På dem bara, Margot!

Nu verkar vår utrikesminister, Margot Wallström, hamnat i blåsväder igen. Hon skulle hålla ett tal, innehållande lite feministisk utrikespolitik, inför Arabförbundet dit hon hade blivit inbjuden. Plötsligt stoppar Saudiarabien hennes deltagande. Varpå  statsministern river det däringa fördraget med Saudiarabien. Ok, det var försvarsministern som uttalade sig, men vi vet väl alla vem som bestämmer?

Varpå kritikstormarna tornar upp sig. Det är visst ingen ände på vilka hav av klaver Margot trampat i. Det är fel att odiplomatiskt kritisera diktaturer så hårt att de tar anstöt, det är fel att avbryta avtalet, det är fel att det inte avbröts tidigare, och så vidare.

Själv kritiserar jag gärna och ofta Margot. Jag har aldrig förstått hennes hjältestatus, och har misstänkt att den berott på att hon genom att vara borta från svensk politik inte kunnat klanta sig på hemmaplan lika flitigt som de som stannade kvar här. Ingen nämnd, ingen glömd. Dock får det vara lite rim, reson och konsekvens bakom kritiken.

Så här ser jag på det hela:

Vi skulle absolut behållit avtalet med Saudiarabien. Inte för att Saudiarabien är ett icke-diktatoriskt feministiskt föregångsland, utan av rent realpolitiska orsaker. Idag är det europeiska läget nära 30-talet: Putin har intagit Krim, och verkar ha aptit på mer. Sverige är ett litet land, beroende av goda allierade för sin säkerhet. När vi säger upp avtalet så försämrar vi relationen med USA, samt talar om för presumtiva köpare av svenska vapen att svenska avtal inget är värt. Jag hoppas att det finns goda skäl för att säga upp avtalet; om Löfven sagt upp det enbart för att någon arab muckade med Margot så tappar jag all respekt för Löfven. De sitter där de sitter för att värna svenska folkets intressen, inte sina egna egon. Och i den här frågan utgår jag från att det är Löfven som har sista ordet, och ansvaret, inte någon av hans ministrar.

Margot gjorde helt rätt som tänkte hålla ett tal fullt med patos för kvinnors (och mäns, antar jag?) rättigheter. Den gamla dåliga Palme-tiden, där vi kröp och lismade för allsköns diktatorer i tredje världen och kindpussade Fidel Castro, bör få vara död och begraven. Sverige skall tydligt tala för demokrati, frihandel, äganderätt och mänskliga rättigheter i alla sammanhang. Samt idka handel med alla som vill köpa.

Va, ska vi sälja till alla slemma diktaturer? Japp. Dock måste vi följa lagen - så bort med alla lagar som sätter gränser för vapenförsäljning. Så länge det gynnar våra realpolitiska intressen ska vi sälja. Det betyder: inga vapen till Putin, inga vapen till arabstater som kan tänkas vända dem emot Israel. Danskarna är ett gränsfall, vi vill inte de ska kräva Skåne åter. Saudiarabien, då? Ja, så länge de är "allierade gentemot terrorismen" så lär vi får sälja vapen dit. Den som undrar över varför det kan vara fördelaktigt att dansa efter USAs pipa och sälja till diktaturer kan med fördel läsa lite av vad Westerholm skrivit i ämnet.


De som betett sig riktigt korkat åt, anser jag är Saudiarabierna. De har tillbakavisat Margots kritik vad gäller mänskliga rättigheter; de anser att deras lagar följer Sharia, och att Sharia garanterar mänskliga rättigheter. Med sådana fiender behöver islamkritikerna på Avpixlat och Dispatch International inga vänner.