torsdag 5 november 2015

Till anfall emot det feministiska självförsvaret

Jag läser på Sofia Arkeståls blogg om hur en skola erbjuder flickorna att gå på en kurs i feministiskt självförsvar. En kurs som anordnas av Feministiskt Självförsvar Göteborg. (Lugn, kära jämställdhetsivrare, gossarna skall visst erbjudas något liknande senare. Ska bli kul att höra om hur de lär sig att vrida om bröstvårtorna på påhängsna tanter på krogen.) Sofia redogör för hur en del föräldrar går i taket. I kommentarsfältet hoppar någon från FSG in och kommenterar - utmärkt, det är så det ska gå till i bloggarna. Hatet lyser även med sin frånvaro i kommentarsfältet.

Låt mig börja positivt. Jag tycker det är bra att skolelever får lära sig om självförsvar, självförtroende och hur man beter sig tydligt i lägen där samspelet människor emellan kan bli dimmigt av känslor och/eller alkohol. När skolan klarat av att lära eleverna läsa, skriva och räkna bättre än andra PISA-länder, så kan det vara en intressant uppgift att ta sig an. Först då. Men det här var tydligen en frivillig kvällsaktivitet, som förvisso tar tid från läxläsningen men väl ändå kan vara acceptabel.


Sen är det dags att gnälla. När jag läser vad FSG-representanten skriver om hur de utgår från "Slagen Dam", Roks och feministisk teori så blir jag lite orolig för vilken mansbild de kommer förmedla. Känns ungefär lika balanserat som att låta Kent Ekeroth föreläsa om invandrares våld mot svenskar. Om klassens pojkar hade fått vara med i salen kanske de hade kunnat protestera vilt om där förekom öppet manshat, men här har klassen könssegregerats.

Vrid och vänd på det en liten stund. Könssegregering. Normalt är vi i svenska skolan väldigt måna om att pojkar och flickor ska undervisas gemensamt, i matematik, svenska och hemkunskap. Men just när vi börjar prata om samspelet mellan män och kvinnor - då skall de säras åt!? Det låter helt vansinnigt. Hur mycket bättre hade inte en diskussion om hur män och kvinnor beter sig, och hur vi missförstår varandra, blivit om både pojkar och flickor hade fått inleda en dialog under vuxen ledning?


Sen är jag lite oroad över att denna kurs i självförsvar kan lämna flickorna sämre rustade än innan. Varför? Låt mig utgå från ett citat från FSG-representanten:
"Vi i Feministiskt självförsvar Göteborg är helt övertygade om att alla pojkar, killar och män är fullt kapabla att ta ansvar för sina egna handlingar. Det är när man ber flickor, tjejer och kvinnor att ex vara försiktiga när de rör sig ut, tänka på vad de ha på sig osv som man då hävdar något annat."
Man skall alltså inte få begränsa flickor från den fulla rörelsefrihet de har i det idealsamhälle där ingen kan tänkas vilja en något ont. Inte ens i Bamsetidningen har de väl en så naiv bild av verkligheten? Jag har två invändningar emot detta.

För det första: FSG begränsar ju själva kvinnorna. Om kvinnor skall lära sig självförsvar, så är ju det en icke försumlig ansträngning (man behöver banne mig öva för att kunna slåss effektivt) som gör att kvinnorna inte längre får tid till andra viktiga aktiviteter, som Candy Crush, Paradise Hotel eller att läsa till läkare.


För det andra: vi lever inte i en idealvärld. Den som tror det kan få ett obehagligt uppvaknande.

Återigen går jag till mina egna erfarenheter.

Jag växte upp i en tämligen idyllisk villaförort i Trollhättan. Det hindrade mig inte från att tidigt märka vilka människor och vilka miljöer man skulle undvika för att inte råka i trångmål. Åkte jag in med motorcykel på raggarnas lördagsträff utanför Folkets Park så fick jag räkna med gruff, oavsett hur många gamla bekanta jag hade bland raggarna - där fanns alltid något brushuvud som hade tagit en öl för mycket.

Japp, jag kör motorcykel. Det är en rätt oskyddad upplevelse. Om en söndagsbilist får för sig att göra en vänstersväng över vägen finns risk för kollision. Bilisten får en buckla på bilen, och jag blir köttfärs. Därför tjatar både körlärare, min MC-organisation och min gamla mamma om att det är mitt ansvar att hålla mig vid liv: att köra defensivt, att aktivt läsa av omgivningen och anpassa fart och placering så att jag inte råkar illa ut. Ifall jag misslyckas med denna första försvarslinje, så är det även bra om jag tränat lite "motorcyklistiskt självförsvar": broms- och svängteknik. Ifall även denna metod inte är tillräcklig, så ser jag även till att vara bepansrad från topp till tå: förstärkta MC-stövlar, ryggskena, heltäckande skinnställ, hjälm, handskar. Skinnställ på sommaren är jäkligt begränsande, men det är bättre än att glida längs asfalten och känna huden smälta bort.


För att återvända till det feministiska självförsvaret, så finns det ett gäng försvarstekniker att ta till för att undvika trubbel:
  1. Förutse problem. Gör riskbedömningar, och undvik att ge dig in i situationer du inte vill hamna i. Jag gör till exempel ofta så när jag vill köra järnet på en smal 70-väg att jag först i lugn takt kör igenom vägavsnittet, för att sedan vända om och vrida rullen i botten. På så vis kan jag upptäcka att en bonde använt traktorn till att lägga ut halva åkern på asfalten utan att flyga ut i skogen och krossa skallen emot ett träd.
  2. Dra därifrån. Bästa försvaret är ett par snabba ben.
  3. Dämpa konflikten. Något jag sett poliser jobba mycket med (nej, ACAB stämmer inte) - när ett jobbigt fyllo gör sitt bästa att provocera börjar inte polisen mucka emot, utan lugnar ner fyllot.
  4. Ta och avsluta konflikten. Går det inte att undvika den där jobbiga typen som trängt upp en i ett hörn i baren, så OK, börja slåss. Men då gäller det att vara beredd att fortsätta och avsluta fajten. När du slår någon, finns risk att de slår tillbaks. Och då gäller det att vara starkast eller tillhöra det största gänget. Eller så får man raskt övergå till punkt 2 ovan.
På FSGs hemsida har de förvisso en beskrivning av hur de lär ut ett antal olika tekniker, från att använda en bestämd röst till att slåss. Det kan hända att jag är onödigt kritisk gentemot dem, det är inte lätt att ur den korta beskrivningen utläsa exakt vad de lär ut.

Det som oroar mig mest är att de verkar helt förkasta punkt 1 ovan, den mest effektiva metoden, och inte heller tar upp punkt 2. Deras fokus verkar vara att tjejerna ska bli tuffa och inte ta någon skit. I ett läge där det finns otrevliga typer ute på stan som vill en illa, så vill FSG att kvinnorna skall vara konfrontativa och inte backa. De skall få karlslokarna att lomma av genom att ta till våld.

Jag är rädd att tjejerna kommer få falskt självförtroende och ge sig in i situationer de inte klarar sig ur. Ungefär som de bilförare som med alla moderna ABS-bromsar och sladdstabiliseringssystem ger sig ut i väder de egentligen inte behärskar, och landar i diket i halkan. Den dag tjejerna råkar i konflikt med en drogad gangsta-typ så lär inte en en-timmas instruktion i hur man knuffar någon i bröstet leda till annat än att gangstern blir förbannad och ger dem några saftiga knytnävsslag.


Eller har jag missat något? Blir man sån här efter en självförsvarskurs?

3 kommentarer:

  1. Hej.

    Vad jag aldrig sett definierat av de som förespråkar sk feministiskt självförsvar är på vilket sätt en käftsmäll kan vara feministisk? Inte heller brukar de träna på att ta stryk eller att dämpa reflexer (som att krypa ihop, ducka eller parera på ineffektivt sätt). Punkt 1 och 2 i din lista är ju de viktigaste! Varje situation där man inte lyckats prata ner en upphetsad gäst, eller i mitt nuvarande fall en elev, är ju ett misslyckande. Dessa feminister verkar ha en väldigt romantisk bild av slagsmål, överfall och våldsanvändning i allmänhet. Min judotränare i barndomen förfäktade med stor emfas att aldrig börja ett bråk, att alltid försöka prata sig ur en hotfull situation, och att alltid vara beredd att springa o/e skrika på hjälp. Verkligheten är inget spel, och ingen har extra-liv. Dessutom verkar Fsg inte ta hänsyn till sådant som vana vid våld och något så basalt som skillnad i kroppsvikt. När det är på riktigt finns ju inga regler.

    du har helt rätt i ditt påpekande att all form av kampsport kräver träning. Jag tvivlar på att särskilt många flickor och instruktörer vill avsätta två till fyra timmar i veckan i ett till två år, vilket väl måste ses som ett minimum för att man skall känna att man kan freda sig mot en angripare. Men om de är två eller tre? Jag blir ibland rädd att man lär ut falskt självförtroende som uppmuntrar till riskbeteende (typ som med cykelhjälm) i all välmening.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
  2. Bruce Lee sa “The way of fighting without fighting” är det bästa sättet att undvika trubbel. Om man tittar på hur damer i USA säkrar sig så har de en liten "Saturday Night Special" i handväskan. En kortpipig pistol.

    SvaraRadera
  3. Innan våra barn flyttar hemifrån får de en grundlig genomgång och demonstration av de yttersta former av självförsvar som man kan praktisera utan att vara tränad. Men det absolut viktigaste är alla frispråkiga samtal genom åren med hela familjen runt köksbordet om hur verkligheten faktiskt ser ut och om hur man minimerar risker, både som ung kvinna och som ung man. De fattar att klädsel, beteenden och mycket annat hela tiden sänder ut signaler som de inte kan styra över och vars tolkningar och följder de heller inte kan styra över. Men när stora delar av den vuxna befolkningen har blivit infantiliserad och feminiserad och tror att ordmagi och önskningar förvandlar verkligheten till en ideal drömvärld, då låter de sig själva och sina barn gradvis förvandlas till gnurglor. Och svennegnurglor blir förr eller senare uppätna.
    / Sixten Johansson

    SvaraRadera