Häromdagen hyllade jag Alice Teodorescu och GPs nya ledarsida. Nu är det dags att hylla Alice igen.
Alice Bah-Kuhnke.
Har jag blivit stollig? Bah-Kuhnke gav jag till att börja med lite slack, för mig är det inte nödvändigtvis en black om foten att ha varit programledare på Disneyklubben, man kan vara klok även om man jobbat på public service. Vad jag kunde se hade hon lyckats rätt bra i karriären. Ett mer beprövat kort än Margot Wallström, om än utanför politiken. Sen verkade Bah-Kuhnke göra sitt bästa för att göra mig besviken, med klavertramp följt av fadäs följt av största möjliga tystnad.
Men, nu har hon gjort något bra, och då ska hon ha beröm. Expressen blir upprörda över att Alice går emot sitt eget parti, genom att förbereda hårda tag emot fildelare samtidigt som Miljöpartiets linje är raka motsatsen. Hennes förklaring är enkel och rak: hon är inte bara miljöpartist, utan även minister i en samarbetsregering.
Helt rätt, Alice. Regeringen tar sina beslut kollektivt. Och oavsett detta, så innebär samarbete kompromisser. Ena dagen lyckas man sparka saudiarabierna på kulorna, andra dagen får man bita i det sura äpplet och sätta åt fildelare. Ge och ta. Och i det givandet och tagandet så är det himla klokt att le glatt och hålla en enad front utåt. Att ryka ihop i tidningsspalterna om vilken politik som skall föras borgar inte för god stämning under regeringens förhandlingssessioner.
Kanske dags för Alice Bah-Kuhnke att hålla en kurs i samlingsregerandets svåra konst för Åsa Romson?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar