ACAB, återigen?

Ni minns väl när Kakan Hermansson twittrade om ACAB (all cops are bastards)? Det verkar som om det där är en rätt utbredd åsikt inom kultursfären.

Teaternissarna i Ung Scen Öst lägger ned en pjäs de hållit för skolungdomar, enligt egen utsago efter att ha blivit utsatta för mobbning och rasism under föreställningarna. Eleverna verkar inte hålla med.

Tack och lov har Sanna Rayman skrivit en klok, genomtänkt och samtidigt tämligen vass (gentemot teatern) genomgång av vad man kan tycka om spektaklet när man inte varit på plats och sett vad som försiggått. Finns inte så mycket för mig att tillägga.

Vad jag kan säga är att Ung Scen Öst, liksom Kakan, verkar ha sitt politiska tillhåll en bra bit vänster om Kommunistiska Partiet. Att anse att den vita polisen är mördare är inte riktigt mainstream. Alla landets värdegrundsdemokrater borde nu skrika i högan sky över att en teater får komma in i den skola som har demokrati och Staten som värdegrund, och predika att svensk polis och svenska politiker är satan själva. Detta när skolan har i uppdrag just att lära ut att vår demokrati är jättebra, och att polisens våldsmonopol är jättebra.

Själv är jag inte värdegrundsdemokrat, och tycker därför att det är helt OK att sådana här extremiststollar får komma in i skolan och sprida sina åsikter. Men jag förutsätter att det är som en tämligen liten del i ett stort teaterutbud; tänk själva hur det skulle tas emot om endast Plymouthbröderna fick komma på besök på religionsundervisningen.

Sen tycker jag att Ung Scen Öst borde vara beredda på att deras aparta åsikter möts av samma mangranna flatskratt som om Platta Jorden-sällskapet eller antroposoferna hade kommit på besök. Men jag misstänker starkt att i de identitetspolitiska kretsar de rör sig i, där man anstränger sig hårt för att skapa likriktade små "rum" där endast de med exakt rätt åsikt, bakgrund och hudfärg får vistas, där kommer man så småningom till att tro att hela världen delar samma åsikt som det dussin som är i rummet. Grupptänk.


Så det är nog rätt nyttigt att våra vänsterteoretiker får träffa lite vanligt folk emellanåt. Vem vet, kanske det blir folk av dem också så småningom.