Har ni också sett TV-serien "call the midwife"? Ett gäng barnmorskor kuskar runt i East End på cykel (inte ens eldrift, och därför extra miljövänligt) och förlöser bebisar på löpande band. Jag har sett den på dansk TV, med undertexter på danska, vilket alltid ger en extra komisk dimension till vad som än visas. Till och med Bergman-alster går att fnissa till när "gå agurk", "rend mej" och "laver du fis?" rullar förbi längst ned. De svenskar som tittar på serien verkar däremot inte ha haft lika roligt. De är upprörda. Upprörda över att serien visar starka familjer som håller ihop emot omvärlden. Upprörda över att abortkritik framförs av seriekaraktärer som inte utpekas som ondsinta odjur. Upprörda över att hemmafruar (och emellanåt makar) visas upp som något positivt. Upprörda över att barn, även oönskade barn innan födseln, ses som något i sig värdefullt. Upprörda över att genusanalys, HBTQ-aktivism och identitetspolitik lyser med sin frånvaro.
Själv sitter jag bara och nickar och instämmer, och inser att jag är född ett århundrade för sent.
En annan sak som upprört svenskar den senaste tiden är slöjorna. De slöjor som kommunala dagis tycker det är helt OK att se till att de små flickor som går på dagiset har på sig, ifall föräldrarna så önskar. Alliansen är arga. Sossarna är arga. Men argast av de alla, är Fridolin! Islamisternas främste vapendragare verkar ha bytt häst? Visst, fyraprocentsspärren kan få den principfastaste av oss att överge sina värderingar.
Jag börjar å min sida inse hur effektivt den DDR-inspirerade grundskolan har gjort lydiga statsundersåtar av oss svenskar. Alla, från kommunister till sverigedemokrater, verkar tycka att det är en självklarhet att statens barnkrubbor ska ha som främsta syfte att uppfostra alla barn till en identisk värdegrund och identiskt beteende.
Jag håller inte med. Min åsikt är att det är föräldrarna som i första hand har ansvaret att uppfostra sina barn. Föräldrarna har rätten, en självklar rätt, att överföra sina värderingar till barnen. Det är i "shithole countries" som Turkiet som kurders barn på dagis får lära sig att det inte finns något som heter kurder. I Sverige är Özz Nujen fri att lära sina barn att hylla ett framtida Kurdistan, och att svartjobb är något gott (däremot kan utövande av det senare leda till problem i vissa fall...).
Alla föräldrar måste inte själva passa sina barn. De föräldrar som jobbar letar upp en släkting, kvarterstanten eller en kommersiell aktör som kan ta hand om passningen. Även här anser jag det är naturligt att föräldrarna har rätt att leta upp en barnpassare som stämmer med föräldrarnas värderingar. Jag skulle inte själv skicka barnen till Unga Örnar, kommunisternas sommarläger eller ett hen-dagis. I Sverige har vi fördelat ut barnpassningsansvaret till offentligt drivna anläggningar, som finansieras genom att saftiga skatter tas ut, vilket gör att vi inte har så värst mycket val: antingen använder vi oss av dessa dagis, eller så får vi väldigt, väldigt ont om pengar då vi blir tvungna att betala två gånger. I det läget tycker jag det är högst rimligt att jag som förälder fortfarande har samma möjlighet att välja en barnkrubba med rätt livsåskådning och fostran som jag hade när jag kunde välja mellan olika kvarterstanter.
För att vara tydlig: ja, jag tycker att muslimska föräldrar ska få uppfostra sina barn att bli goda muslimer. De har definitivt ingen plikt att sätta sina barn i krubbor där barnen får lära sig av RFSU att bejaka sin sexualitet (pippa som kaniner, alltså) och av ROKS att män är djur (fast det där stämmer väl rätt väl med den islamistiska läran?).
Tycker vi det är obehagligt att se ren och pur islamism i Sverige, vilket man väl får anse att seden att klä även småflickor i slöja är? I så fall finns ett botemedel: sluta upp med att släppa in islamister i Sverige! Se i all fall till att sluta med att finansiera import och uppehälle av islamister i Sverige! Nog är det väl rätt grymt att först släppa in människor i Sverige, och sedan se till så att deras barn blir moraliskt korrumperade och garanterade att för evigt brinna i helvetet? För det är ju vad islamister tror blir resultatet av en normal, ateistisk svensk uppfostran.
Vill jag alltså rensa ut Islam ur Sverige? Nej, det var inte vad jag sa. Jag gillar faktiskt Islam. Rätt sorts Islam, en Islam som är gudsfruktig och konservativ utan att bli människofientlig.
Den här filuren känner ni väl igen? Herr Omar, från Åke Holmbergs böcker om Ture Sventon. Herr Omar är välkommen i mitt Sverige. Herr Omar är en del av det svenska kulturarvet. Några fler Herr Omar ute i verkligheten kan vi nog stå ut med.
Visst var det alldeles för länge sedan det var en Muhammedbild här på bloggen?
Inte den Muhammed, den här gången, utan Christopher Lee-kopian Mohammed Knut Bernström. Svensk diplomat, muslimsk konvertit och Koranöversättare. Även Mohammed Knut har en plats i mitt Sverige.
Däremot inte denne gubbe och hans gelikar:
Det är dags för Sverige att bli selektivt i vem som är välkommen, och vem som får stanna hemma. Det är dags för en öppen och tydlig diskussion om vad vi kan tänka oss vara toleranta emot, och vad vi med kraft ska bekämpa. På så vis slipper vi obehagliga överraskningar. Det går inte att ena dagen stå med öppna armar och ropa "Ahlan wa sahlan", för att sedan nästa dag gå i taket över att muslimska föräldrar vill fostra sina barn till att vara - wait for it - muslimer!
Genom att diskutera öppet, förhoppningsvis utan alltför mycket anklagelser om landsförräderi eller rasism, får vi fram bra argument och kan dra bättre gränser än när vi nu överraskat upptäcker att alla invandrare inte övertog våra värderingar när de korsade Öresundsbron. Vilket inte borde ha förvånat oss, då det inte ens funkar med danskjävlarna. Antibiotikadopat bacon, cigarillrökande damer och Tuborg-halsande på arbetstid - nej, en dansk är hart när omöjlig att integrera i Sverige.
Det finns en hel del importerade företeelser jag anser vi omedelbart borde exportera tillbaka. Företeelser som vi bör använda lagens långa arm, och en långtgående nolltolerans, för att förvisa från vår verklighet:
- Tvångsgifte
- Barngifte
- Skära i barns könsorgan
- Hedersmord
- Klanvälde
- Tanken att ej rättrogna kvinnor är lovligt byte
- Kasta bögar från hustaken
Sen finns det beteenden som jag anser är individens fria val. Om valet inte är optimalt från samhällets synvinkel, eller om vi inte själva skulle gjort det valet, är inte skäl nog att leka moralpolis:
- Hemmafruar
- Konstiga och obekväma kläder
- Tillbedjan av en högre makt, utan att ha frågat Partiet om lov
- Uppfostran av barnen enligt familjens värderingar
- Tycka homosex är syndigt
Däremellan finns mycket att prata om. Även om ovanstående punktlistor låter enkla, så är de inte det. I vilken grad, till exempel, skall det vara rimligt att låta föräldrar uppfostra barnen? Med hot om balkonghopp? Smisk? Kafferep hos dialogpolisen? Vänliga förmaningar? Att en invandrad kvinna själv vill vara hemmafru är okej, men att hennes man låser in henne i lägenheten är oacceptabelt. Åsiktsspektrat mellan "tycka illa om homosex" till att börja knacka bög och till sist ha ihjäl dem kan mycket väl vara precis lika vagt, oprecist och rent från enkla principiella beslutsgrunder för vad som bör förbjudas som abortfrågan. För att i praktiken få de resultat i våra bostadsområden som vi vill uppnå, kan vi tvingas ta beslut som är långt hårdare än vad våra principer skulle landat i.
Jag spår att vi kommer få gott om tid till denna diskussion. Att vi snart, inom en eller två valperioder, står inför ett läge där asylreglerna gjorts om totalt och vi inte längre tar emot asylansökningar av de som fått en fot på svensk mark. Antingen genom att maktbalansen i riksdagen ändrats rejält, eller genom att några tongivande EU-länder satt ned foten och stängt den yttre gränsen.
När vi till sist kommit överens om vilken islam vi vill få in i Sverige, och vilken vi vill låta bli kvar i sina ursprungsländer, återstår ännu ett problem: att skilja fåren från getterna. Det är inte självklart var skiljelinjen mellan Herr Omar och Mullah Omar går.
Medan vi funderar, bör vi också beakta skillnaden på individuella och systempåverkande faktorer. Att ta emot tiotusen tyska läderbögar lär inte skapa några problem, förutom förvirring för de som tror att Prideparaden börjat ett halvår för tidigt. Vi vet dock vad mottagandet av några hundratusen muslimer gjort för Malmös judar. Om vi fick för oss att plocka in några hundratusen amerikanska banjospelande rednecks och knöka ihop dem i samma bostadsområde, så misstänker jag att afrikanskättade svenskar raskt skulle leta upp bostadsområden där invånarna inte lystet blickade upp emot lyktstolparna medan de satt och tvinnade robusta rep.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar