Dags att måna om Mona

Hittills har jag kanske sagt, men definitivt tänkt, en del mindre smickrande saker om Mona Sahlin. Att folket var på väg att till statsminister välja en person som inte klarade av att hantera sin egen lön, eller fatta att man inte ska köra sin bil när den har körförbud, kändes ledsamt. När hon valdes till samordnare emot extremism blev jag beklämd, eftersom hon historiskt hade verkat väldigt insnöad i att all ondska kom från högern, riktat emot vänstern.

Men nu har hon hittat ut. Verkligheten har knackat på, och hon tar islamismen på allvar. Den som blir kritiserad av extremist-tomtarna i Sveriges muslimska råd är antagligen på rätt väg.

Sen visar det sig, vid närmare granskning, att Mona inte alls är en naiv sossebroiler. Nej, hon har en räv bakom örat. Och inte bara hon. Se här, bara, hur hon får med sig vår kulturminister i sina anslag emot islamismen:

 



Varför låta SÄPO slita med att söka upp och dokumentera extremismen, när man kan bjuda in islamisterna till Rosenbad för att ta en selfie med regeringen istället? Genialt!


Sen har Sahlin kommit på att somaliska kvinnor, som har erfarenhet av att ha många barn, borde kunna få jobb på dagis utan någon utbildning. Alltså, det är ju det vi kristdemokrater har sagt hela tiden:


Mamma vet bäst!

Att barn bäst fostras av mödrar utan pedagogisk utbildning men med mödrakärlek, det vet vi konservativa. Skönt att även Mona kommit till insikt.

Sen ska det bli rätt kul att se kulturkrockarna mellan den somaliska personalen och de svenska progressiva medelklassföräldrar som sätter in sitt lilla hen på dagis. Hur den bråkiga mobbaren får en rejäl risbastu för att lära sig veta hut. Hur elevdemokrati ersätts av en disciplin och ett koranvers-tuggande som skulle fått magister Caligula att bli grön av avund. Hur av kommunen ditkallade genuspedagoger och HBTQ-evangelister drivs ut med hugg och slag, i ett bråk som nog mest liknar detta:

Tack, Mona. Det här kan bli bra. Jag längtar redan efter nästa utspel.

Uppdatering:

Monas idé är mer genial än jag insåg ursprungligen. Minns ni Kaplans modulbostäder, som sågades så fullständigt? Eftersom planeringen skulle ta flera år i alla fall, och provisoriska bostäder måste rivas när det provisoriska bygglovet löper ut. Ingen fara, Mona har lösningen. Det finns en typ av bostäder som inte kräver bygglov, aldrig får rivas, och där vi har mängder med migranter som är jäkligt duktiga på att bygga den sortens byggnader:

 

 

Alltså, det här är ju perfekt:

• Bygglov behövs inte, vi behöver inte ens köpa in mark. Bara att ockupera någons privata tomt.
• Inte ens polisen får ju riva såna här läger, så de kan bli permanenta.
• Vi har tusentals migranter som vet precis hur sådana här läger byggs. Media säger att de tjänar 300:- per dag på att tigga, så en lön på 600:- per dag för byggjobb borde vara himmelriket. Om vi fixar byggfuttar åt dem att bo i så borde lönen kunna sänkas avsevärt.
• Ingen kan klaga på att standarden är för låg för asylsökande. Uppenbarligen duger ju bostäderna åt våra egna EU-medborgare.

Snälla Kaplan, prata med Mona. Idag.

Dagens invandringsord: närområdet

För att hamna på rätt köl i invandringsdebatten, kan det ibland vara nyttigt att filosofera lite kring de ord som används, och vad de egentligen betyder. Jag har tidigare funderat lite kring det där med volymer. Mitt ingångsvärde är enkelt: det skiljer på logistiken för att ta hand om enstaka ryska dissidentförfattare, och att ta hand om miljoner analfabeter. Därför måste vi tala om volymer, och planera för volymer.

Volymerna dyker upp igen nu i diskussionen om DÖ. Nej, inte decemberöverenskommelsen, utan Dödens Överfart. Medelhavet, alltså. Människor dör i hundratal, när de överfulla smugglarskorvarna sjunker. Varpå empatiska människor reagerar. Tidningarna och Twitter fylls av appeller för att EU måste göra något, måste öppna gränserna så att folk inte behöver använda de slemma smugglarnas livsfarliga flytesjunketyg.

Motbilder ges mest på bloggar. Tino Sanandaji gnetar på om invandringens kostnader, Fnordspotting sågar DN. Men till min häpnad drar Anna Dahlberg till med en riktig drapa i Expressen, där hon helt sänker tanken på humanitära visa till envar som ansöker.  Fascinerande att man idag kan säga så utan att få fler än Arnstadtianerna på sig. Jag minns hur en av mina favoritskribenter i landsortspressen, Marika Formgren, försökte säga liknande saker för några år sedan men raskt upptäckte att det var dags att omskola sig till ingenjör. I och för sig trevligt att få henne till framtida kollega, men nog hade hon platsat bättre på ledarsidorna på SvD eller GP idag?

Minns ni att jag har varit lite sur på journalister? Jag har börjat omvärdera dem, och undrar om det inte är som den här bilden visar:

Alla journalister är helt enkelt SD-anhängare. SD-anhängare som vet att de inte öppet kan kritisera invandringspolitiken, men gör det lite i skymundan när de kommer åt. Som här till exempel, när en flykting som lyckats komma till Sverige intervjuas. Historien börjar med att Sara flyr från Eritrea, promenerar till Sudan och där hamnar i ett flyktingläger. Och där kunde historien ha slutat, Sara hade ju kommit fram till lägret. Men Sara vill vidare, och tar flyktingsmugglare till hjälp att komma till Libyen. Färden över Saharaöknen är en mardröm, väl så illa som färden över Medelhavet, och folk dör omkring henne. Sen nya flyktingsmugglare över Medelhavet, till Italien. Sedan en tågresa till Sverige, där hon sökte asyl.

Här kan jag tänka mig att läsare börjar fundera lite. Det gjorde i alla fall jag. Sara var trygg i ett läger i Sudan, men valde själv att åka genom halva Afrika och hela Europa innan hon stannade. När hon självmant lämnar ett flyktingläger, kan hon då verkligen ses som det som asylsystemet är till för: de som flyr från krig och elände?

Nåja, vad gäller trafiken över Medelhavet och konflikten mellan vad man vill och vad man kan göra, så har andra sagt det så mycket bättre redan. Varför jag övergår till att prata om närområdet.


Vad är närområdet? Ett SD-ord, givetvis, vilket är skäl nog för att släppa det lika raskt som när man gräver i begagnade CD-högen på Erikshjälpen och råkar få "Mr Music hits 75" i näven, om man vill ha en plats i politiken framöver. Sån tur att jag inte vill ha det.

Ett vanligt scenario på Twitter är att någon från SD beklagar sig över invandringen, och säger att det blir billigare att hjälpa i närområdet. Vilket nog kan vara sant, men ha sina problem då närområdet mycket väl kan ha sina bekymmer med korruption och "politisk stabilitet". Varpå någon från andra planhalvan raskt replikerar "men hur f-n tror du man kan hjälpa i Syrien under brinnande krig, pucko?", och gör sig dummare än nödvändigt. För ingen har väl hävdat att närområdet är själva krigshärden? Nej, med närområde menar i alla fall jag någonstans utanför själva krigshärden, men gärna nära nog för flyktingar att promenera eller cykla till. Som Turkiet under IS härjningar, till exempel.


En sak jag utgår från att både SD och deras värsta belackare är överens om, är att Sverige skall ställa upp när vi själva är närområdet. Finns det något tillfälle när Sverige är närområdet? Något tillfälle som någonsin kan bli mer än hypotetiskt? Jajamen. Tänk när Putin får för sig att svälja Finland. Då förutsätter jag att Sverige reser sig som en man och välkomnar våra finska bröder och systrar. Jag förutsätter att det kristdemokratiska civilsamhället ser till att varenda liten privat skuta, med Romsons stinkande dieselskorv i täten, åker över och hämtar hem flyende finländare. Att vi alla hjälper till att hysa in finnar i våra hem. Att staten satsar stort på bygge av bostäder åt våra nya invånare. Om SD inte ställer upp på att hjälpa vårt broderfolk i nöd, så har de ingen rätt att kalla sig nationalister och Sverigevänner.

Samma sak om det smäller i de baltiska staterna, även om jag hoppas att Polen, Tyskland osv kan hjälpa till att axla bördan som solidariska Östersjönationer.

Men Afrika, då? De är ju knappast vårt närområde, så de kan vi väl strunta i? Nej, riktigt så enkelt är det inte. Vi är med i EU. EU har en gemensam utrikespolitik, och samordnad flyktingpolitik, med Dublinförordning osv. Därför hävdar jag att när Libyen imploderar, så har EU ett kollektivt ansvar att hjälpa till med den flyktingströmmen, liksom Libyens övriga grannstater i Afrika. Vi bör se till att det finns lagliga och säkra vägar för de som bor i Libyen att ta sig till EU för att där erhålla katastrofhjälp i väntan på att situationen stabiliserar sig och de kan återvända. Om situationen inte stabiliserar sig skall de kunna integreras i EU. I EU som helhet, där alla medlemsstaterna tar ett solidariskt ansvar.

Hjälp! Har jag nu öppnat bogvisiren för den invällande ström av flyktingar som kommer sänka svensk välfärd? Nej, lugn. Vi har ett ansvar för Libyen, ja. Men däremot inte för resten av Afrika. De från Gambia som söker sig en mindre fattig tillvaro, till exempel, ska inte få asyl. Eller de som kommer från Afghanistan eller Eritrea via Medelhavet. För att undvika att människor dör, även när TV-kamerorna inte fångar förloppet, så är det väl så viktigt att få stopp på flyktingströmmen över Saharas sandhav.

Så min ideala lösning, i korthet, är:

• Avskaffa asylrätten! Nja, snarare reformera den. Asyl ska man skaffa sig i närområdet; åker man runt halva jorden för att söka asyl skickas man tillbaks till närområdet.
• Lagliga vägar in i EU! De som med papper kan visa att de flyr från krig i närområdet ger vi asyl. Om 30 miljoner kommer, då? Ja, där kommer volymerna in. Blir volymerna stora så kan vi bara erbjuda tältläger med samma standard som Sudan. Blir volymerna små kan vi erbjuda lägenhet i förorten.
• Tvärstopp för papperslösa. Den som inte har papper, eller inte har asylskäl, motas vänligt men bestämt tillbaka till Afrika. Papperslösa som hittas i EU skickas ut omedelbums. Som de där australiensiska barbarerna säger: tar man bort motivationen till smugglingen, så tar man bort smugglarna.
• Tvärstopp för smuggelbåtar. Gör som i Australien. Alla som kommer via olagliga vägar skickas tillbaka. Eftersom vi samtidigt öppnar lagliga vägar ovan, så finns chans att helt stoppa trafiken.
• Öppet för arbetskraft. Kan du jobba i Europa, vare sig det är som hjärnkirurg, bärplockare eller barnflicka, så är du hjärtligt välkommen. Det ger pengar till de afrikanska gräsrötterna, samtidigt som det underlättar livspusslet för svenskar. Det ger också en laglig väg in för de som vill ha en chans till ett bättre liv i Europa.
• Gemensam EU-politik. Skall invandringen funka i längden, så måste EU funka som en, solidarisk enhet. Det funkar inte att randstaterna via Dublin-avtalet åker på hela smällen. Det funkar inte att Sverige är klassens ordningsman. SD vill att vi skall anpassa oss till resten av EU, medan övriga vill att resten av EU skall anpassa sig till oss. Jag hävdar att enda vägen att nå enhet är att ta den väg vi själva råder över. Alltså satsar jag här på SD:s linje, som den enda realistiska. Sen när vi jämkat oss med EU kan vi agitera för fullt för att den gemensamma linjen ska bli mer givmild om vi så önskar.

Vad av detta är då genomförbart, i ett Europa som inte alltid delar våra svenska tankar?

Arbetskraft har vi redan öppnat för i Sverige. Vad vi kan göra ytterligare är att öppna en låglönemarknad. Men där misstänker jag att LO kommer sätta sig rejält på tvären, så det inte kommer hända.

Gemensam EU-politik kan vi ta ett raskt steg framemot, genom att anpassa vår asylpolitik till övriga. När nu Merkel verkar vilja slopa Dublinöverenskommelsen finns ytterligare möjligheter.

Mängden papperslösa i Sverige kan vi radikalt minska utan att ens stifta nya svenska lagar, eftersom det redan är illegalt att uppehålla sig i landet utan tillstånd. Bara att sätta polisen och övriga statliga instanser på att leta upp dem. Att sjukvård och skola bör ha skyldighet att anmäla misstänkta brottslingar är väl en självklarhet?

Ondskans manifest?

Dags att vandra vidare i den brittiska valkampanjens irrgångar. I ett inlägg häromveckan nämnde jag ett konservativt manifest från den politiska högern. Nu har jag letat runt i de nationalistiska bakgatorna och hittat ett manifest från de riktigt ärkekonservativa. Så ärkekonservativa att de slår an en sträng djupt i mitt hjärta.

Lyssna bara på inledningen:

"Britain only succeeds when working people succeed. This is a plan to reward hard work, share prosperity and build a better Britain."

Arbetslinjen - har den någonsin uttryckts mer poetiskt och koncist än så? Anspelningen till "a better Britain" tvingar fram tårar i varje konservativ anglofils ögonvrå.

Ekonomi

Den ekonomiska politiken verkar först plockad rakt av från Alliansen:

"Every policy in this manifesto is paid for. Not one commitment requires additional borrowing."

"We will get national debt falling and a surplus on the current budget as soon as possible in the next parliament. This manifesto sets out that we will not compromise on this commitment."

Tänk om Magdalena Andersson hade sådan budgetdisciplin.

Skolan

Dags att hoppa över till skolpolitiken:

"A good education is vital to achieving personal fulfillment and economic prosperity. A good society depends upon an education system that can open minds and teach the skills and knowledge we each need to get on in life. But our education system is failing to meet the needs of young people who do not follow the traditional academic path from school to University."
"We will raise the standard and status of vocational and technical education, with a high quality vocational route from school through to employment."

"We will transform high performing Further Education colleges with strong links to industry, into new specialist Institutes of Technical Education, with a remit to deliver the Technical Baccalaureate and higher-level skills."

"We believe fundamentally that a world-class education system is made by excellent teachers. With Labour, every teacher will need to gain qualified teacher status. We will encourage teaching quality by creating new career routes for teachers who are expert in their subject."

Härliga mål för en konservativ son till en konservativ lärarinna. Uppvärdering av praktiska kunskaper. Satsningar på tekniska utbildningar istället för latin eller genuscertifieringar. Erkännande av lärarnas centrala roll. Halleluja! Det enda som oroar mig lite är "qualified teacher status". Om det betyder samma som i Sverige, att man ska ha genomgått de fullständigt värdelösa lärarhögskolorna, så skulle jag säga tvärtom: ingen som gått igenom dessa ska få arbeta som lärare innan de avprogrammerats!

Familjen

Familjepolitiken låter vagt bekant:

"...a decent society grows out of family life and relationships, out of the work we do, and the local places to which we belong. We will help to create a more secure and inclusive society by building and strengthening the institutions that help individuals, families and communities to thrive."
 "People’s relationships bind society together, and the family, in all its various shapes and sizes, is its bedrock. But low pay, the pressures of work and caring for children and elderly relatives, have put families under increasing pressure."

 Alltså, får man planka kristdemokraternas politik så rakt av?

Invandringen

Och så kommer vi till migrationspolitiken i detta manifest. Jag hoppas att Henrik Arnstadt inte läst det, för han skulle fått hjärtstopp. Å andra sidan läser väl inte äkta antirasister de nationellas manifest, så han är nog säker. Här kommer lite citat som nog kräver triggervarning för känsliga själar:

"For our country to stay strong, with the confidence to look outwards rather than inwards, people need to feel secure in the strength of our borders, our communities, and in the workplace."
"Britain has seen historically high levels of immigration in recent years, including
low-skilled migration, which has given rise to public anxiety about its effects on
wages, on our public services, and on our shared way of life. "

Jisses. De erkänner alltså folkets oro, utan att med ett ord kalla dem okänsliga rasister. Varning, varning!

"Low-skilled migration has been too high and needs to come down. We need much stronger action to stop illegal immigration."

Och här smäller det. De nämner inte ord som volymer och tak rakt av, men de säger rakt ut att volymerna måste minska. Framför allt "low-skilled migration", det där som även vi i Sverige oroar oss för. Dessutom föreslår de åtgärder för att stoppa den illegala migrationen, antagligen väldigt väl medvetna om att det finns inga lagliga vägar för migrationen. Alltså ett tokstopp i Bertil Torekull-stil.

"We will recruit an additional 1,000 borders staff, paid for by a small charge on non-visa visitors to the UK. We will introduce stronger controls to prevent those who have committed serious crimes coming to Britain, and to deport those who commit crimes while they are here. We will introduce full exit checks, so that we can count people in
and out of the country. Short-term student visitor visas have dramatically increased, so we will tighten the system to prevent abuse, whilst welcoming overseas university students who bring billions into Britain. And we will keep the cap on workers from outside the EU."

Rasismens fula nuna fortsätter dyka upp. Minns ni REVA? Här föreslår dessa ärkeskurkar att gränserna skall patrulleras, att kriminella skall förhindras komma in i landet och raskt skickas ut när de hittas. Och arbetskraftsinvandringen skall begränsas - en punkt där jag är oense med dem. Den som är hederlig och kan betala för sig är alltid välkommen.

"We need to strengthen our social integration and ensure that migrants can play their part in British society. People working in public services, in public facing roles, will be required to speak English. Those who come here will not be able to claim benefits for at least two years, and we will stop child benefit being sent to families living abroad."

Språkkrav! Major Björklund! Fulheterna bara staplas ovanpå varandra. Jag kan tänka mig vilket avgrundsvrål det skulle bli om SD föreslog att invandrare inte skulle få socialbidrag de första två åren. Avgrundshögern i Storbritannien verkar modig.
 

Lag och ordning.

 Smaka på dessa citat:

"Crime creates fear and insecurity. We can only live happy and fulfilled lives if we know that we are safe, and that we are not at risk of violation of our person or property.
For too many people in our country that is not the reality they see in their
communities. Neighbourhood policing, the vital building block of British policing, is at risk of being destroyed. Anti-social behaviour is too often tolerated, rather than dealt with. Violent crimes have gone up, but fewer violent criminals are being caught. Far too many victims of child sex abuse are being let down by the services that are supposed to keep them safe."

 Ord och inga visor. Men en melodi som låter ljuvt i örat på en (före detta) gammelmoderat. Mera poliser på våra gator. De kan allt, de konservativa.

Även den framväxande muslimska extremismen tas vid hornen i detta manifest. Sådana här rader får mig att vilja vifta med brittiska flaggan och sjunga "Rule, Britannia" framför en byst av Churchill:

"The threat from Islamist extremism is increasing. Hundreds of British citizens have joined Islamic State – a movement that has engaged in savage violence, and racial and religious hatred.
The British people have faced down terrorist threats before and will do so again, standing united together, not allowing ourselves to be divided."

 Islamisterna skall inte daltas med:

"Every government department will be engaged in the work of preventing extremism and fighting terrorism. We will implement a much more rigorous strategy for dealing with people returning from the Syrian conflict. Alongside appropriate police action and prosecution, it will be mandatory for anyone returning to engage in a de-radicalisation programme designed to confront them with the consequences of their actions."

"We will [...] involve communities in countering extremist propaganda, stopping young people being groomed, and also building resilient institutions for social integration. We applaud those faith communities who have pioneered an inter-faith dialogue for the common good."

 Sammanfattning

Det här manifestet gjorde mig riktigt varm om hjärtat. De lyckas identifiera de stora problem som landet står inför, och modigt och osminkat föreslå en del rätt så svårsmälta lösningar.

Språket är härligt. Jag rycks med, och längtar efter att flytta till Storbritannien och bli en del av landets storslagna förflutna och lovande framtid. Daniel Suhonen, Juholts medryckande spökskrivare, borde vara avundsjuk.

Det enda jag är orolig för är att jag, när jag nu öppet och offentligt står upp och hyllar ett sådant här manifest, därmed drar på mig rasiststämpeln. Det här manifestet verkar ju ligga en bra bit till höger om SD, med krav på att folk ska göra rätt för sig, oblyga referenser till landets ärorika historia, hårda tag emot illegal invandring, och att man måste kunna engelska för att komma på tal för offentliga jobb.

Så vem är det som ligger bakom? De europafientliga i UKIP (med en webbplats som verkar sponsrad av Löfbergs Lila)? En militant gren av English Defence League?

Nix. Det är den brittiska vänstern: Labour Party. Varsågod, här är manifestet. Ridå.

Undrar om Aftonbladets ledarskribenter kommer rasa emot Labour lika högt som man brukar göra emot danskarna?

Några funderingar om våld

Det hemska videovåldet

Häromdagen åkte hela familjen till Emporia, köpladan i Malmös utkanter, för att shoppa. Lillgrabben hade förbeställt GTA V till PC. Expediten var lite tveksam till att lämna ut spelet, det står 18 på omslaget och grabben är 10. Vi stod dock på oss, visst ska grabben få ägna sig åt lite headshots på helgerna.

Som ordentlig, konservativ familjefar ägnade jag även kvällen åt lite högläsning ur Gamla Testamentet för vår minsting, i form av Legobibeln. Och vad får man se där, på nästan varenda sida?

Kung David, en av judendomens portalgestalter, goes full ISIS:

Nån gubbe som lovat att offra den första han möter på hemvägen, ifall han får Guds stöd att slakta sina fiender, skär halsen av sin egen dotter:

Grabbgänget har lite kul på slagfältet:

David visar vem som bestämmer:

Jag tror nog jag ska låta grabben spela GTA V istället.

De religiösa extremisterna

Ämnet ovan leder osökt in på de religiösa extremisterna; de som vill bruka våld emot sina motståndare. Som vi ser så är inte Koranen något unikt våldsinspirerande material, även Gamla Testamentet har sina fläckar. Liksom det nya, jag misstänker att apostlarna hade sett Westboro Baptist Church som ett gäng mesiga sellouts.

Så varför kommer alla tokiga självmordsbombare, halshuggare och slavhandlare som vi läser om på nyheterna från den islamiska kultursfären nuförtiden? Varför röjer inte judarna runt och mördar i Mellanöstern? Varför rustar inte Svenska Kyrkan trupper för utrotningskrig runtikring Jerusalem?

Anledningarna är nog flera, komplexa och sammanvävda. Låt mig ta upp, förkasta och hylla några:

• Genetik. Nej. Samma förmåga till bottenlös ondska finns i oss alla: araber, svenskar, kineser, japaner osv. Vilket gör mig lite orolig för de ökande sociala spänningarna i Sverige. Vi har sett exempel i omvärlden (Rwanda, Syrien, ...) på hur det går när hämningarna släpper. Förvisso är det långt från att folk börjar mumla om medborgargarden tills att vi börjar hugga huvudena av varandra - men redan så är det en folkgrupp som börjat fly Malmö. Dags att vända på det sluttande planet så det sluttar uppför.
• Fattigdom. Nja. Visst kan fattigdom - och känslan av att inte kunna ta sig ur denna fattigdom då man är isolerad i utanförskapsområden med usla skolor, inga jobb och kassa bostäder - ge incitament till uppror och desperata handlingar. Men det är värt att notera att många av dagens terrorister, liksom de röda brigaderna på 70-talet, består av medelklassungdomar.
• Politik. Inget är så farligt som religion kidnappat av maktkåta politiker. När man kan utlova himmelriket - oavsett om profeten heter Jesus, Mohammed eller Marx - kan man även motivera sina anhängare till de mest bestialiska handlingar.
• Upplysning och demokrati. I Väst har vi haft en upplysning som hyllar förnuftet. Vi har demokrati, där åsikter fritt kan framföras och brytas emot varandra. I övriga världen har de diktatur, och hårt statsstyrda media som för fram hat och intolerans. Ok, ok, vi har en åsiktskorridor i Sverige, och en public service som inte verkar helt balanserad, men skillnaden emot Egypten, Kina eller Saudi är enorm.

Yttrandefriheten

Religiösa extremister leder osökt in på hoten emot vår yttrandefrihet, och hoten emot Lars Vilks liv och person. Mer om honom strax.

Sydsvenskan inledde i början av månaden en ambitiös artikelserie om hat, hot och våld. Utmärkt! Vi behöver tidningar som inte bara rapar TT-notiser utan även försöker fördjupa sig i samtiden och analysera den.

Först ut var Elin Fjellman, med artiklar över sex (!) sidor om näthatet. Jag var överlycklig över det ambitiösa greppet, men lite beklämd över hennes perspektiv. Det verkade som om allt som existerade var den elaka högerns hat emot vänstern. Vilka fall togs upp?

• Alexandra Pascalidou, programledare i radio. Citat: "Tänk vad skönt det skulle vara om någon sköt dig och Mona Sahlin".
• Kiki Nilsénius skrev en SD-kritisk sång och lade upp den på YouTube. Responsen på en SD-vänlig Facebook-grupp: "Skall söka upp denna sjuka människa och ge henne vad hon tål".
• Momoudu Jallow protesterade emot att studenter målade sina ansikten svarta på en maskerad. Citat: hans "negerungar borde skjutas".
• Kolbjörn Guwallius startade sajtkoll.se. Sajten blev kritiserad, förlöjligad och hackad.

Låt mig vara väldigt tydlig. Som nationalistisk, sverigevänlig kristdemokrat anser jag att de som hotar, på nätet eller öga mot öga eller via brev skrivna på pergament med gåspenna, de skall få påhälsning av ett par konstaplar med dragna batonger. De är yttrandefrihetens fiender. Den som inte gillar de budskap dessa vänsterprofeter sprider, får väl skriva bättre satirvisor, eller hitta bättre argument. Hat och hot har inget i Sverige att göra!

Något som skaver lite med artikeln är dock balansen. Allt handlar om hur vänstern får ta skit. Någonstans mitt i får även Paula Bieler sex rader av de sex sidorna för att påpeka att SD även får ta emot mycket hat och hot.

I en senare artikel får dock Bieler mer utrymme. Dock är det fortfarande SD som förövare som får mycket utrymme. I ett citat från Magnus Sandelin nämns vänstern som förövare:

"Jag fick framför allt väldigt starka reaktioner från den autonoma vänstern. Det var folk som ville sätta en yxa i min dörr och kallade mig en massa grova grejer."

Så min recension får bli att det är bra att tidningen tar upp ett angeläget ämne och ger det så mycket utrymme. Men det är synd att perspektivet är så enögt. Var är det antisemitiska hatet från islamismen och vänstern? Var är de manshatande radikalfeministerna?


Häromdagen skrev Olle Lönnaeus om Lars Vilks. Återigen ett stort reportage, med mycket utrymme. Lönneaus beskriver, med stort allvar, en situation som på intet vis är på väg att normaliseras. Vilks kan idag inte leva i sitt hem, oavsett polisbeskydd, så allvarlig är hotbilden.

Politiska ledaren i Vilks hemort Höganäs, moderaten Péter Kovács, tycker att allt är Vilks fel. Att Vilks är för provokativ, har gått för långt i sin Don Quixiotiska kamp för yttrandefriheten, att han utsätter folk i Höganäs för fara. Vilks reaktion på detta: "Det är ett ynkligt uttalande". Jag skulle vilja gå ett steg längre, och parafrasera Torgny Segerstedt: "Herr Kovacs är en förolämpning". Jag är oerhört glad att vi inte längre är medlemmar i samma parti. När inte moderaterna längre står upp för demokrati och yttrandefrihet, vad har de för berättigande?

Lönnaeus ställer även den obligatoriska frågan, om vilken skuld Vilks har i att människor dör. Jag får intrycket att han ställer frågan mest för att få ett svar; kanske har Charlie Hebdo haft lite påverkan på våra journalister. Svaret gillar jag:

"Men om man börjar nagga i det där, om man säger att den som kritiserar något har skuld i att folk försöker mörda honom, då är man illa ute. Man ska inte kunna skrämma folk till tystnad. Då börjar folk vika ner sig. Då sprider sig självcensuren."

Varför gillar jag svaret? Ja, låt oss gå tillbaka till de tidigare Sydsvenskan-artiklarna. Skulle vi för ett ögonblick komma på tanken att säga till Pascalidou och Jallow att det enklaste sättet att slippa hatet är att hålla käften framöver? Att de borde tänkt sig för innan de utmanat högerpöbeln? Nej, knappast. Högerpöbeln har själva ansvar för sina reaktioner. Samma människovärde och autonomi får vi även tillerkänna arabiska extremister. För vi är väl inte rasister?

Vilks verkar lite besviken på svenska folkets civilkurage. Som han säger, angående det:

'Det är många som säger: "Jodå, Vilks har ju sin yttrandefrihet och det är fel att angripa honom med våld." Men det är ingen som står upp.'

 Så låt mig, i mitt lilla format, bidra med lite moraliskt stöd:

  

Länklördag

Det blir inte mycket skrivet idag. Vackert väder ute, fönster som skriker om att bli putsade efter vinterstormarna, gräs som redan börjar dölja mossan, och barn som skall serveras indisk lammgryta med potatis/spenatröra till (jo, de åt faktiskt med god aptit!).

Så dags för lite länktips. Nu när SvT gått ut och försökt bredda åsiktskorridoren genom att starta sajten edit, där samma gamla vänstermegafoner som vanligt (batikhäxa tänkte jag för ett ögonblick skriva, i solidaritet med Hanif Bali, men jag misstänker att det syftar på lite äldre skribenter) skriver samma budskap som vanligt om kapitalismens, frihetens och de fria valens förbannelse, så kan det vara dags för en motvikt.

Som motvikt till vänsterflummet tänkte jag plocka fram lite vänster-sajter. Hursa? Jo, dålig vänster motas bäst med bra vänster.

Bra vänster hittar man i Storbritannien. Faktiskt. Alla är inte lika rabiata som Arthur Scargill.

Mitt första nedslag blir på sajten Left Foot Forward. I första punkten på sin programförklaring betonar de en hållbar ekonomisk politik som genererar jobb och tillväxt, vilket tydligt separerar dem från tokvänstern. Jag ser sajten som en blandning av Daniel Suhonen och Widar Andersson - både engagemang och eftertanke, alltså.

Låt oss stanna vid vänstern ett ögonblick: The Gerasites. Pro-democracy och Anti-totalitarianism kallar de sig. Även här är skribenterna fast rotade i vänstern, men i en tänkande, realistisk vänster. De går ofta upp emot den vänster som älskar att ta varje tillfälle att försvara den palestinska saken när det ger tillfälle att skälla på Israel, men är moltyst när palestinier behöver försvaras emot övergrepp i Jordanien, Syrien eller Libanon. Idag har de en hattrick där de stormar emot kulturell appropriering, tystnadskulturen på universiteten, och  de däringa triggervarningarna.



Efter att ha slagit fast att det finns tänkande, kloka människor till vänster om de nya moderaterna, så är det dags att vända sig högerut.

Jag råkade ramla in på den lilla sajten Conservative Woman. En sajt där man hyllar familjen (hurra!), det är helt OK att hävda att kvinnor ska stå vid spisen (vet hut, jag vill laga maten!), att abort är barnamord, att det brittiska Imperiet bör återupprättas, och allt ifrån vänster är av djävulen. De har publicerat ett eget valmanifest inför det brittiska valet, som tål att återges:

1. Skär ned staten, och släpp familjen fri
2. Gynna familjen skattemässigt
3. Höj brytpunkten för marginalskatt (britterna har hemska 40% skatt vid brytpunkten ~30000 GBP/år, och 45% för miljonärerna)
4. Samvetsklausul för oss religiösa
5. Fler "grammar schools", dvs skiktade skolor där bara eliten får gå. De ska lära ut hur Storbritannien civiliserade världen(!).
6. Privatisering av vård och skola
7. Rök ut vänstern ur public service, eller lägg ner skiten
8. Welfare reform. Dvs dra ned på bidragen så det lönar sig att jobba. Arbetslinjen, någon?
9. Ut ur EU, styr upp invandringen, pumpa upp försvaret.
10. Ingen "Nanny state", dvs staten ska vara folkets tjänare, inte dess uppfostrare.

Jag ska se om jag lyckas smyga in detta manifest i Kristdemokraterna, nu när Ebba tagit över.


Död åt åsiktskorridoren!

I seriernas värld

När jag tänker på svensk politik, så kommer jag av någon anledning att tänka på tidningen Svenska Serier, som startades när jag var ung. En tidning med enbart svenskproducerat material. Av och till faktiskt rätt bra material, med namn som Hans Lindahl (känd Fantomen-tecknare) och Patrik Norrman (skapare av James Hund samt Bacon & Ägg).

Vad jag minns var reaktionerna i kultur-Sverige (den del ar kultur-Sverige som inte hatade serier, i alla fall) positiva till denna helsvenska serietidning. Undrar just hur reaktionerna idag hade blivit om Sverigevännerna i SD hade startat ett sådant projekt?

Sverigevänner, ja. Vet ni att jag är stolt Sverigevän? Nej, inte Sverigedemokrat. Jag anser inte att ett politiskt parti ska ha monopol på att tycka om vårt skogbeklädda (nåja, jag bor i kala Skåne) land. Förvisso har jag gnällt en hel del under åren om mina uppväxtår i det grå, enhetliga sosse-Sverige, men där fanns även saker som gjorde mig stolt och glad när jag umgicks i internationella kretsar.

• Järnvägen. Där DDR hade ånglok, och Storbritannien hade rykande diesellok, så hade vi hypermoderna RC-lok som gick på ren elkraft. SJs mackor var kanske inte lika goda som det franska köket, men fram kom vi.
• Saltsjöbadsandan. I Wales var fackföreningarna övertagna av socialistiska extremister som hatade kapitalet och gjorde allt för att få landet att gå åt h-e; här satte sig Metall och SAF ned och gjorde upp i lugn och ro.
• Bostäderna. Ok, miljonprogrammet är inte vackert, men har ni sett engelsmännens "Council houses"? Vi hade kanske inte alltid de vackraste husen, men definitivt de rymligaste.
• Invandringen. Helt nöjd var jag inte, jag ville ha fler och mer udda invandrare, för att bryta upp konsensussamhället. Men de invandrare vi fick hit fick raskt jobb och bostad. Jämförelse med Storbritannien utföll till vår fördel.

Även på senare år finns saker som utvecklats åt rätt håll i Sverige. Vi har fått frihetsreform på frihetsreform. Även om Public Service är genomsocialistiskt och samtidigt fullt av lika usel underhållning som övriga kanaler, så har vi faktiskt tillgång till fler kanaler - det blev inga parabolförbud. Vi kan säga "fuck off" till byråkratin och välja vårdcentral, barnhage och skola som vi behagar. Vi har ett krogliv som består av mer än "filé black & white och en stor stark", även efter midnatt. Vi slipper att till och med småstäderna har dysfunktionella, obligatoriska bostadsförmedlingar.

Samtidigt är det mycket som verkar gå åt skogen. Och i analysen av problemen, så finner jag mig återigen i seriernas värld.

Bostadspolitiken

Minns ni Kalle & Hobbe? En fantasirik, överaktiv grabb som i Sverige säkerligen hade fått en hoper diagnoser och preparat som fått honom att rätta in sig i mängden.

Av någon anledning får ovanstående bild mig att tänka på ett fenomen som är vanligt i Sverige av idag: Att bara man vill något tillräckligt mycket, så blir det så. Bara av sig själv. Utan att man behöver ta de tunga beslut som leder dit. Utan att man måste ge avkall på något annat.

Någon som får bostadsminister Kaplan i tankarna här? Han har i uppdrag att omedelbart - bostadsbristen är redan här - skaka fram bostäder åt den befolkning som, tack vare en rejäl invandring från Mellanöstern och Afrika, är på väg att öka. Trängd mellan kommuner som inte alls är intresserade av ökade socialbidragskostnader, planregler som garanterar att det tar många år innan bostäderna är klara, och ett trängande behov av åtgärder, vad kan stackars Kaplan göra? Några idéer är:

• Staten snabbinför nya lagar där staten kan tvinga fram mark att bygga på. Staten bygger själv hus, efter att ha ändrat lagarna så att ingen kan invända. Visst, detta skulle ge resultat - men vem vill gå våld på kommunerna så?
• Staten sockrar erbjudandena till kommunerna så att de själva vill bygga, till exempel genom att lova livstidsförsörjning av nyinflyttade. Kan funka, men har vi råd?
• Staten inkvarterar flyktingar "tills vidare" i gigantiska tältläger, antingen på statlig mark i ödebygden eller utomlands, i väntan på att flyktingströmmen skall avta och integrationsåtgärderna inledas. Ett slags bräddavlopp  alltså.

Men vad gör Kaplan? Jo, han plockar fram en av sina flyttkartonger från flytten in till Rosenbad, skriver "modulhus" på sidan med en tuschpenna, och inväntar applåderna.

I seriernas värld hade det funkat, Kaplan. I seriernas värld.

De offentliga finanserna

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, heter det. Sån tur att vi har SLÖSO.

Som skattebetalare känner jag mig ibland som Nicke i ovanstående stripp. Han har bett Gaston beställa lite dricka från fiket, och som tack får Gaston beställa lite också. Varpå Gaston beställer upp en festmeny.

Jag betalar skatt för att få nattväktarstaten: domstol, polis, sjukvård. Jag får poliser som inte kan upprätthålla markägares äganderätt, domstolar som sätter folk i fängelse för deras åsikters skull, och folk som dör i vårdköer. Samtidigt som staten lägger pengar på genuspiloter och stöd till islamistiska och nazistiska organisationer.

Det här funkade inte ens i Pojken med Guldbyxorna.

Tramsjobben

När jag läser Sakine Madon om projekthysterin i förorten, så kommer jag återigen att tänka på Gaston.

Det sitter alldeles för många på statens avlöningslista och gör ingen vettigt. Det hade varit mer produktivt att låta svenska folket behålla pengarna.

Polisen

Lokalblaskan skriver om en svensk familj som körs bort från Rosengård av trakasserande grannar. För att vi inte ska välta över i ensidigt invandrarhat, så kan vi balansera det hela med hur ungdomsgäng i min by lyckades driva bort en svart familj med glåpord och rasistiskt klotter.

Fnordspotting tar upp den "Sörgårdsidyll" där vem som helst kan ta över ett hus.

Och så har vi polisen som ville ha smörgåstårta av den bestulne för att polisen hade gjort sitt jobb och hittat tjuven.

Bara jag som kommer att tänka på dessa figurer?

Nej, nu får det räcka för idag. Jag blev plötsligt så sugen på att läsa om mina gamla Gaston-album.

Berufsverbot

Sydsvenskan har idag ett spännande scoop, tydligen också "toppdelat": En advokat som jobbar som asylombud har skrivit rasistiska hatinlägg på nätet. Rätt så givet vad detta kommer leda till, väl? Inte sjutton kan man väl arbeta med att ta tillvara intresset för de man hatar?

Dags att behålla lugnet ett ögonblick. När vi börjar förbjuda folk att arbeta, så kan det vara bra att först besinna sig lite. Vi bor väl i ett rättssamhälle?

Låt mig rannsaka anklagelserna lite först.

Advokatens hat

Jag hoppas det har framgått tidigare att jag är rätt besviken på våra journalister. Man kan nog till och med säga att jag starkt ogillar dem - mer om den ordvändningen senare. Anledningen till att jag är besviken och ogillar dem är att de är så totalt inkompetenta att de inte klarar av en enkel följdfråga, eller att låta en utsaga medföljas av ett belysande exempel. När de tar till ett exempel, så är det ofta ett som inte alls stödjer deras tes. Som till exempel i artiklar om fattigdom, där de med plågsam envishet lyckas leta upp människor som saknar dyra modejeans eller har svårt att betala sin bostadsrätt i innerstaden.

