Skoldags!

Skolorna ringer in för en ny termin, och eleverna går dit med längtan, oro eller dödsångest. Men sjutton vete om inte lärarna är de mest oroliga.

 

Det är inte lätt att vara lärare i Sverige idag. Utbildningen är så usel att man kan mindre när man går ut än när man kommer in. Från rektor har man noll stöd att ta i med hårdhandskarna emot de elever som bråkar, eller se till att de kommer bort från klassrummet så de andra eleverna kan få lära sig saker i fred. Sen kommer vi föräldrar och är besvärliga och tjatar om att barnen inte ska behöva ha hörselskydd på sig, eller inte behöva vara ligisternas slagpåsar.

 

Själv har jag det oanständigt bra inför nästa vecka. Ena pojken går på ett gymnasium fullt med motiverade elever och lärare som älskar och behärskar sitt ämne. Andra pojken går på en skola med små klasser och hård disciplin. Det är ledsamt att man ska känna sig så priviligierad bara för att ens barn längtar till skolstarten.

 

Enda orosmolnet är att jag själv skall börja studera. Jag har i ett svagt ögonblick skrivit in mig på en universitetskurs i Kymriska ihop med frun. Det känns mest som en kurs i Kryptiska - att lära sig glosor i medelåldern är ungefär som att försöka tala ens Golden Retriever till rätta. Det bara rinner av.  Språket verkar bestå av en oändlig rad w, ll och ch. Jag får viss förståelse för de som kommer till Sverige i vuxen ålder och skall lära sig ett obegripligt språk som de helt saknar referenser till. Efnadwy!

 

 

Vad skall vi göra åt skolan? Fridolin, mannen som på hundra dagar har fixat skolan, kom idag med sin lysande namnmagiska lösning: vi byter namn på höstlovet till läslovet. Jag tror det är bäst jag inte vidare recenserar denna kraftsamling, då det lär kunna få mig bannlyst från Internet.

 

Idag hade Johan Westerholm på ledarsidorna.se ett av sina bättre inlägg, om vad han skulle göra för att få landet på rätt köl om han fick möjlighet. Några av hans punkter rör skolan:

• Väck med hemspråksundervisning. På så vis frigörs desperat behövda lärarresurser.
• Avpolitisering av statliga verk. Slänger vi ut marxisterna och flummarna och tar in redigt folk i skolforskning och diverse skoldepartement är mycket vunnet. Då får vi drivkraft istället för drivankare.

Men vi får gå längre än så för att rädda skolan. Vi får inspireras av dessa gossar:

Just det: back to basics. De här gossarna visade att det inte behövs fler än tre ackord. Att en låt inte behöver vara längre än tre minuter. Att man inte ens behöver kunna sjunga en ren ton.

Låt oss ha samma anslag i skolan. När fungerade skolan senast? Nej, inte hvergang. Fram till enhetsskolans genomförande under 60- och 70-talet. Sedan dess har det gått utför. Vi behöver, som Inger Enkvist hävdar, gå tillbaks till det ursprungliga.

Bara ett litet problem. Den gamla skolan var uppdelad i en elitskola för de få, och en basskola för de många. Vi har inte resurserna att låta alla förberedas för vår kunskapsintensiva nutid i realskolan.

Enkelt löst. Den kunskapsintensiva samtiden är en myt. Vi har inte en brist på utbildade arbetssökande, vi har en gigantisk överutbildning. Låt mig exemplifiera med mitt eget yrke, programmerarens. Hundratals civilingenjörer utbildas från högskolorna, varav de flesta blir kodslavar på storföretagen. Med arbetsuppgifter som en självlärd datorintresserad 15-åring med lätthet kan sköta. Det hade varit bättre om vi utexaminerade en tiondel så många ingenjörer, så att vi fick en spetsutbildad elit. Alltså:

Dra ned på utbildningsvolymen

Stäng alla pysselsättningsutbildningar. Det behövs inte en tvåårig universitetslinje för hamburgarvändare. Bachelor i "Tourism Management" - du driva med mig aprilo? Stäng alla universitetsinstitutioner som bygger på marxistisk eller postmodern grund, av samma skäl som vi stängt alkemiavdelningarna.

Men - om det nu är som jag säger, att vi är våldsamt överutbildade redan, varför efterfrågar då arbetsgivare välutbildade medarbetare? Enkelt, av samma anledning som förortskidsen bränner bilar: för att de får, för att de kan, för att det inte kostar dem något. Sverige har en extremt hoppressad lönestruktur. Om du skall anställa en programmerare, får in en ansökan från en självlärd 18-åring och en ansökan från en teknologie doktor i datateknik - vem väljer du? Eftersom lönekostnaden inte skiljer nämnvärt, så lär alla välja doktorn, vilket gör att det blir en hiskelig brist på doktorer i datateknik. För att ta en liknelse: ponera att jag går ner till det lokala bilförsäljarområdet för att fixa en ny bil, och upptäcker att Ferrarin bara är sisådär dubbelt så dyr som Kian. Tror tusan att det raskt kommer bli en väldig brist på Ferraribilar, och en mängd Kior som är osäljbara.

Ser ni vartåt det lutar? Genom att ha ett saftigt lönespann ser vi till att de begränsade resurserna, de välutbildade, används klokare och räcker längre. Vi ser också till att de outbildade blir anställningsbara. Genom att sänka svenskens utbildningsnivå gör vi våra outbildade invandrare mer lättanställda. Fint va, vänstern!?

Liten summering:

• Alla går, som idag, 9-årig grundskola. De där skoltrötta som gjorde högstadiet till ett helvete för alla, inklusive dem själva, kan få börja med praktik redan i högstadiet. Sverige behöver praktiska yrkesmän och -kvinnor! Givetvis har vi nivåuppdelning på varje skola, men även mellan skolor. Kommuner skall kunna få ordna elitskolor för de driftiga och slöskolor för de som inte vill satsa. Till exempel kan Malmö lägga en elitskola mitt i Rosengård, så att medelklassföräldrarna slåss om att få bussa sina barn dit - och rör upp himmel och jord varje gång det brinner en bil eller säljs en påse knark i grannskapet.
• Gymnasiet är definitivt inte för alla. Även här finns nivåuppdelning, med elitklasser för framtida forskarämnen. Jag vet, det finns idag, men det skall finnas även i glesbygden, inte bara på våra universitetsorter. Alla skall med, efter förmåga, även de som är födda i Åmål.
• Högskola/universitet är definitivt för de få. Många utbildningar som akademiserats bör återförvisas till yrkesskolenivå. Det är ingen skam att ha en yrkesutbildning. Det är däremot lite skämsigt att gå en flumteoretisk utbildning som inte lär en yrket, eller som är onödigt lång eftersom den innehåller onödigt snömos. På de utbildningar som är kvar satsas på kvalitet, inte kvantitet. Ersättningssystemen görs om så att lärare inte frestas att släppa igenom undermåliga studenter. Högre utbildning används inte längre som en arbetslöshetsbuffert.

Starta om utbildningsväsendet

Westerholm är också inne på Finland i sitt inlägg: att vi skall samplanera försvaret med Finland och lägga oss på samma miljökravsnivå som Finland. Utmärkt. I skolpolitiken vill jag dock gå ett steg längre. Vi skall outsourca skolledningen. Ansvaret för svenska skolan överlämnas under tjugo år till den östra rikshalvan, som får fria händer att implementera den finska skolans överlägsna metodik i Sverige. Enda undantaget är att de inte får gå över till finska som undervisningsspråk. Vi börjar med att lägga ned alla verk och departement i Sverige, och låter finnarna återuppbygga dem. Eftersom finnarna saknar gamla lojalitetsband och kompisar att ryggdunka, så lär tillsättningarna ske på meritokratiska grunder. Vi byter givetvis omedelbart till den finska läroplanen. Uppföljning av kvalitet och avpolitisering görs av finska revisorer och censorer.