Dagens invandringsord: närområdet

För att hamna på rätt köl i invandringsdebatten, kan det ibland vara nyttigt att filosofera lite kring de ord som används, och vad de egentligen betyder. Jag har tidigare funderat lite kring det där med volymer. Mitt ingångsvärde är enkelt: det skiljer på logistiken för att ta hand om enstaka ryska dissidentförfattare, och att ta hand om miljoner analfabeter. Därför måste vi tala om volymer, och planera för volymer.

Volymerna dyker upp igen nu i diskussionen om DÖ. Nej, inte decemberöverenskommelsen, utan Dödens Överfart. Medelhavet, alltså. Människor dör i hundratal, när de överfulla smugglarskorvarna sjunker. Varpå empatiska människor reagerar. Tidningarna och Twitter fylls av appeller för att EU måste göra något, måste öppna gränserna så att folk inte behöver använda de slemma smugglarnas livsfarliga flytesjunketyg.

Motbilder ges mest på bloggar. Tino Sanandaji gnetar på om invandringens kostnader, Fnordspotting sågar DN. Men till min häpnad drar Anna Dahlberg till med en riktig drapa i Expressen, där hon helt sänker tanken på humanitära visa till envar som ansöker.  Fascinerande att man idag kan säga så utan att få fler än Arnstadtianerna på sig. Jag minns hur en av mina favoritskribenter i landsortspressen, Marika Formgren, försökte säga liknande saker för några år sedan men raskt upptäckte att det var dags att omskola sig till ingenjör. I och för sig trevligt att få henne till framtida kollega, men nog hade hon platsat bättre på ledarsidorna på SvD eller GP idag?

Minns ni att jag har varit lite sur på journalister? Jag har börjat omvärdera dem, och undrar om det inte är som den här bilden visar:

Alla journalister är helt enkelt SD-anhängare. SD-anhängare som vet att de inte öppet kan kritisera invandringspolitiken, men gör det lite i skymundan när de kommer åt. Som här till exempel, när en flykting som lyckats komma till Sverige intervjuas. Historien börjar med att Sara flyr från Eritrea, promenerar till Sudan och där hamnar i ett flyktingläger. Och där kunde historien ha slutat, Sara hade ju kommit fram till lägret. Men Sara vill vidare, och tar flyktingsmugglare till hjälp att komma till Libyen. Färden över Saharaöknen är en mardröm, väl så illa som färden över Medelhavet, och folk dör omkring henne. Sen nya flyktingsmugglare över Medelhavet, till Italien. Sedan en tågresa till Sverige, där hon sökte asyl.

Här kan jag tänka mig att läsare börjar fundera lite. Det gjorde i alla fall jag. Sara var trygg i ett läger i Sudan, men valde själv att åka genom halva Afrika och hela Europa innan hon stannade. När hon självmant lämnar ett flyktingläger, kan hon då verkligen ses som det som asylsystemet är till för: de som flyr från krig och elände?

Nåja, vad gäller trafiken över Medelhavet och konflikten mellan vad man vill och vad man kan göra, så har andra sagt det så mycket bättre redan. Varför jag övergår till att prata om närområdet.


Vad är närområdet? Ett SD-ord, givetvis, vilket är skäl nog för att släppa det lika raskt som när man gräver i begagnade CD-högen på Erikshjälpen och råkar få "Mr Music hits 75" i näven, om man vill ha en plats i politiken framöver. Sån tur att jag inte vill ha det.

Ett vanligt scenario på Twitter är att någon från SD beklagar sig över invandringen, och säger att det blir billigare att hjälpa i närområdet. Vilket nog kan vara sant, men ha sina problem då närområdet mycket väl kan ha sina bekymmer med korruption och "politisk stabilitet". Varpå någon från andra planhalvan raskt replikerar "men hur f-n tror du man kan hjälpa i Syrien under brinnande krig, pucko?", och gör sig dummare än nödvändigt. För ingen har väl hävdat att närområdet är själva krigshärden? Nej, med närområde menar i alla fall jag någonstans utanför själva krigshärden, men gärna nära nog för flyktingar att promenera eller cykla till. Som Turkiet under IS härjningar, till exempel.


En sak jag utgår från att både SD och deras värsta belackare är överens om, är att Sverige skall ställa upp när vi själva är närområdet. Finns det något tillfälle när Sverige är närområdet? Något tillfälle som någonsin kan bli mer än hypotetiskt? Jajamen. Tänk när Putin får för sig att svälja Finland. Då förutsätter jag att Sverige reser sig som en man och välkomnar våra finska bröder och systrar. Jag förutsätter att det kristdemokratiska civilsamhället ser till att varenda liten privat skuta, med Romsons stinkande dieselskorv i täten, åker över och hämtar hem flyende finländare. Att vi alla hjälper till att hysa in finnar i våra hem. Att staten satsar stort på bygge av bostäder åt våra nya invånare. Om SD inte ställer upp på att hjälpa vårt broderfolk i nöd, så har de ingen rätt att kalla sig nationalister och Sverigevänner.

