Rondo alla Turca

Har ni, liksom jag, suttit och filat på ovanstående musikstycke i ungdomen? Jag kommer att tänka på det när jag hör de senaste turerna från Turkiet.

Vi (EU) har sedan ett tag tillbaka gjort en smart deal med Turkiet. Eftersom den generösa flyktingpolitiken endast kan förbli generös om få kan nyttja den, och vi tycker det är obehagligt och ger dålig stämning att behöva avvisa migranter genom att spöa dem med gevärskolvar tills de fattar vinken och vänder tillbaka, så har vi farmat ut det senare till Turkiet. I gengäld lovar vi utredning av snabbspår in i EU för Turkiet.

Omoraliskt? Tja, lite dubbelmoraliskt kan ju tyckas. Vi har dock redan sedan tidigare haft en liknande överenskommelse med Khadaffi, dock utan hägrande EU-medlemskap för Libyen. Khadaffi slår i tysthet ihjäl så pass många migranter att de fattar vinken, och vi å vår sida halar upp lite cash och låter bli att kritisera Khadaffi alltför mycket. Kritisera, förresten? Fanns ju svenskar som hyllade Khadaffi.

Man får nog konstatera att politik inte, som Palme menade, är att vilja. Ej heller, som folkpartister plägar, att vela. Utan att välja. Ofta innebär de val man gör att man får umgås med rätt otrevliga människor. Se till exempel på hur många diktatorer Wallström fått smörja med biståndsmedel för att få en plats i säkerhetsrådet - och hur många blodsbesudlade stater hon där kommer få sitta i möten med.

Så: jag kritiserar inte att man gjorde ett avtal med Erdogan. Det jag kritserar är att man utlovade nyckeln till EU i utbyte. Lite diskreta mord mot cash, det är business as usual i realpolitikens smutsiga gyttjepöl. Men att utlova tillgång till det allra heligaste!?

Nu när Erdogan mass-arresterar oppositionella och börjar kräva att EU levererar, med hot om att annars släppa loss flyktingvågen igen, visar sig avtalets nackdelar. Vi har solkat våra händer utan att få något i utbyte.


Dags för nytänkande. Får man komma med lite alternativ?

1. Öppna våra hjärtan. Det kom någon miljon till EU 2016, om det fördelades jämnt över EU är problemen över. Nej, nej och åter nej. En miljon är vad som kom när EU (förutom Tyskland och Sverige) gjorde vad det kunde för att ingen skulle kunna komma. Gissa hur många som kommer om alla är välkomna, kan ta reguljärflyg hit, och har garanterad försörjning och fri sjukvård? Sen äter många öststater hellre en burk mask än tar emot flyktingar från Mellanöstern, så chansen att bli överens är minimal. Även om alla i EU blir överens, kommer flyktingar vara måttligt intresserade att bli omfördelade från Tyskland till Ungern. Med öppna gränser, hur hindrar man spontan omfördelning?
2. Håll gränsen utåt. Dags att plocka fram några Fälldin-citat, parallellt med att jag dagtingar med mitt flyktingvänliga samvete. EU ser till att blockera gränsen söderut, och inte släppa en jävel över bron. Känns svårt att åstadkomma. Gränsen söderut är rätt porös, med en lång medelhavskust att bevaka. Det finns inte en chans att stoppet blir hundraprocentigt. Många kommer fortsätta riskera livet på dödens hav (Sahara och Medelhavet), en del kommer att dö, en del att skickas tillbaka, och en del att komma igenom. De som kommer igenom blir svåra att skicka tillbaka.
3. Håll gränsen inuti. Det är det Sverige gör idag. Även här blir inte skyddet totalt, vi har just läst om hur polisen endast kollar vart tionde tåg från Köpenhamn. Det blir många haschköpare från Kristiania som slipper in i landet oupptäckta. Stora nackdelar finns även: flödet av varor och människor inom EU försvåras. Samtidigt som vi vill försvåra för vissa att resa in, vill vi underlätta för andra att resa runt.
4. Sluta ge asyl. En signalpolitik som raskt skulle ge effekt. Det här kan införas på olika nivåer, lokalt och ensidigt av Sverige eller gemensamt inom EU. Sverige kan börja ge asyl endast åt de som uppfyller FN:s flyktingdefinition. Ser man till Migrationsverkets statistik skulle det minska asyltrycket rejält, vilket vi antingen kan använda till att få systemet i balans eller till att ta in avsevärt fler kvotflyktingar. Vi kan också helt sluta ge asyl i Sverige, och istället ta in en kvot som beslutas i demokratisk ordning genom allmänna val. De pengar som frigörs kan användas till att finansiera de idag underfinansierade flyktinglägren i närområdet (ja, jag vet - SD hade rätt...).
5. Styr upp återvändandet. Ygeman har, helt korrekt, påpekat att 80 000 lär behöva skickas tillbaks till hemlandet närmaste tiden. Han har glömt att nämna att polisens kapacitet ligger på ett par tusen om året - i det fall att mottagarlandet tacksamt tar emot migranten. Jag har tidigare gett som förslag att vi använder trupptransportfartyg för tillbakaskickande. Nu har jag ett nytt förslag, som kan användas som en mellanlösning. Fredrik Reinfeldt har en gång, också det helt korrekt, påpekat att det finns en himla massa tomma fält och skogar runtom landet som borde kunna fyllas med människor. Så låt oss göra det. Låt oss bjuda in UNHCR att skapa ett rejält flyktingläger i Sverige, i något öde område. Vi kan även, mot rejäl betalning, erbjuda oss att skapa läger dit andra EU-länder kan skicka sina illegala migranter. Sen bjuder vi, i god kristdemokratisk anda, in civilsamhället att hjälpa till. Vi skapar bounty hunters. Hugade sverigedemokrater och andra erbjuds en belöning för varje illegal immigrant de överlämnar till myndigheterna. Myndigheterna överför sedan skyndsamt migranten till UNHCRs vård. (Kanske detta system även kunde utvecklas till att låta autonoma vänstern leta upp skattebrottslingar?). Uppdraget att se till att de som sitter i lägren även stannar i lägren bör kunna ges till den jaktintresserade allmänheten i glesbygden, som säkert inte vill låta bössorna vila mellan älgjakterna. Kan vi få med Centern på det förslaget, tro?
   Härmed åstadkoms två saker. Dels töms landet på kriminella marockanska gatubarn och svartjobbande sweatshop-slavar. Dels skapas incitament att frivilligt återvända; vinter-tältläger i Rovaniemi är något som få utanför äventyrsturisternas och lumpen-nostalgikernas exklusiva skaror längtar efter. Att Svensson inte längre kan få bilen tvättad svart för ett par tior på en bakgata kan vi väl stå ut med?
6. Styr upp arbetskraftsinvandringen. Jag gillar arbetskraftsinvandring. Jag har inget emot att det går blåsvarta människor runt i mitt kvarter och pratar underlig rotvälska. Det jag har något emot är om de gör det på skattebetalarens bekostnad. Arbetskraftsinvandring är alltså något bra, något jag är tacksam över att Alliansen drivit igenom emot S och LOs vilja. De (Alliansen) har dock, som vanligt, varit en aning naiva. Många som kommer in som arbetskraftsinvandrare söker idag raskt asyl istället, eller, i de fall de saknar asylskäl, går kvar i slavliknande jobb. Så kan vi inte ha det. Det skall vara vita jobb med avtalsenliga löner. Att jag sedan, som många till höger, vill ha ökad lönespridning i dessa avtal är en separat diskussion. Det skall vara totalt omöjligt att gå från arbetskraftsinvandring till asyl, se punkt 4.

Jag tror vi behöver en kombination av många av åtgärderna. En kombination som drivs igenom av en kraftfull regering efter 2018. Var sjutton hittar vi den? Sossarna verkar handlingsförlamade av sina identitetspolitiker, och armkroken med MP. Moderaterna har också fått en hel del entrister på halsen, och är kluvna. FP och C kan vi glömma. KD riskerar halka under spärren, och KDU skall få ny ordförande då Sara slutar. Borgerlig framtid verkar ha bra partiprogram, men får de några röster, och vad har de för företrädare? Och alla verkar behandla SD som fariséer behandlar spetälska.

Jösses.