Inte lätt att vara normbrytare

I Sverige gillar vi olika - så länge de olika är lika oss. Om någon tycker något annorlunda, eller till och med agerar annorlunda, så skall det svarta fåret omedelbart återbördas till fällan av samhällets självutnämnda vallhundar.

Se på muslimerna, till exempel

Budskapen till nyanlända muslimer är väl inte alltid ett under av klarhet. De offentliganställda kontaktytor gentemot de nyanlända som talar klart och tydligt lär inte heller bli långvarig i tjänsten, värdegrunden lär sortera ut dem raskt. Några saker är vi dock rätt tydliga med:

• Vår skola är sekulär. Religiös indoktrinering och annat "trams" får ni fixa på fritiden.
• Det är ni mödrar som är ansvariga för att era ungar inte hänger på stan och stenar brandbilar (eller hur, Reinfeldt?). Gör er plikt!
• Det är viktigt att barn får läsa mycket. Läs ofta. Läs gärna. Det spelar inte någon roll vad de läser, bara de läser och inte spelar TV-spel eller dukar under för videovåldets sataniska lockelser. Eller var det dansbaneeländet, eller den sataniska hårdrocken, som hotade?

Låt mig nu ikläda mig ett yvigare skägg än mitt nuvarande, samt en lika yvig och rymlig kaftan, och spela rollen som nyanländ muslim. Jag har ingen utbildning gångbar på svenska arbetsmarknaden, och kollektivavtalen förbjuder mig att prisa mig in på marknaden, och jag är redan alldeles för ärligt svensk för att ta svartjobb (kan i och för sig diskuteras om svartjobb är osvenskt, efter skattechockerna på 70-talet...), så jag har ingen inkomst och är därmed tvungen att bosätta mig i de "shithole counties" till förorter som står till buds. Efter hemlandets skolor, som förvisso inte erbjöd gratis utbildning i hjärnkirurgi men i alla fall hade rejäl disciplin och förmågan att lära barnen räkna, läsa och skriva, blir den lokala kommunala skolan en chock. Ett sånt råtthål! Fullkomligt kaos, lärare som jobbar stenhårt på att bli föraktade av varje vettig människa, och mina barn lär sig ingenting. Ingen svenska - där finns ingen som kan svenska. Ingen matematik, ingen läsning. På religionstimman lär de sig förvisso att Islam är fredens religion, och att alla Europas krig är kristendomens fel, och att Judendomen ska ut ur Palestina, men också att religiösa är mindre vetande, debila människor. På sexualundervisningen kommer RFSL, ett satans pack (något jag som muslim nog inte skulle se som en retorisk överdrift utan rena rama konkreta sanningen), och lär ut fistfucking, analsex (allvarligt, kära RFSL, ni borde rekrytera några afghaner...) och glädjen med gruppsex. Sådana där saker som jag är övertygad kommer få mina barn att brinna i helvetet om de praktiserar det. Och eftersom jag älskar mina barn och vill ge dem en bra start i livet så blir jag inte så glad.

Vad göra? Jag har som snäll invandrare tagit till mig vad svenskarna sagt till mig. Det är mitt ansvar att avprogrammera mina barn från ateismundervisningen i skolan. Det är mitt ansvar att se till så de lär sig läsa och skriva, men dessvärre har jag inte råd att betala några svenska medelklassungdomar att komma ut till orten och läsa med mina barn. När jag ringde lokala Allt åt Alla-avdelningen för att få lite hjälp la de på luren, tydligen var det någon annan som skulle leverera, de jobbade bara med kravställning. Det är mitt ansvar att ge barnen moralisk resning, en resning de inte kommer få på de ligistrekryteringsanstalter svenskarna har fräckheten kalla skola.