I dagens artikel finns flera exempel på advokatens hat:

"Vilket överdrivet massmediauppbåd för två kriminella ungar på vift. Det finns väl viktigare saker att skriva om!"

Jag tycker själv att den mediastorm som piskades upp emot vakterna var våldsamt överdriven och pöbelaktig, med tanke på den mängd tolkningar som de suddiga filmerna möjliggjorde. Och att många borde lägga upp offentliga ursäkter till vakterna. Att ungarna är kriminella har ju dessutom Sydsvenskan själv fastslagit i sina reportage. Samtidigt tycker jag att ensamkommande unga män som lever ett kriminellt skuggsidesliv i Sverige är väl värt att belysa på tidningarnas förstasidor.

Även om man inte håller med om advokatens uttalande - var är hatet?

'Det verkliga hotet mot Europa och den vita världen är "mångkulturalismen" med pride och andra onaturliga företeelser och dekadens'

Ok, som mångkulturförespråkare håller jag inte med honom. Jag tror ett betydligt större hot är vår egen inkompetens när det gäller att hålla skolresultaten uppe, oförmågan att överhuvudtaget samla ihop en försvarsmakt, och bristen på allmän hut och hyfs.

Men vari ligger hatet?

"80000 nya asylsökande! Nu får det vara slut på invandringen. Inom 50 år är vi ett (sic!) islamiserad arabrepublik eller Kalifat!"

Har journalisten fullständigt missat årets senaste skiftningar i invandringsdebatten? De första två meningarna står att läsa på landets alla borgerliga ledarsidor sedan länge. 

Är det risk för ett Eurabia, då? Inte idag, generellt i Sverige. Dock har vissa utanförskapsområden börjat tas över av islamisternas moralpoliser, till den milda grad att icke-araber drivs därifrån. Vilket reportern borde veta om reportern läser sin egen tidning.
Sen pratar ju advokaten om situationen om 50 år. Vad kan man då tro händer om vi varje år tar emot 80000, varav kanske hälften är övertygade islamister och Sharia-anhängare? Eftersom dessa hamnar i utanförskapsområden, där deras barn nu verkar vara mer islamistiska än sina föräldrar, så ser det mörkt ut. Antingen får vi börja ta krafttag med integration och (hu!) värdegrundsutbildning, eller så är det dags att dra ned ordentligt på invandringen.

Och återigen: var är hatet?

"Förr eller senare blir det ett stort krig mellan den kristna sekulariserade världen och den islamistiska! Nostradamus förutspådde detta på 15 hundratalet! Vi får innerligen hoppas att den kristna världen vinner annars är vi i en ny medeltid!

Förvisso rätt töntigt att dra in Nostradamus här. Men nog är väl kristna och islamister rätt så i luven på varandra i Mellanöstern, även om jag skulle kalla det utrotning snarare än krig? Om IS hade kärnvapen och lämpliga robotar, så tror jag att västvärlden hade varit en rykande ruin idag. Enda anledningen att de inte har ihjäl oss är att de inte har förmågan.

Vad gäller att hamna i en ny medeltid: nog minns vi väl när vår kära utrikesminister kallade Saudiarabien för just medeltida!? Ett uttalande hon inrikes varit väldigt tydlig med att hon inte backat ifrån. Det verkar som advokatens förbrytelse är att han stöttar Sveriges officiella, feministiska utrikespolitik.

Och, för en sista gång: var är hatet?

Vad är näthat?

Jag undrar om förvirringen ovan kan ha med begreppsförvirring att göra. Från Wictionary hämtar jag följande definition av hat:

"Stark känsla av ogillande eller avsky"

Där pös den sufflén ihop. Starkt ogillande. Så den i vänstern som starkt ogillar stora inkomstklyftor, och skriver om detta online, är alltså en näthatare. Den som starkt ogillar falukorv bör akta sig för att meddela detta i skrift.

Nej, någon starkare definition måste till. Vi kan börja med att plocka lite exempel från våra kära radikalfeminister som Toklandet varit vänlig nog att samla ihop.

Aaah, här snackar vi hat! Skönt att vi har proffsen att ta till, som visar hur slipstenen ska hängas om offrens hals.

Jag kan inte få till någon kort, klar och koncis definition på hat, men bilderna ovan visar vad jag är ute efter. När advokaten kommer upp i de höjderna, då är det dags att kalla in trolljägarna.

Yrkesutövandet

Journalisten driver en tydlig tes: den som är emot invandring och/eller invandrare kan inte som advokat företräda invandrare.

Är de helt från vettet? Har de ingen aning om vad en advokat är?

Advokaten själv hävdar att han är fullt kapabel att skilja på sina privata åsikter och sin yrkesutövning. Vilket är grundstenen i advokatyrket. Eller förväntar vi oss att den som försvarar Breivik ska vara positiv till massmord? Vill vi förbjuda de advokater som öppet på Twitter agiterar emot våldtäkt att försvara våldtäktsanklagade i rätten? Skall miljöpartistiska advokater förhindras att ta uppdrag som har med miljörätt att göra?

Konsekvenserna, om vi väl börjar skilja invandringsfientliga advokater från sina uppdrag, blir obehagliga.

Slutsats

Jag delar inte advokatens åsikter. Lik förbannat tänker jag stå upp för hans rätt att yttra dem.

Jag anser att vi stenhårt ska driva linjen om den opolitiske, oberoende tjänstemannen/advokaten/osv, som på arbetstid följer lagar och förordningar, och på kvällarna agiterar för vad sjutton de vill.

När någon misstänks för att låta sina personliga böjelser slå igenom i arbetet, så ska vi:

1. samla bevis
2. presentera bevisen i lämplig rättslig instans

För vi bor väl inte i en stat med medeltida rättsskipningsfasoner?