Samma sak om det smäller i de baltiska staterna, även om jag hoppas att Polen, Tyskland osv kan hjälpa till att axla bördan som solidariska Östersjönationer.

Men Afrika, då? De är ju knappast vårt närområde, så de kan vi väl strunta i? Nej, riktigt så enkelt är det inte. Vi är med i EU. EU har en gemensam utrikespolitik, och samordnad flyktingpolitik, med Dublinförordning osv. Därför hävdar jag att när Libyen imploderar, så har EU ett kollektivt ansvar att hjälpa till med den flyktingströmmen, liksom Libyens övriga grannstater i Afrika. Vi bör se till att det finns lagliga och säkra vägar för de som bor i Libyen att ta sig till EU för att där erhålla katastrofhjälp i väntan på att situationen stabiliserar sig och de kan återvända. Om situationen inte stabiliserar sig skall de kunna integreras i EU. I EU som helhet, där alla medlemsstaterna tar ett solidariskt ansvar.

Hjälp! Har jag nu öppnat bogvisiren för den invällande ström av flyktingar som kommer sänka svensk välfärd? Nej, lugn. Vi har ett ansvar för Libyen, ja. Men däremot inte för resten av Afrika. De från Gambia som söker sig en mindre fattig tillvaro, till exempel, ska inte få asyl. Eller de som kommer från Afghanistan eller Eritrea via Medelhavet. För att undvika att människor dör, även när TV-kamerorna inte fångar förloppet, så är det väl så viktigt att få stopp på flyktingströmmen över Saharas sandhav.

Så min ideala lösning, i korthet, är:

• Avskaffa asylrätten! Nja, snarare reformera den. Asyl ska man skaffa sig i närområdet; åker man runt halva jorden för att söka asyl skickas man tillbaks till närområdet.
• Lagliga vägar in i EU! De som med papper kan visa att de flyr från krig i närområdet ger vi asyl. Om 30 miljoner kommer, då? Ja, där kommer volymerna in. Blir volymerna stora så kan vi bara erbjuda tältläger med samma standard som Sudan. Blir volymerna små kan vi erbjuda lägenhet i förorten.
• Tvärstopp för papperslösa. Den som inte har papper, eller inte har asylskäl, motas vänligt men bestämt tillbaka till Afrika. Papperslösa som hittas i EU skickas ut omedelbums. Som de där australiensiska barbarerna säger: tar man bort motivationen till smugglingen, så tar man bort smugglarna.
• Tvärstopp för smuggelbåtar. Gör som i Australien. Alla som kommer via olagliga vägar skickas tillbaka. Eftersom vi samtidigt öppnar lagliga vägar ovan, så finns chans att helt stoppa trafiken.
• Öppet för arbetskraft. Kan du jobba i Europa, vare sig det är som hjärnkirurg, bärplockare eller barnflicka, så är du hjärtligt välkommen. Det ger pengar till de afrikanska gräsrötterna, samtidigt som det underlättar livspusslet för svenskar. Det ger också en laglig väg in för de som vill ha en chans till ett bättre liv i Europa.
• Gemensam EU-politik. Skall invandringen funka i längden, så måste EU funka som en, solidarisk enhet. Det funkar inte att randstaterna via Dublin-avtalet åker på hela smällen. Det funkar inte att Sverige är klassens ordningsman. SD vill att vi skall anpassa oss till resten av EU, medan övriga vill att resten av EU skall anpassa sig till oss. Jag hävdar att enda vägen att nå enhet är att ta den väg vi själva råder över. Alltså satsar jag här på SD:s linje, som den enda realistiska. Sen när vi jämkat oss med EU kan vi agitera för fullt för att den gemensamma linjen ska bli mer givmild om vi så önskar.

Vad av detta är då genomförbart, i ett Europa som inte alltid delar våra svenska tankar?

Arbetskraft har vi redan öppnat för i Sverige. Vad vi kan göra ytterligare är att öppna en låglönemarknad. Men där misstänker jag att LO kommer sätta sig rejält på tvären, så det inte kommer hända.

Gemensam EU-politik kan vi ta ett raskt steg framemot, genom att anpassa vår asylpolitik till övriga. När nu Merkel verkar vilja slopa Dublinöverenskommelsen finns ytterligare möjligheter.

Mängden papperslösa i Sverige kan vi radikalt minska utan att ens stifta nya svenska lagar, eftersom det redan är illegalt att uppehålla sig i landet utan tillstånd. Bara att sätta polisen och övriga statliga instanser på att leta upp dem. Att sjukvård och skola bör ha skyldighet att anmäla misstänkta brottslingar är väl en självklarhet?