Det händer en del på Göteborgs-Posten. För ett tag sedan utsågs Alice Teodorescu till ny chef för ledarredaktionen. De anställda, och landets vänstertyckare, exploderade. Skulle en pålitligt socialliberal ledarsida nu bli liberalkonservativ bara sådär?
Om vi ska börja med de anställda, så är jag faktiskt lite förvånad över att anställda så tydligt och offentligt går emot sina chefer. Från näringslivet är jag van vid att ledningen tillsätter chefer. Gillar man inte valet, så klagar man internt. Inte i pressen. Lite av klagomålen misstänker jag kan ha att göra med socialliberalens känsla av moralisk överhöghet över alla som inte är socialliberaler. Jag minns så väl hur vi moderater sågs som jordens avskum av våra borgerliga "kamrater" på 70-talet. Lite personliga schismer kan även spela in. Malin Lernfelt, en av GPs medarbetare, sågade Teodorescu rejält för några år sedan, kallade henne särartsfeminist bland annat. Varpå Teodorescu svarar Lernfelt med en volley tillbaka i ansiktet. Och nu ska Teodorescu bli chef på avdelningen. Hade kunnat bli spännande veckomöten.
Hade kunnat, ja. Det lyckades inte att bli av med Teodorescu, nu har hon hunnit börja. Och då verkar hela redaktionen rösta med fötterna.
Gert Gelotte säger upp sig några månader innan han går i pension. Som socialliberal kan han inte tänka sig att samarbeta med en liberalkonservativ chef. Det tycker jag stänker mer skit på Gelotte än på hans nya chef. Låt oss höja blicken till andra tidningar. På Sydsvenskan härskar Heidi Avellan (som jag uppfattar som Birgitta Ohlsson-feminist-liberal) med fast hand, men där finns ändå rum för konservative Mats Skogkär, och Daniel Suhonen skriver regelbundna krönikor. På DN kan Wolodarski och Kjöller dela spaltutrymme. Är månne Gelottes åsiktskorridor lite väl trång?
Malin Lernfelt sjukskriver sig, enligt egen utsago eftersom hon är utarbetad och inte orkar med bråk på jobbet. Ok, men det känns faktiskt för mig som om det är de anställda som står för bråkandet. I vilket fall får jag önska Lernfelt snar bättring. Hon har stått för det mest intressanta på GPs ledarsida hittills, även om hon också ibland plumsar igenom isen.
Vad tycker jag, då? Till att börja med att GPs ledarsida var rätt klen innan. Den mätte sig inte alls med SvD, Sydsvenskan eller DN. Den kändes snarare som ledarsidan på en landsortstidning. Med en del undantag av främst Lernfelt. Så något behövde göras.
Att de tar in en ung kvinna med utländskt påbrå utan journalistutbildning är ju lite oroväckande, ger lite clickbait-varning. Tänk tanken att det var en ung, arg kåsör från Nyheter24. Men jag gillar Teodorescu. Dels för hennes åsikters skull, som även jag ser som så robust konservativa (och därmed nära mina egna) som hennes belackare påstår. Dels för hennes frihetspatos, åsikten att vi och inte staten bestämmer över våra liv. Och även för att hon är en rak debattör som inte tar skit vänsterifrån. Om hennes åsiktskorridor är bredare än Gelottes, så kan det bli bra för GP.
Bristen på redaktionsmedlemmar, då? Ja, trots vad Expressen tror så är inte Teodorescu ensam. Där finns även en vikarie, Perlenberg, som redan lyckats åstadkomma en appell emot identitetspolitiken med hjälp av Star Treks Mr Spock som borde bli en klassiker. Samt ett upprop emot IS ondska som fått socialdemokraten Ulf Bjereld att hicka till lite. Så ledarsidan har redan tagit ett steg uppåt, kvalitetsmässigt.
Sen är det ju guldläge att rekrytera nya skribenter. Ivar Arpi, som nyss lämnade Neo, står längst upp på min önskelista. Kunde de sen övertala Sanna Rayman att flytta till Götet så är det nästan så jag börjar fundera på att prenumerera.
Vill de sen riktigt ge landets socialliberaler blodstörtning så kan de rekrytera Chang Frick. Vår kulturminister och Rättviseförmedlingen borde jubla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar