Tiggare kan ingen vara...

Aj, vilken nackspärr jag har idag. Återigen har det politiska fältet vridits ett halvt varv. Det som för ett år sedan var rasistisk ondska, emot värdegrunden, och ett fult SD-sätt att skilja på folk och fä, är nu S-politik.

Jag har inget emot att politiker ändrar åsikt. Verkligheten har en tendens att till sist vrida om näsan på även den mest envetne och enögde politiker. Ta till exempel borgerlighetens försvar för den fasta kronkursen en gång i tiden. Det som stör mig är moralistens skamlöshet. Att ena dagen måla ut sin motståndare som en ond människa, och deras förslag som kommande från Satan själv, för att nästa år föreslå samma sak.


Så till saken: vad tycker jag om tiggeriet och dess eventuella förbjudande?

Jag har inte mycket emot tiggeri som sig. Förvisso ger jag aldrig ett korvöre till tiggare, men damerna som sitter utanför matbutiken och säger "hej, hej" stör mig inte. Jag ser en rumänsk kvinna som oändligt mycket mindre förfulande av närmiljön än de där jämrans domusladorna som våra politiker byggt upp i våra centra. Jag tar gärna ett helt zigenarläger på parkeringen, om det innebar att jag även fick lite vacker arkitektur i kvarteret. Tyvärr lär dock de två inte ha mycket med varandra att göra.

Så varför komma på tanken att förbjuda tiggeri?

Alla tiggare är inte snälla. På våra centralstationer verkar en del ha slipat taktiken, och är rentutav jobbiga. Men varför ser då inte de som äger stationerna till att schasa bort dessa typer? Enkelt. De har försökt. Jag minns hur fastighetsförvaltarna försökte sätta upp förbudsskyltar i Lunds stations vänthall för ett par år sedan, efter att det klagats på att alla bänkar var upptagna av sovande tiggare - men de fick backa. Alltför många godhjärtade människor protesterade. Så det blev den vanliga lösningen: antingen håller man öppet för alla, vilket resulterar i att vanligt folk inte vill sitta där, eller så håller man stängt för alla. Man kan dock undra om åsiktskorridoren nu har svängt så pass att det är dags att göra ett nytt försök; att ha väktare på våra stationer som resolut avvisar de som är påträngande eller ivägen, och låter de andra sitta kvar i lugn och ro?

Boendefrågan. Visst, tiggarna gör inget väsen av sig utanför butiken, men när de vildcampar på platser utan sanitet lämnar en del av dem massor med skräp efter sig: plastpåsar, bajs osv. Så kan vi inte ha det. Att dagens lagar, eller tillämpningen av dem, gör att privata markägare måste först identifiera alla vildcampare och sedan betala kronofogden för att bli av med dem, är "inte okej".

Brottslighet. Rumäner lånar pengar för att ta sig hit, pengar som måste återbetalas - alla är inte lika givmilda som våra kommuner. Om tiggeriet inte ger de tänkta intäkterna, så lär pengarna behöva skaffas ändå. Tillräckligt många kommer falla för frestelsen för att företeelser som prostitution och stöld kommer öka.

Tremånadersregeln. Många tiggare lever här betydligt längre än de tre månader man får vistas här för att hitta ett fast jobb. Något som polisen fullkomligt struntar i att försöka kolla upp. Visst, jag har viss förståelse för det - har de inte ens resurser att utreda uppenbar barnsexhandel lär de inte ha resurser till detta. Men som regelfascist stör det mig att vissa lagar inte gäller vissa.


Sen finns det skäl att inte göra tiggeri olagligt:

Polis, polis, totalkris. Polisen klarar idag inte av att kolla mer än 10% av Öresundstågen, de klarar inte av att ta emot anmälningar om att flyktingbarn utnyttjas i sexhandel, de kan inte ingripa mot bilbränder. Skall vi då även ge dem i uppdrag att gå runt och samla ihop tiggare? Om vi ger dem uppdraget, och även resurserna, kommer de då sköta uppdraget? Vi minns väl hur polisen skulle göra interna utlänningskontroller i REVA-projektet, men genast backade när identitetsvänstern började protestera? Jag misstänker att vi först får förbjuda Dan Eliasson.

Fel folk drabbas. Det är inte de lugna och snälla tiggarna som vi vill åt, utan de otrevliga. En lag mot tiggeri kommer heller inte åt de irländska asfaltsläggarna eller vägpiraterna; de tigger ju inte, de bara tar.


Efter att ha begrundat ovanstående för- och nackdelar med ett förbud har jag kommit fram till att jag är principiell motståndare till ett tiggeriförbud. Det slår inte mot det jag vill slå emot, och det är svårt att praktiskt genomföra.

Det jag helst skulle vilja ha är en överenskommelse på EU-nivå om en ändring i den fria rörligheten av människor. Att man bara skulle få resa till ett annat EU-land om man först visat att man har tillräckligt kapital för att kunna finansiera bostad och mat i tre månader. Att man måste registrera sig vid ankomst, eller ännu hellre innan avfärd. Att den som påträffas i oregistrerat tillstånd, eller utan jobb efter tre månader, döms till arbetsläger (i hemlandet!) i ett halvår och inreseförbud ett par år. Med eskalerande straff vid återfall.

Men chansen att EU kommer överens om något är inte stor nuförtiden. Vi måste ha lite unilaterala (dvs svenska) åtgärder medan vi väntar på EU. Mina förslag är:

1. En svensk variant av den irländska campinglagen. Den som försöker ta privat mark i anspråk haffas av polisen. Om man skadat marken, tas ens ägodelar i beslag för att betala för återställandet. Äh vad tusan, ta ägodelarna i beslag i alla fall. Så får vi bara skaffa oss en polisledning som har kulor nog att se till att haffa den som inte följer lagen.
2. Återinföra lösdriverilagen, med de straffskalor som var i bruk på den gamla tiden. Eller ha som straff att man får anställning som latrintömmare på ett av Bert Karlssons flyktingboenden ute i obygden. Jo, det skär lite i hjärtat på en konservativ Sverigevän att förbjuda våra traditionsrika luffare, men det är en kvarnsten vi får bära tills dess situationen förbättrats. När väl rätt EU-lagstiftning kommer på plats kan lagen förhoppningsvis återigen bli en historisk kuriositet.