu med att skälla Svensson för cyklop? Jo, därför att han tydligt i sin artikel driver tesen att murarna skall ned. Vilket innebär fri invandring - finns inte murarna kommer drivkraften innebära att migrationen väller in med full kraft. Man kanske till och med skulle våga kalla det massinvandring? Så långt allt väl - det är alla förunnat att förespråka fri invandring.

Vad Svensson däremot inte med en stavelse går in på är konsekvenserna av det han förespråkar. Hur skall vi hantera en situation där hela världen får komma till Sverige? Vad kommer hända med socialtjänsten, arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, statens intäkts- och utgiftsbalans?


Låt oss öppna Svenssons andra öga. Låt oss riva alla murar, och öppna alla kanaler rätt in i Sverige. Var hamnar vi? Vilka åtgärder får vi ta till istället?

1. Vi kan införa det marockanska låglönesamhället. Visst, du får komma in, men du får inga pengar. Vill du äta, får du putsa skor. Jag tror inte på denna väg. Vi svenskar vill hellre putsa skorna själva, eller köpa nya skor när de gamla är smutsiga. Vi vill hellre ha dammsugarrobotar än pigor. Marockanska ungdomar kommer, liksom idag, bli hänvisade till att stjäla eller suga av gubbar i parken. De kommer bara bli fler.
2. Vi kan ge alla svensk utbildning och välfärd. Visst, men hur många lärare har vi att tillgå? Och hur mycket välfärd blir det per person när skattebetalarna inte blir fler?

Nej, jag ser inte hur Svenssons väg leder till något attraktivt. Men kanske Svensson själv någon gång skulle kunna ägna ett par ord i en artikel till att skissa hur vi hanterar en fri invandring?


Även om vi håller murarna uppe, så finns det en del vi kan göra om vi vill värna om afrikanska migranter hellre än att meja ned dem från kulsprutetorn på Öresundsbron:

1. Arbetskraftsinvandring, där den som har jobberbjudande i Sverige är välkommen in. Jomenvisst, så är det ju idag, även om LO gör sitt bästa för att stänga den dörren. Jag vill bara komplettera det erbjudandet med inspektioner och kontroller som förhindrar fejkkontrakt och sweatshops.
2. Gästarbetare. Det är ett system som funnits länge söderöver, och som vi moraliska svenskar sällan försuttit en chans att utpeka som omoraliskt och utnyttjande. Marockaner skulle kunna komma hit och jobba som bärplockare och alltiallon till skitlöner, inlogerade i lokaler som får de trängsta asylboendena att verka luxuösa. När de jobbat ett tag, skickas de hem. Blir de sjuka, åker de hem och belastar sjukvården i Marocko.
   Tuffa villkor, men antagligen bättre betalt än att gå hemma i Marocko och putsa skor. En vinst för bägge parter. Men är svensken beredd att få klyftorna uppvisade på hemmaplan?
3. Bistånd. Nej, för tusan. Bistånd är enbart bra för de som tillverkar lyxbilar, och de diktatorer och mutkolvar som beställer bilarna för våra skattepengar. Lite katastrofbistånd för tältläger i Jordanien kan vi behålla, men resten läggs förslagsvis på att piffa upp Sveriges försvar.

Men jag är som sagt rätt nyfiken på vad Svensson själv har för förslag.

Död åt asylrätten?

Av och till i debatten möts vi som inte förespråkar fri invandring av motargumentet "men du vill väl inte avskaffa asylrätten?", med förhoppningen att vi då omedelbart skamsna skall slå till reträtt. För hur kan man vilja hindra människor från att söka asyl?

Joakim Ruist skriver här om avskaffande av asylrätt. Han har en del intressanta poänger. Dagens asylsystem fungerar, i Europa, som ett moment 22:

1. Alla har rätt att söka asyl varsomhelst i Europa. Förutsatt att de befinner sig i landet.
2. Alla Europas stater (ja, numera även Sverige) letar desperat efter åtgärder för att hindra människor från att kunna ta sig hit för att kunna utnyttja rättigheterna i punkt 1.

Det är alltså det långtgående moraliska åtagandet i punkt 1 ovan som orsakar de pinsamma offentliga skämsstunder där våra politiker försöker hävda att det är med omtanke om de asylsökande, och för att säkra rätten till asyl, som de stänger till gränserna och gör det svårare att söka asyl. Så att bara de rika, de som struntar i lagarna, och de som är starka ska kunna får asyl. Sådana tillställningar är mer illamåendeskapande än en maratonsittning med alla Göta Kanal-filmerna.


Jag vill ha en ny asylrätt. En asylrätt som bygger på principer:

1. Den skall bygga på en öppen analys av de moraliska frågorna, istället för rena lögner. Jag skall rakryggat kunna stå upp för den. Nej, det behöver inte betyda allt åt alla. Jämför till exempel med abortfrågan. Å ena sidan kvinnans rätt till sin kropp, å andra sidan barnamord - varpå vi landar i kompromissen med fri abort fram till en viss vecka. På samma sätt ska asylrätten balansera rätten för människor att fly för sina liv, och rätten för svenskarna att disponera sitt territorium och sina skattepengar.
2. Den skall fungera i praktiken, när det går åt helvete. Dagens asylrätt låter vacker från talarstolarna i FN, men i praktiken trampas den i smutsen så fort kriget kommer. Att bjuda in hela stan till föräldrafritt, och sedan raskt låsa dörren när lägenheten är full och gästerna börjat riva tapeterna, är måhända förlåtligt en naiv tonåring - inte en regering.

Vilka är då vägarna framåt?

Fri invandring skulle ge en radikal omvandling av Sverige. Enligt termodynamikens andra huvudsats kommer Sverige så småningom bli som de fattiga stater i Afrika och Asien vars invånare flyttar till Sverige. Jag misstänker att det politiska stödet för en sådan politik, utanför Centerpartiets partistyrelse, är obefintligt.

Nollinvandring då? Även där är stödet måttligt; jag tror det går utöver vad till och med SD driver idag, då de vill te emot en del kvotflyktingar.

Så, vi hamnar i någon slags kompromiss. Hur bör en sådan se ut?

Ruist hävdar att vi, i god demokratisk ordning, bör komma fram till en för oss önskvärd volym. Det låter bra - för oss. Då kan vi i lugn och ro fundera över hur integration skall gå till, och vilken volym denna integration kan stödja. Moderaterna och vi kristdemokrater lär vilja villkora en hög volym till en låglönemarknad och lägre bidrag; S lär vilja ställa massiva fortbildningsinsatser som villkor.


Men flyktingarna då? De ekonomiska migranterna lämnar jag därhän idag, jag tycker det är fullt rimligt att vi begränsar deras migration till vad vi har ork och lust med. Men de som flyr för sina liv då? Låt oss för ett ögonblick fundera på resultatet om Europas nya, begränsade asylrätt får fäste i världen. Låt oss till exempel fundera på vad som händer om länder som Turkiet, Libanon och Jordanien anammar samma regler - det där närområdet i vilket vi vill att hjälpen skall ske.

Ni minns väl tidningsreportagen från när barbarerna i IS drev kristna flyktingar framför sig, upp i bergen och ut på slätterna, och de (flyktingarna) stod till gränsen till Turkiet, fångade mellan en galen hord och en byråkrati som inte öppnade gränsen? I ett sådant skarpt läge känns en förutbestämd volym orimlig. Alltså bör en rimlig, realistisk asylrätt innehålla någon form av nödlägesparagraf: den som har bajonetter i ryggen skall inte hindras. Jag tror inte ens tvillingarna Ekeroth vill se kristna assyrier slaktade vid gränsen medan turkarna står på andra sidan och tittar på.

Ytterligare ett problem, ur flyktingarnas synpunkt, är det jag läser på Facebook: att vår sympati raskt avtar med avståndet. Tiggare utanför ICA-butiken är hjärtskärande; tiggare utanför en port i Tchad bryr sig ingen svensk om. Viljan till en generös invandringspolitik är alltså starkt beroende av att flyktingarna finns på vår tröskel.


Har problemen vid turkiska gränsen något med oss att göra? Är det inte bara att vända bort blicken? Nej, då är vi tillbaka till att en seriös asylrätt skall funka även när det går åt helvete. Tänk tanken att Ryssland invaderar Finland. En asylrätt värd namnet skall i första hand tydligt peka på att Sveriges gräns skall stå öppen för var finne. Detta helt oavsett om de talar ett obegripligt språk, dricker sig redlöst berusade på vodka och tar till kniv vid minsta provokation. Till rikets östhalva har vi gamla  och förpliktigande band.

När finnarna väl tagits emot, vilket lär tänja såväl gymnastiksalar, tältläger och privata hem till bristningsgränsen, tar nästa fas vid. Vad säger den nya asylrätten om den långsiktiga integrationen av finnarna? Skall alla finnar få del av den svenska välfärden? Skall finnar omfördelas inom EU, eller resten av världen, i något slags kvotsystem?


Mitt förslag till asylrätt är:

• Asyl har man rätt att söka i "närområdet". Man har skyldighet att klargöra sin identitet; missar man den skyldigheten lär man få räkna med att bli tillbakaskickad.
• Landet som tar emot asylanter har skyldighet att uppehålla asylantens liv, tills dess att asylanten kan återvända. Vilket innebär mat och tältrum. Utbildning kan erbjudas efter förmåga.
• Om asylanterna inte kan återvända, då, som ifall Ryssland annekterar Finland? Någon form av integration i asyllandet, eller kvoterad omflyttning, blir då aktuellt. Där har jag inget bra svar som funkar både för Sverige och Jordanien.
• Någon form av flyktingstöd via FN lär behövas; det är svårt för "närområdet" att ensamt stödja stora flyktingströmmar. Det har vi tack och lov redan, i UNHCR. När Finland faller hoppas jag de är på plats på våra öppna, fria vidder och slår upp läger fort som tusan.

Förslaget är inte på långa vägar komplett. Jag har på intet vis löst hur EU solidariskt skall hålla sina gränser eller fördela flyktingar mellan länder. Jag har också varit lite vag om "närområdet". Vad är närområdet?

• Stater med landgräns emot krisområdet? Visst, det är ett närområde.
• Stater med havsgräns emot krisområdet? Jo, det kan också vara närområde. Jag anser till exempel att EU är närområde till norra Afrika. Däremot känns det lite mer tveksamt att Sydamerika skall vara närområde till västra Afrika.
• Stater med flygtrafik med krisområdet? Det kan diskuteras. Jag misstänker att det för många finnar är mer naturligt att ta planet till New York än att sätta sig på en eka över Bottenhavet. Samtidigt kan konsekvenserna, när alla söker sig till samma destination, bli olustiga för mottagaren - varpå vi hamnar i den gamla soppan med stängda gränser.

Vad vi har, med detta förslag, är en grund att diskutera ifrån. Att diskutera vad våra moraliska utgångspunkter är, vad våra resurser är, och vilka praktiska vägar vi har att jämka de två. Det är hög tid att börja prata om det.


När vi väl har allt detta på plats, kan vi sluta med ID-kontrollerna på Öresundsbron? Nej, tyvärr. Jag är väldigt ledsen att vi nu ska få kontroller och krångla till pendeltrafiken över sundet. Det är ett elände för sydvästskåne - jag bor själv så pass nära att jag ser bron med egna ögon om jag står och kisar ifrån taknocken, och gråter lite smått över att det blir krångligare att tura till Tivoli med familjen - men alternativet är ett större elände för Sverige som helhet. Även om vi får precis den asylvolym vi önskar, så återstår den illegala invandringen. Vi vill inte bli västvärldens semesterdestination för trötta IS-krigare. Vi vill inte ha in kriminella. Vi vill inte ha in svartjobbare. Vi måste, helt enkelt, ha koll på vår gräns. Och sköter inte EUs randstater detta, så får vi sköta det själva. Tyvärr.