EU eller ej?

Dagens dumheter

Sverigedemokraterna vill ha en omröstning om EU. Efter att britterna röstat för att hoppa av, vädrar EU-motståndare i olika länder morgonluft, även så de svenska. SD-motståndarna vädrar då förstås också morgonluft, men har den här gången varit förvånansvärt fria från anklagelser om rasism och brun, icke morgon-doftande luft. Måhända beroende på att EU-motståndet är nästan lika starkt som SD-motståndet till vänster, som visas av denna artikel, undertecknad av vänsterprofiler som Dror Freiler, Ekis Ekman, Jan Myrdal med flera.

Moderaternas EU-parlamentariker Gunnar Hökmark skiljer inte ut sig från gänget när han går ut hårt och kallar förslaget om omröstning "ansvarslöst" och att det gynnar Ryssland och Kina. Trevlig omväxling från "gynnar SD"-retorik.

Mina tankar om EU

Jag anser att debatten om EU är för polariserad, med vardera sida enbart fokuserande på allt som är bra eller dåligt med EU, beroende på vart man riktar sina kanoner. Själv är jag från början en EU-positiv "anywhere", som mer och mer blivit lack på de korkade förslag som mest skapar problem som kommer från EU, och de lösningar på existerande problem som inte kommer. Men ska vi få en balanserad debatt, där vi väger för- och nackdelar i var sin skål och kommer fram till ett bra beslut, får vi likt John Cleese först fråga oss: "Vad har EU någonsin gjort för oss"?

Svaret blir att EU har åstadkommit en hel del bra.

• Öppna gränser inom Schengen. Jag är gammal nog att minnas vilket elände det var att åka bil över kontinenten, med olidligt långa köer vid gränserna - för att inte tala om när man skulle korsa Järnridån. Det är mycket lättare nu. Samtidigt ser jag förvisso inga hinder att ta mig in i England, som inte är med i Schengen.
• Studier varsomhelst. Våra ungdomar kan åka ut i Europa och studera. Via Bologna-processen är examina jämkade och gångbara inte bara i det land man studerat i, det är lätt att ta en Bachelor i Skottland och fortsätta med en Master i Spanien.
• Pension varsomhelst. Skattetrötta seniorer kan flytta till Portugal, Yttre Hebriderna eller Estland och glädjas åt att de får sänkt skatt och full nyttjanderätt till det lokala sjukvårdssystemet.
• Fri rörlighet för varor. Jämkade regelverk har gjort att det är lätt för företag att sälja sina produkter i hela EU, utan att behöva hålla koll på och anpassa sig till tjogtalet nationella regelverk. Det är även bra för konsumenterna, som får mer att välja på. Och så har vi också fått normerade banankurvaturer på köpet.
• Fri rörlighet för tjänster. Ja, jag tycker det är bra, till skillnad från Byggnads. Tänk hur läkarbristen hade sett ut om vi inte fått importera läkare från Polen? Britterna var dock inte lika glada, att Byggare Bob konkurrerades ut av polska hantverkare fick droppen att rinna över inför Brexit-omröstningen.

Det här låter ju strålande, hur kan någon komma på tanken att gå ur EU? Jo, visst finns det en och annan tegelsten som EU tappat på tårna:

• Öppna gränser. Att du och jag får resa fritt är trevligt, men det är inte lika trevligt när vägpirater och stöldligor har fritt blås över Öresundsbron och Sverige har öppen gräns emot Medelhavet. EU har jobbat hårt för att vi inte ska få ha några nationella gränskontroller, men inte lyckats stänga gränsen utåt. Måhända kan det hända en del nu när några stora länder (läs: Tyskland) mullrar om att stänga gränsen och exportera migranter till Nordafrika, men jag tror det när jag ser det.
• Prenumerationsmodellen. EU beter sig som kabeltv-leverantörerna. För att jag som nörd ska kunna se på en SciFi-kanal måste jag prenumerera på ett paket med 50 sportkanaler. På liknande sätt kräver EU att ska man vara med i Unionen, så ska man vara med på allt. Precis allt. Varför kan jag inte bara prenumerera på den bit jag vill ha? Om en aspekt av EU är så oaptitlig att medlemsländerna måste tvingas med, då kanske den inte är en bra idé?
• Euron. EU försöker fortfarande få Sverige att gå med i Euron. Vill ni vara i pengaunion med Grekland och Italien? Till er godtrogna stackare har jag lite prima guldkedjor med äkthetsbevis att sälja, från mitt mobila kontor på rastplatsen på E4.
• Jordbruks-subventionerna. Say no more.
• Internet. Jag är imponerad, EU jobbar verkligen hårt på att bli impopulära.

Det som oroar mig värst är överstatligheten. Istället för ett tjog kulturellt olika länder som samverkar i en kol- och stålunion ska vi bli ett land, med ett sätt att göra saker. Vi skåningar har fått nog av hårdhänt likriktning uppifrån. Vi vill heller inte att polackerna skall bestämma abortpolitiken, grekerna sköta finanserna och engelsmännen laga maten.

Dags att lyssna på Margaret Thatcher:

"We have not successfully rolled back the frontiers of the state in Britain, only to see them re-imposed at a European level, with a European super-state exercising a new dominance from Brussels,"

Att Brexit kommer bli en katastrof, som hela svenska etablissemanget verkar tycka i ännu en åsiktskorridor, är heller inte säkert. Daniel Hannan, brittisk Brexit-förespråkare, är inte orolig. De tuppfäktningar som pågår nu är just tuppfäktningar, positioneringar inför framtida förhandlingar. En lösning kommer att komma, säkerligen till stor ilska för bägge sidor. Britterna är dock inte i så hopplöst underläge som de flesta här tror, då de alltid kan dra Cartman-kortet: "Screw you guys, I'm going home!".

Vägen framåt

Mitt första mål, mitt förstaval, är att fortsätta vara med i ett EU som sakta transformerar sig mot att bli en lös sammanslutning av länder, där vi enligt smörgåsbordsprincipen kan välja vilka delar vi vill lägga upp på vår tallrik. Ett EU som servar medlemsländernas intressen, inte centralmaktens.

Vägen dit går inte genom att vara klassens ordningsman, som välvilligt nickar åt allt läraren säger och omedelbart implementerar det med skruven dragen ett par varv till. Nej, istället ska vi vara besvärligare och motsträvigare än både ungrare och greker. Vi ska förvisso inte ljuga oss gula och blå, en svensk håller ord, men vi ska tydligt peka ut den riktning vi vill ha.

Där är de aktiva EU-motståndarna en viktig allierad i kampen. Centralmakten kommer inte släppa ifrån sig någon makt för att vi ber snällt. Centralmakten kommer släppa ifrån sig makt för att vi hotar att gå från bordet om vi inte får den halalkost vi kräver. Ju större, tydligare och ilsknare Jimmie Åkesson blir, desto lättare får vi EU-vänner att få igenom bra reformer av EU.

Vi ska hålla bilan över nacken på dem. Om vi inte får som vi vill, så blir det Swexit och vi tar första planet till London för att prata med våra gamla vänner i den brittiska administrationen. Första punkten på listan är ett frihandelsavtal, fritt från tullar på icke-kanariska bananer och icke-franska viner. Vi säljer in att få sälja snus i Storbritannien, mot att vi lovar skicka blonda flickor på språkresor även framöver. Vi låter britterna ta över vår öltillverkning, mot att vi tar ratten i deras bilfabriker. Vi låter brittiska flottan skydda Gotland.

EUs förhandlare ska alltid veta, att om vi inte blir nöjda skickar vi Cartman nästa gång.