Nytänkande i asylpolitiken

Alldeles intill den artikel om invandring som jag länkade till i förra inlägget, så finns en annan artikel. En artikel om hur färdtjänsten byggt upp bokningsservice i Senegal. Och här ser jag invandringspolitikens gordiska knut.

Nej, inte att asylsökande ska kunna åka färdtjänst till Sverige. Men låt oss utlokalisera Migrationsverket.

All asylmottagning sker framöver på ambassader i krisområden eller deras närområden. För att få ett speciellt asylvisum till Sverige så krävs givetvis, som vid all annan visering, att du visar upp ett ID. Inget ID? Du släpps inte ens genom ambassadporten.

Utredning sker sedan på plats. Dels med lite personal från Migrationsverket, givetvis stationerad på plats där informationen finns. Men även med hjälp av inhyrda lokala detektiver. Lite som Philip Marlowe, men klädd i sån här kostym och med tre fingrar jäst getmjölk under västen:

Eller kanske något i den här vägen:

Grabbarna ovan riskerar dock viss kritik från vår kära identitetsvänster för kulturell appropriering.

De lokala detektiverna borde snabbt, effektivt (och kostnadseffektivt, vi lägger ju callcenter i Senegal för att de inte har svenska kollektivavtalsnivåer) kunna avgöra om du är den du utger dig för och om du har skyddsbehov. Lokalkännedom FTW. Om du passerar nålsögat, så får du tillåtelse att för egna pengar köpa en biljett till Sverige, för en resa som lär vara betydligt billigare och riskfriare än dagens smuggelturer. Kanske Bert Karlsson kan starta en charterlinje?

För att riktigt minimera risken för farliga smuggelturer så får vi även införa nolltolerans emot illegal invandring. Så länge som ett illegalt uppdykande i Sverige innebär gratis sjukvård och skolgång, så länge lär smuggelresorna fortsätta vara ett attraktivt alternativ för de som inte uppfyller flyktingkraven.