Det finns ingen åsiktskorridor

Jag får be om ursäkt för alla inlägg jag haft om den snäva svenska åsiktskorridoren. Den finns inte.

Det visar sig nämligen, erfar jag via Lars Anders Johansson, att vi har en åsiktsbox. Jag misstänker att den ser ut ungefär så här:

Ja, det finns en del likheter mellan vår äktsvenska åsiktsbox och den poliskiosk som Doctor Who lockar in unga flickor i för deras livs åktur.

Till att börja med så rör sig åsiktsboxen i både tid och rum:

• Den allmänt accepterade åsikten om invandring kan skilja sig mellan Södermalm och Ställdalen. Även om den praktiska politiken när det gäller den egna bakgården verkar rätt lika.
• Tänk tanken att den starkt religionskritiske Ingemar Hedenius hade levt idag, och konfronterat imamer lika hårt som han (till folkets jubel...) konfronterade semi-religiösa svenska biskopar. Han hade blivit rasist- och islamofobiförklarad på ett ögonblick.

Sen är vår åsiktsbox, liksom Tardis, större inuti än utanpå. Vilket förklarar hur vi på utsidan ser boxen som kvävande liten, samtidigt som de som befinner sig inuti boxens trygga värme kan skriva krönikor om hur de minsann aldrig hindrats i sin åsiktsspridning. Varvat med krönikor om hur mycket näthat de får så fort de säger något kontroversiellt.

Så lugn, gott folk. Åsiktskorridoren är en myt. Och så länge du håller käften kommer ingen klaga på vad du säger.