Stefan Löfven försökte lansera begreppet samarbetsregeringen. Varpå hans regering sedan gör sitt bästa för att söka konfrontation med alliansen, och alienering med SD. Jag tycker begreppet budgetregeringen passar bättre. Eller lågbudgetregeringen.
Ministrarna har inte direkt utmärkt sig positivt hittills.
Jo, Margot Wallström överträffade mina förväntningar, men det var bara för att mina förväntningar var att denna hiskligt överskattade politiker skulle antingen klanta sig eller bli osynlig. Hon lyckades dra till med att erkänna Palestina och svamla bort sig om Ryssland.
Löfven själv blev en besvikelse. Jag hade hoppats på hans förhandlingsrutin, därav blev inte så mycket. I och för sig är hans bespottade förhalning av förbifarten runt Stockholm inte så dum. Inte för att jag önskar stockholmare illa. Utan för att han därmed får tyst på miljöpartisterna och kan regera i fred. Ett rimligt pris att betala, när man ger några hundra miljoner till Ungdomsstyrelsen att slänga ut på inget vettigt, så kan ett par hundra miljoner för att få igenom en budget vara bra investerade pengar. Faktiskt.
Miljöpartistiska statsråd som Kaplan och Romson är det väl bäst att hoppa över, annat vore lyteskomik.
Så till budgeten. Nästa vecka smäller det. Riksdagen röstar om vems budget som ska gälla. Politiska kommentatorer har kommenterat sig blå i ansiktet om lagar, praxis och de inblandades moraliska kvaliteter. Jag har inte mycket att tillföra där. Bara en liten fundering. De senaste åtta åren har ägnats åt att högt och offentligt ställa sig i ring runt det där udda partiet på skolgården: tala om hur korkade och lågpannade deras väljare och representanter är, ändra på praxis i riksdagen så de inte ska få utskottsplatser och annat gött, demonstrativt vägra samarbeta eller samtala, störa deras torgmöten.
Sen så hör jag krav på att detta parti nu ska bete sig moget, följa praxis och ta ansvar för landet.
Kunde ni inte tänkt på det för åtta år sedan? Som man sår får man skörda, go'vänner.
Vad som än händer i veckan så kan det nog bli spännande framöver. Om budgeten går igenom, så får samarbetsregeringen sitta kvar, men får svårt att få igenom sin politik. Det kommer många tillfällen till nederlag framöver. Om budgeten faller, så lär Löfven studsa tillbaka på något sätt. Det jag innerligt hoppas är att inte C/Fp lyssnar på sirenens lockrop och går med som aktiv eller passiv partner till en S-regering. Att de sedan skulle kunna samla sig till en kraftig Allians-valrörelse 2018 ser jag då som osannolikt. Varpå sossarna har vunnit en viktig seger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar