söndag 29 november 2015

Diktaturens kreatur


Förspel 

Nu inför advent är det dags att sitta stilla hemma i fåtöljen och läsa.

Jag läser om Lars Vilks, en konstnär som är flykting i sitt eget land. Reportern, Niklas Orrenius, verkar ha gjort ett bra jobb.

En helt absurd situation. En svensk konstnär har ritat en bild, och hotas därmed till döden av andra svenskar och tvingas leva under polisskydd. I Sverige. Idag, inte på medeltiden. Andra konstnärer, i vanliga fall provokationens avantgarde, vågar inte bjuda in Lars av rädsla att bli bombade eller perforerade av kulor. Som Lars så träffande beskriver hur rondellhunden kom till: en utställning ville ha ett provokativt verk av Vilks, och förväntade sig den vanliga nidbilden av George Bush, vilket givetvis är bekräftande snarare än provocerande. Istället fick de en rondellhund, och kunde inte acceptera en provokativ provokation.

Alla ni diktaturens kreatur som tycker Lars borde haft vett att hålla käften, att det är oansvarigt att provocera människor, bör betänka att det nog sitter en och annan Trollhättan-wannabee och irriterar sig på det ni säger. Så om ni tror på vad ni själva säger, bör ni hålla käften för all framtid.


Jag läser vidare. På ålderns höst har jag blivit ebok-frälst. Efter att ha skaffat en tysk läsplatta, letar jag även efter lite tyska texter och hittar Erich Kästner. Förutom den härliga förväxlingskomedin "Drei Männer in Schnee" (som även filmats i Sverige, ifall ni inte orkar plöja igenom tyska texter) har han även skrivit mer seriösa texter. Idag har jag fastnat för "Über das Verbrennen von Büchern" (om bokbränneri). Eftersom mitt intryck av tyskar förr i tiden mest formats av flitigt läsande av Biggles-böcker, lär jag mig mycket. De är tydligen inte alla som von Stahlhein.

I boken berättar Kästner om hur han själv närvarar i Berlin, när själve Goebbels står framför bokbålet 10 maj 1933 och eldar massorna att elda böcker. Döm om hans förvåning och sorg när han ser att det inte är korkade, plattnackade idioter som står och lassar upp offer till kunskapsförnekarnas Gud, utan universitetsstudenterna, landets kommande elit. Om det att de intellektuella var drivande bakom nationalsocialismens kunskapshat, skriver han:
"Es war Mord und Selbstmord in einem. Das geistige Deutschland brachte sich und den deutschen Geist um, ..."
"Man hatte sich an sich selber verraten. Der neue Judas hatte etwas Unmögliches zuwege gebracht: Er hatte, vor den Augen der Menge und der ausgesandten Häscher, sich selbst geküsst."
Alltså: Judas hade här förrått sig själv.


Är det dags att anropa Godwin? Försöker jag leda diskussionen till att alla som inte tycker som jag är Hitler? Låt oss fortsätta lyssna på Kästner. Han betonar att det inte är något unikt med nazismens bokbränneri. I alla tider har böcker bränts, och åsikter undertryckts:
"Man hat nicht nur gegen die Autoren, sondern Auch gegen ihre Bücher gewütet, indem man besondere Kommissare berauftragte, die Geisterzeugnisse der bedeutendsten Köpfe auf offnem Markte zu verbrennen. Natürlich meinte man in diesem Feuer die Stimme des Volkes, die Freiheit und das Gewissen töten zu können. Man hatte ja obendrein die grossen Philosophen ausgewiesen und alle echte Kunst und Wissenschaft ins Exil getrieben, damin nirgends mehr etwas Edles und Ehrliches anklagend auftrete ... Während in fünfzehn Jahren ... gerade die geistig Lebendigsten durch das Wüten des Führers umkamen, sind nun wir wenigen ... nicht nur die Überlebenden von anderen, sondern Auch von uns selber, Weil ja mitten aus unserem Leben so viele Jahre gestohlen wurden, in denen wir aus jungen zu alten Männern geworden sind, ... indessen wir zur Stummheit verurteilt waven."
Nej, det var inte Kästners klagan över nazisterna, utan Tacitus klagan över den romerse kejsaren Domitianus. Kästner nämner även andra bokbrännare och åsiktsförtryckare genom tiderna, låt mig lägga till Pinochet och Pol Pot.

Till saken

Varför denna långa utläggning om det som sedan länge är passerat? Jo, som Kästner också säger:
"Was hülfe es, wenn sie nur der Errinerung an arge Zeiten diente, nicht aber der Erinnenung an unser eignes Verhalten?" 

 Alltså: poängen med att blicka bakåt är att kunna blicka framåt.

Vilka är då de som idag är Goebbels och Domitianus arvtagare? Vilka är de som vill tysta det fria ordet?

En kandidat hittar jag i de som i dagarna protesterar här i Lund. Jajamän, SD är i stan, med sin sedvanliga svans av autonoma protest-tanter. En protestmarsch emot SDs åsikter kan jag förstå; även om deras flyktingpolitik nu är allmänborgerlig så har de många andra åsiktspaket det går att diskutera. Men syftet verkade vara "SD ut ur Lund", dvs att SDs röst skall tystas. Vilket torde vara definitionen på "antidemokratisk". Fascistisk ligger också nära till att ta till.

Några som passar på pricken att vara moderna ersättare till historiens huliganer är våra universitetspolitiskt färgade studenter. I USA och Storbritannien har de spårat ur fullständigt; de kräver att debattörer som har av de rättrogna ej önskade åsikter, eller som pratar i fel identitetspolitiskt sammanhang, skall drabbas av "no platform", dvs tystas. Eftersom trender västerifrån tenderar vältra över oss med några års fördröjning, är väl snart tsunamin här.

Bokbrännare, då? Det närmaste vi har är Behrang Miri, mannen som ville förvisa Tintin i Kongo från biblioteket. När det begav sig sade hans försvarare att det hela var en storm i ett vattenglas; att han bara avsett flytta böckerna från en avdelning till en annan. Hans medverkan i MPs välbekanta kulturprogram gör mig dock säker: med Behrang vid facklorna lär bålen flamma höga.

Alla de i vänstern och borgerligheten som fryste ut Marcus Birro när han vågade kritisera Islam: skäms! Eller sträck stolt på er, dra på er uniform och svarta stövlar, och stäm upp i fosterländsk sång och hedra de som gått före er. Marcus, förresten. Vet ni att han fått en tillflykt hos gamle gråsossen Widar Andersson på Folkbladet? Läsvärt, i vart fall.

Även de av mina borgerliga kamrater som nu vill slå ned på islamismen, och utrota den från landet, får jag ge en känga. Den som tystar åsikter, oavsett om åsikten är av mig djupt avskydd, står bokbrännarna nära. I ett liberalt land skall det vara tillåtet att vara hur oliberal som helst - till och med att vara värdekonservativ.

Slutklämmen

Vad säger vi då om dessa människor som vill tysta oss? "Det är inte okej", hade nog vår statsminister med sin känsla för retorikens höjder uttryckt det. "Diktaturens kreatur", kanske Palme hade klämt ur sig. Om han inte var upptagen med att hetsa upp sig över ett privat dagis.

Nej, våra svenska talare får ursäkta, jag avslutar med Kästner:
"Meine Damen und Herren, ich habe Gefährlicheres erlebt, Tödlicheres - aber Gemeineres nicht!"

4 kommentarer:

  1. En trevlig och välbalanserad krönika, Bubbabel, i det stora hela. Ända till näst sista avsnittet. Hur i helsike kan du ha mage att jämställa islamister med de författare vars verk brändes på bål på 30-talet (eller med Sverigedemokrater för den delen)? Med detta avsnitt visar du hur liberalers och libertarianers teoretiserande har lett dem (er?) så fullständigt fel att ni hamnar i en öken av hat, våld, svek och förräderi!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad gäller rätten att yttra sig jämställer jag alla. Islamister som vill införa Sharia, kommunister som vill införa proletariatets diktatur, nazister som vill inför ett etniskt rent, tusenårigt rike. De får tala, och jag får säga emot.

      Den dag de tar till vapen, eller hetsar andra till detsamma, så kommer batongerna fram.

      Radera
  2. Islamism-värdekonservatism?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Värdekonservativ" var tänkt som en liten ironisk vink om att det fulaste man kan vara i Sverige idag är att vara konservativ - sjukdomsdiagnoserna haglar emot sådana stofiler. Hade egentligen inte med islamism att göra. Men visst, på ett sätt är islamisterna värdekonservativa - de vill bevara de värden i hemlandet som de just flytt ifrån. Lite konstigt kan tyckas, men jag misstänker att det man flyr ifrån inte är religiöst förtryck per se, utan att det för tillfället inte är ens egen religiösa inriktning som står för förtrycket. Som protestanter vs katoliker för några hundra år sedan.

      Radera