Lösningen är enkel. Vi gick ihop några familjer och pratade med den lokale imamen. Liksom svenska kyrkan har söndagsskola och barntimmar, vill även de muslimska prelaterna visa hur samhällstillvända och relevanta de är. Efter att våra barn uthärdat en skoldag med mobbing, bråk och stök får de komma till moskén. Där får de sitta i lugn och ro. De får be, de får meditera, och de får lära sig läsa i Koranen; en arabisk Koran. Efter skoldagen går de alltså och pluggar sitt hemspråk. Hade de även lärt sig sitt nya språk, svenska, under skoldagen hade jag varit lycklig. Men jag gör så gott jag kan - skolan rår jag tyvärr inte på. Jag försökte prata med rektorn om att få barnen att sitta still, och hur vi brukade hantera bråkstakarna hemma i byskolan, men då blev rektor röd i ansiktet och började prata så högt och fort att jag hade svårt att hänga med. Något om "30-talet" och "arbeit macht frei" kunde jag urskilja, vad nu det betydde.

Här kan vi lämna min fiktive muslimske invandrare och konstatera att när några riktiga invandrare ordnat barnens religiösa fostran genom att sätta dem i koranskola utanför skoltid så exploderar svensken. Till och med Mehmet Kaplans adept, Fridolin, går i taket. Om jag förstått det hela rätt så är detta vad vi är upprörda över:

• En del barn ägnar så mycket tid åt koranläsning att de inte får tid till läxor.
• Barn blir uppkäftiga och lyssnar inte till icke-muslimska eller vita lärare.

Det här känns inte som unikt muslimska problem. Att barn prioriterar fritidsaktiviteter (fotboll, Counterstrike, knarklangning, taharrush, ...) framför läxor är nog något alla vi föräldrar känner igen. Att fritidsaktiviteten ifråga är att sitta på knä och läsa en bok ska vi nog alla vara förbaskat glada över. I de fall fritidsaktiviteten tar överhand så är anledningen enkel: för att de kan. Barn går över gränser om vi låter dem. Här kan det också vara frågan om fotbollsföräldrarnas muslimska spegelbild, föräldrar som ser en strålande framtid för sin lilla telning som koranrecitatör med feta skivkontrakt och groupies ifall han pressas att träna utav bara den. Lösningen är enkel: en skola som ställer krav och låter utebliven läxläsning få tydliga konsekvenser. Jag är nyfiken på vilka åtgärder, förutom att gnälla i tidningen, som skolan vidtagit.

Vad gäller de uppkäftiga barnen skulle jag vilja fråga alla mina förvånade med-svenskar: vad i glödheta helvete förväntade ni er? Om man importerar en stor mängd invånare från länder där icke-muslimer är ungefär lika väl sedda och respekterade som rabiessmittade hundar, och sedan packar ihop dessa människor i homogena förorter, vad får vi då för värderingar i dessa förorter? Tror ni verkligen att de blir genuscertifierade HBTQ-vänliga ateister när de korsar Öresundsbron? Självfallet tar de med sig värderingarna hemifrån. När de sedan av svenska staten får budskapet att allt jävelskap i världen är Europas, kolonialtidens och de vita männens fel, kommer deras övertygelser ändras eller förstärkas, tro?

Jag tror inte stängning av koranskolorna är lösningen. Värderingarna skapas inte på koranskolan, utan finns redan med ifrån hemmet. Redan för 25 år sedan berättade svärmor om hur ateistiska gymnasieelever från Iran struntade i order från kvinnliga lärare. Vet ni vad? Jag tror våra radikalfeminister har nästan helt rätt, i sin bild av hur ett elakt patriarkat nedvärderat och nedvärderar det kvinnliga och placerar kvinnan strax under geten i hushållets rangordning. I stora delar av världen ser det ut precis så. Läs gärna Helena Edlunds erfarenheter av den afghanska kulturen.

Lösningarna, om vi inte vill ha dessa värderingar, är:

Men importera då för fasiken inte dessa värderingar...

Det som vi har importerat hålles kort. Nej, jag är inte glad åt Gudrun Schymanska omprogrammeringsläger, människor ska få ha även mig rejält motbjudande åsikter och värderingar. Däremot behöver vi inte tolerera utagerande av dessa åsikter. Barn som vägrar åtlyda lärare som är kvinnor, har för mörk eller ljus hudfärg, har fel religion eller något annat ska få ett enkelt val:

1. Be om ursäkt, och lyd hädanefter.
2. Packa en väska med varma kläder - din nästa skola ligger i de djupa skogarna utanför Arvidsjaur.

Se på Björn Söder, till exempel

Söder var igång redan 2014 med uttalanden om vilka folkgrupper som var svenskar och vilka som inte var det. Givetvis fick han massor av skit för dessa uttalanden. Nu är han igång igen, och hävdar att judar och samer inte är svenskar.

Mycket av den kritik Söder får, att han skulle vara fullbordsrasist och en allmänt rälig typ, för att inte på ren skånska säga "ålarens", har jag svårt att förstå. Mycket av kritiken tror jag beror på två saker:

• Söder är en representant för det gamla SD som så många älskar att hata. Säger Söder att det ser ut att bli regn till helgen, så kommer hans belackare att hitta något sätt att tolka det som ett angrepp på oförvitliga, hederliga invandrare. Jag råder Söder att hålla sig långt från samtalsämnen som maskrosor och mördarsniglar framöver.
• Total begreppsförvirring. När vi talar om att vara svensk, menar vi då att vara svensk medborgare, att ha en viss värdegrund, att ha åkt en viss tunnelbanelinje, att ha en viss genuppsättning och hudfärg, eller en blandning av allting? Genom att vi inte definierat vad begreppen betyder kan de som säger samma sak ha motsatt uppfattning, och vice versa.

Det blir inte heller lättare att begripa vad som gäller när kända kurder säger sig vara både 100% kurder och 100% svenskar - samtidigt som jag misstänker att de har rätt låg procenthalt på det land (Irak, Turkiet osv) de är födda i. Om judendomen är en religion, en etnisk gemenskap, bådadera eller ingendera är inte heller lätt för mig att begripa. När sedan vissa samer säger att de är svenskar, och andra samer säger att de inte är svenskar, då blir det jobbigt.

Kanske ett klaver man inte bör trampa i. Om man inte vill ha feta rubriker.

Själv har jag till och med svårt att reda ut min egen härkomst. Visst, jag är svensk, född och uppvuxen här, med släkt stammande från helsvenska orter som Ånimskog (liten by utanför Åmål), Fränninge och Björklinge, men även med franskt blod i ådrorna. Samtidigt är jag anglofil. Som brinnande Walesisk nationalist oroar jag mig för "Tynged yr Iaith", faran för det kymriska språkets utdöende.

Från perspektivet "Blut und Boden" känner jag mig väldigt svensk. Visst, ett väldigt fult perspektiv enligt den liberala skolan, Sverige tillhör ju vem som helst som har lust att ta sig hit, men jag känner frändskap med de som flottat timmer i Norrland, de som svett och avstubbat markerna, de som tvättat byken, de som fostrat generation efter generation. Nej, jag vill inte etniskt rensa ut de som inte härstammar från vikingarna i rakt nedstigande led, men jag anser att ättlingarna till de som grundlade Sverige har större bestämmelserätt än andra över vad som ska hända med landet framöver. Här är jag precis lika ologisk och känslosam som vilken identitetspolitisk snöflinga som helst.

Kulturellt känner jag mig osvensk. Jag har svårt för den svenska åsiktslikriktningen. Jag trivs bra utomlands. Jag älskar anglosaxisk, tysk och fransk kultur. Även om vi absolut har mer än midsommar och sådana töntiga saker att glädjas åt, så ser jag det svenska kulturarvet som lite fattigare än omvärldens. Och så gillar jag ju koranrecitationer.

Jag är nyfiken på var Björn Söder hade placerat mig.