Ned med de obilliga!

Det finns de som påstår att man kan lära sig allt om mänskliga relationer, statsvetenskap och kvantfysik genom att läsa och begrunda Shakespeares dramer. Trams, säger jag. Och finkulturellt snobberi. Själv lär jag mig allt i Fantomen och Lucky Luke.

Ja, dagens lärdom kommer från Lucky Luke. I ett album, som jag tyvärr inte har i min samling och därför får ta från mitt något luddiga minne, kämpar Luke och några skurkar om makten över en stad. Inte med sexskjutarna, det hade varit lite för enkelt, utan i en valkampanj. En av skurkarna, som kan sin Goebbels, kommer på parollen "ned med de obilliga". Ingen i staden vet vad en obillig är, men ordet fastnar och används i alla sammanhang när någon motståndare skall nedsablas. Det får samma kraft som "Jehova". Vad kan stackars Luke sätta emot, när han anklagas för att vara en obillig obilling som obilligar?

Ursprungliga inspirationen till dagens epistel kommer från Paulina Neudings artikel i Dagens Samhälle. Där går hon igenom hur en gammal dam som arbetade som volontär på Röda Korset för ett par (!) år sedan på band sade att hon tyckte att det vore bättre att vi hjälpte invandrare på plats istället för att ta hit dem. Röda Korset var givetvis snabba med att uttrycka sin avsky och markera en tydlig vallgrav - mellan de goda vi å ena sidan, och de onda dem som skiljer på vi och dem å andra sidan. Som Andreas Ericsson är inne på så var även tidningars ledarsidor med på att offentligt skambelägga denna privatperson:

när man läser röda korsets och dalarnas tidnings kommentarer från 2014 märks det verkligen hur vilsna de är när de ska definiera rasism.

— Andreas Ericson (@neo_andreas) August 23, 2016

Idag är de åsikter den gamla damen hade redan implementerad regeringspolitik - socialdemokraternas och miljöpartiets regeringspolitik. Inte några löst uttalade åsikter, alltså, utan Svea rikes lag. Vad säger då de idag, som då uttalade bannbullorna? På Twitter såg jag hur Jens Runnberg, redaktör på Dalarnas Tidning, åter hänvisar till exakt samma svar som de gav 2014:

@dahl17 Jag säger så här. Igen: https://t.co/RoRwFkLZhe

— Jens Runnberg (@jensrunnberg) August 23, 2016

Det är så anmärkningsvärt att jag citerar det:

'Kvinnan uttrycker sig konsekvent om "oss", "vi", "egna" i motsats till ungdomar från andra länder. Den hon har framför sig betecknar hon som en i gruppen er. Dagens politik menar hon lett till en tappad generation. Hon säger explicit att samhället borde fungera så att svenska ungdomar ska ha förtur till stöd. En sådan hållning är främlingsfientlig, vilket ledarredaktionen skrev. Det är precis på Röda korset jag förväntar mig sådana åsikter ska avvisas. Kvinnan är fri att tycka vad hon vill och Röda korset ska bedöma om åsikterna stämmer med organisationens värdegrund. Jag delar Röda korsets bedömning i detta fall.'

Att svenska medborgare på något vis bör ha fördelar gentemot icke svenska medborgare, eller gentemot asylsökande, betraktar Runnberg alltså som solklart exempel på främlingsfientlighet. Jag säger som Neuding: var ser vi Runnberg rasa emot Löfvens och Fridolins främlingsfrihet?

Vad tusan skall man säga? Antingen har Runnberg ingen som helst kunskap om ordets makt, att pennan är mäktigare än svärdet, vilket borde göra hans arbete som journalist komplicerat. Eller så är han mycket medveten i sin strävan efter en väldigt svartvit uppdelning i goda och onda.

För vad är "främlingsfientlig"? Jo, det är en etikett som vi klistrar på de politiska motståndare vi vill sparka ut ur debatten. De vi inte vill behöva besvära oss med att ta debatten med, eftersom de inte är rumsrena. Sverigedemokrater, eller värre. Enligt Runnbergs definition är alla som inte ställer upp på Centerpartiets partiprogram främlingsfientliga. Ja, alla som har lås på sin ytterdörr är väl också främlingsfientliga, eller varför inte alla som inte har ersatt sin ytterdörr med en "strangers welcome"-skylt. Det verkar som om alla vi som inte är naiva in absurdum skall vara stolta över att vi är främlingsfientliga.

Det här är en taktik som "antirastisterna" slipat till fulländning. Leta upp ett gäng etiketter som folk i gemen tycker riktigt illa om, och se sedan till att vränga till betydelsen på dessa etiketter så att de passar de du inte orkar argumentera emot. Se gärna även till att vränga till betydelsen så att etiketten inte träffar dina vänner (här inser man lätt varför antirasisterna är så förbannade på Torbjörn Jerlerup - han tar etiketterna på bokstavligt allvar och applicerar dem på precis alla, även vänsterns polare). Vips så behöver man inte anstränga sig att argumentera längre, och det blir lätt att skapa lynchstämning och få folk utestängda från arbetsmarknaden.


Vad är då så hemskt med dessa etiketter? Jo, de fungerar som en debattens atombomb, som ödelägger klimatet i åratal varhelst de släpps.

• De skadar människor av kött och blod. Riktiga, levande människor. Den gamla tanten som skämdes ut i media blev utsparkad från Röda Korset (ge aldrig dem ett korvöre, någonstans, någonsin!) och dog inte långt efteråt.
• De gör en öppen debatt, demokratins blodomlopp, svårhanterlig. Att umgås på bloggar, Twitter eller till och med i verkliga livet är idag som en session MS Röj. Närsomhelst kan man gå på en mina och bli utskickad till närmsta spetälskekoloni.

Så den här skiten måste bort. Så småningom kommer jag försöka gå igenom dessa etiketter - rasist, islamofob, homofob, nyliberal, kontrarevolutionär eller vad nu folk använder för att få stopp på debatten och andra debattörer. Men just nu är jag mest trött på eländet. Även vi i högern är känslostyrda emellanåt.