Tyst min mun, så får du socker...

... brukade min förste chef säga när någon myndighetsperson uttryckt sig klantigt i offentligheten. En sentens som Oldoz Javidi, clownen och F!-riksdagskandidaten, borde tagit till sitt hjärta. Jag försökte häromveckan tolka hennes intervjusvar om att alla israeler borde flytta till USA välvilligt och positivt, med tanken att det som låter som typisk antisemitism inte behöver vara det, utan kan vara okunskap eller nyttig idioti. Så kommer Javidi själv, efter att ha rullat runt som en duktig pudel och erkänt sin okunskap, och försöker upprätta sin ära i en artikel på Expressens kultursida. Vips är allt mitt jobb ogjort. Nu är det dags för en skojig stund med clownen Javidi.

Redan att Karin Olsson på samma kultursida, samma dag, har en artikel om politiker med brallorna nere, och exemplifierar med järnrörs-svingande SD-politiker och inte med Javidi, får smilgroparna att skönjas. De gamla stumfilmskomikerna har rätt - timing är avgörande. Få saker är så kul som när någon laddar för att kasta en paj i någons ansikte, halkar på ett bananskal och slänger pajen i sitt eget ansikte.

Låt mig först, innan jag ger mig på Javidi, rensa luften och lägga grunden genom att öppet redogöra för mina egna åsikter. Jag är Israelvän. Israel är en demokratisk oas i diktaturens Mellanöstern. Israel skall vara en judisk stat även framgent. Varför? Jo, det verkar dessvärre som att ingen annan än judarna tar ansvar för judarnas säkerhet. Och att dessvärre judar aldrig är säkra när de inte med vapen i hand kan avstyra antisemiternas attacker. Antisemitism syns mig lika stollig som antiamerikanism - varför hata de som ligger i den demokratiska västvärldens framkant?

Javidi om sig själv

Vad tycker Javidi då, om vi får tro hennes egna ord? Låt oss ta citatet från originalartikeln återigen:

"Israels bästa vän är USA, ett annat infernaliskt styre med enormt stora landytor. Så varför inte bjuda in vännerna över till sig och göra plats för dem på gården? De verkar trivas i varandras sällskap. Och palestinierna kan få leva i fred och åter bygga upp det land som en gång var deras ... Jag kan ju tillåta mig åtminstone få drömma om en sådan lösning eller hur?"

Hur tolkar ni detta? Enligt Javidi ska det tolkas så här:

"Det jag sade i artikeln syftade till staten Israels vänskap med USA, det vill säga Netanyahu och Trump, och att USA skulle bjuda över vännerna till sig, underförstått att vännerna är de i Israel som inte tror på fredlig tvåstatslösning, de som fördriver och utplånar palestinierna.
Och att det i sin tur skulle möjliggöra för palestinierna att få leva i fred och bygga upp sitt land – det land som staten Israels nuvarande regim dränerar på alla resurser och genom en illegal blockad omöjliggör återuppbyggandet av."

Herreminje.

För det första drar hon Trump-kortet. Att vänstern (tja, svenska debattörer i allmänhet...) ska vara så hiskeligt fantasilösa att de alltid landar i Donald Trump som roten till världens elände. Är det någon som för ett ögonblick tror att Javidi eller andra Ship to Gaza-fans var ett iota mindre negativt inställda till Israel eller judarna när Barack Obama satt i Vita Huset? Någon som tror att palestinierna genast skulle sluta fred om det satt en sosse och styrde i Israel? Nej, knappast.

Att "vännerna i Israel" syftade bara till de som inte tror på fredlig tvåstatslösning tror jag inte ett ögonblick på. För vad händer om Israel kommer till förhandlingsbordet och vill ha en tvåstatslösning, så som de gjort många gånger innan? De lär mötas med samma hat som tidigare. Vi vet vad de palestinska ledarna vill ha, och vad det judehatsindoktrinerade palestinska folket vill ha:

Var jag orättvis nu? Betänk att befolkningen i Gaza, när de fick välja nytt styre efter att Israel dragit sig ur, valde Hamas. Fucking Hamas. Terroristerna Hamas. Ett sånt folk är sin egen värsta fiende, och behöver inga judar att skylla sina tillkortakommanden på. Tänk tanken att Tyskland, efter WWII, efter att ockupationsmakterna dragit sig tillbaka, valt en ny Hitler som raskt började rusta och anfalla grannländerna. Hade vi gett dem Lebensraum? Knappast.

Javidi kallar USA "ett annat infernaliskt styre". Där bör hon få lite frågor, klaveret låter högt och illa när hon rör om foten. Är alltså den fria världens banérförare ett infernaliskt styre? Varför? Hur anser Javidi att Hamas och Fatah uppför sig, jämfört med USA och Israel? Har de allmänna val oftare? Har de en bättre rättsprocess? Har de roligare Pride-parader? Är det lättare att vara kristen?

"De som fördriver och utplånar palestinierna". Men snälla Javidi, det är väl ungefär lika uppenbart att Israel inte gör detta som att man inte möter en omedelbar fysisk eller psykisk död samma ögonblick man återvänder till Afghanistan. Ville Israel skulle man på ett ögonblick med Gaza kunna åstadkomma det som arabvärlden i över 50 år önskat åstadkomma med Israel: förvandla det till en steril grushög. Det vore intressant att veta vad Javidi syftar på. De fördrivna palestinierna, är det de palestinier och ättlingar till palestinier som sedan generationer sitter fast i flyktingläger efter att de flydde Israel under krigen mellan Israel och araberna? De utplånade palestinierna, är det de Hamas-terrorister som Israel skjutit ihjäl när terroristerna försökt riva gränsen för att ta sig in och mörda judar?

Javidi hävdar att Israels regim dränerar palestiniernas land på resurser. Såvitt jag förstått det hela så är det Israel som försörjer palestinierna med el, vatten och andra förnödenheter - förnödenheter som palestinierna ofta inte betalar för, då pengarna måste gå till viktigare saker som vapen, underhåll till fängslade terroristers familjer och en och annan Bentley till ledarna.

Javidi anser också att Israels blockad av Gaza är illegal. Det kan diskuteras. När Israel drog sig ur Gaza passade palestinierna på att göra Gaza inte till ett fungerande land, utan till en angreppsposition gentemot Israel. Man rustade upp, och använde sina vapen. Det känns inte orimligt att krigstillstånd råder mellan Israel och Gaza, liksom det fortfarande råder mellan Israel och ett antal arabländer, eftersom arabländerna inte kan förhandla fram fred med ett land vars existens de inte erkänner. I krig är blockader på intet vis illegala. Tilläggas kan även att även Egypten blockerar gränsen mot Gaza, något palestinier av någon anledning aldrig protesterar emot.

Det vore spännande att höra Javidi resonera om vilka på den arabiska sidan som tror på, och kommer verka för, en "fredlig tvåstatslösning". Jag misstänker starkt att den enda tvåstatslösning de kan tänka sig är en där Hamas och Fatah delar upp Israel emellan sig efter att ha gjort Israel Judenrein.

Dock tror jag faktiskt på Javidi när hon säger att hon tänkte sig, i sin fantasivärld, att judarna frivilligt skulle flytta över till USA. Det är bara i verkligheten som hon känner sig tvungen att med våld fördriva dem.

Sådär, det blev en del att anmärka på. Som sagt, Javidi, har du trampat i klaveret, håll foten stilla.

Men det är inte slut där. Javidi anser att judar har "tolkningsföreträde" vad gäller diskussioner om Israel. Stolligt, tycker jag. Varför skulle jag ge Dror Feiler rätt att bestämma vad som är rätt ifråga om Israel, bara för att han är jude och jag inte? Den riktiga skrattsalvan infinner sig dock inte förrän Javidi hävdar att hon visst har en vän som är judinna, och därför inte kan vara antisemit. Här har hon offentligt begått en av antirasismens dödssynder. Att säga "en av mina bästa vänner är..." är i sådana kretsar ett bergfast bevis på ens skuld. Hon är rökt. Någon från motståndarlägret som yttrade sig så skulle inte få en chans att "rehabilitera" sig på en kultursida till vänster om Nyheter Idag.


I förbifarten nämner Javidi att hon deltar i Ship to Gaza och BDS-rörelsen. Nej, inte BDSM, det hade ju i alla fall varit lite kul, utan BDS. Boycott, Divestment and Sanction.Ship to Gaza är de som, i mina ögon, i konflikten mellan Israel och Hamas tar rygg med Hamas. Nog sagt om dem. BDS, och Svenska Kyrkans ensidiga ställningstagande för Hamas, har Annika Borg skrivit om på Kyrklig Opinion. Även Harry's Place skriver intressant om BDS. Själv köper jag gärna israeliskt, då jag vill stödja demokrati i Mellanöstern med plånboken, och tycker det känns skönt att balansera den finansiering av diktatur som sker ur den beskattade delen av min plånbok via Margot Wallström. Min egen åsikt om BDS är att vi sett dessa filurer förr:

Ursäkta trettiotalsreferensen

Är Javidi antisemit, alltså?

Antisemit är ett ord jag ogärna använder, liksom rasist eller alla dessa etiketter som slutar på -fob. Därmed inte sagt att vi inte har något judehat i samhället. Vad gäller de nationalsocialister som sprang runt i Almedalen och gjorde sig breda så känns antisemit som en för sval och neutral term, judehatare känns bättre. Att det både bland nyligen invandrade araber och pursvenskar är så lätt att lägga all Mellanösterns elände på judarnas axlar, tyder på att antisemitism finns och är ett problem.

Jag tror dock inte att bästa sättet att tackla antisemitismen är att leta upp citat, skrika "antisemit", och raskt sparka ut människor från gemenskapen. Lika lite som det är bra att sparka ut en blivande komiker som råkar säga neger. Eller en artist som sjunger smaklösa sånger om pedofili. Jag undrar just om Markis de Sade hade blivit bränd på bål ihop med sina böcker om han hade försökt få dem publicerade i dagens Sverige. Toleransen mot kättare är låg, och behandlingen brutal.

Mitt förslag att hantera antisemitismen är att, likt Frälsningsarmén, hålla grytan kokande. Att hålla igång debatt och resonemang. När en text eller uttalande flyger förbi som likt Javidis är fullt av okunniga antaganden och, antagligen, antisemitism, är det alltför lätt att bara ropa "antisemit" och blocka. Jag tar hellre en publik diskussion där jag för fram mina argument:

• Aha, du värnar om palestinierna. Vet du att de som plågar palestinierna värst just nu är andra arabstater? Om du nu vill arbeta för palestiniernas sak, och inte bara vill bekämpa judar, varför inte försöka påverka arabstaterna att släppa in en del av den palestinska befolkningen i sina nationer och hjälpa resten av palestinierna att, i fredlig samvaro med Israel, skapa sig en egen demokratisk stat.
• Okej, det var inte helt kul för araberna att en liten stat i deras område reserverades för judar av FN. Men det var sisådär 70 år sedan, lika länge sedan som vi skrev om Europas kartor och flyttade polacker, tyskar och så vidare. Sedan dess har ni även blivit ordentligt piskade i ett par krig - dags att gå vidare och försöka få till en lösning, kanske?

Nu får jag dock göra en liten mini-Javidi här. Nej, jag tänker inte ge vare sig judar eller araber tolkningsföreträde i konflikten. Dock får jag inse och bekänna en sak: till skillnad från judarna har jag inte "skin in the game" på samma sätt. Det är inte jag som skälls för "äckliga judesvin" i Visby. Det är inte mina barns förskola som islamisten springer till med sin Kalashnikov. Det är inte min folkgrupp som kommer utrotas om NMR kommer till makten. Så vill någon övertyga mig om att min inställning är fel lyssnar jag gärna på bra argument - till och med från Dror Feiler. Lämna saxofonen hemma, bara...

 Får Javidi vad hon förtjänar?

Förtjänar Javidi vad hon får utstå? Att kallas antisemit? Att befinnas så tokig att man blir sparkad från F!s riksdagslista!

På ett sätt: ja! Vänstern, och tyvärr även stora delar av mitten/högern, har ju länge använt dylika trumfkort för att katapultera misshagliga människor ut ur offentligheten. De letar upp ett uttalande som enligt dem är säkert tecken på rasism, och raskt får förövaren avgå. Konservativa åsikter om familj och barn kallas kvinnofientliga. Kritik av islamism är religionsfientlighet. Alleftersom vapnens inriktning sköts av mer och mer extrema vänsterprofiler drabbas nu de egna trupperna av "friendly fire", och då är det som nyss var demokratisk renhållning förvandlat till fula påhopp. Vi kan se exempel på det när Åsa Lindeborg och andra feminister får på pälsen av transaktivister. Var var ni när vi andra drabbades? Skadeglädje är en varm och skön känsla, nästan lika skön (och obeständig) som att kissa i sängen.

Men egentligen: nej! Jag har förvisso inga sympatier för Javidis åsikter, som jag tycker är diametralt och radikalt felaktiga. Det blir dock ett alldeles för lätt bondeoffer att bara sparka ut Javidi, för att hon råkat använda en antisemitisk ordvändning (som förvisso, när hon börjar förklara sig, visar på en djupt antijudisk och antivästlig inställning).

Det vi borde göra är att genomlysa hela den rörelse hon ingår i. Jag misstänker att större delen av kultur-Sverige, Svenska Kyrkan och vänsterrörelsen sitter och nickar glatt och håller med om hennes åsikter, och inte förstår varför det är ett sådant jämrans liv egentligen. Det är deras argument, eller brist därpå, som ska ut i solen och stekas tills de brinner som den svenska skogen. De ska frågas om de håller med om Javidis skildring av ett infernaliskt USA och ett Israel som fördriver och utrotar palestinier - och hur de tänkt sig att hindra Hamas från att utrota judar när judarna lägger ned vapnen, om de nu tänkt sig att hindra judeutrotningar.


I Sverige ska vi inte riskera vår försörjning för att tungan slinter. Däremot ska det vi säger tas på allvar, granskas och argumenteras emot. Du ska hanteras som en vuxen, inte som ett barn som skickas upp på rummet utan middag.