Ein Folk?

Nog har jag väl tidigare varit inne på att jag är lite besviken på våra journalister? Ofta när jag läser en artikel så säger intervjuoffret något som gör att det bara kliar i fingrarna på mig att börja ställa följdfrågor. Inte nödvändigtvis trycka till dem i bästa Janne Josefsson-stil, men i alla fall lite försiktigt öppna den nya dörr som råkade öppnas och titta in. Men nej, journalisten bara pratar vidare efter sitt manus. Som till exempel hemma hos-reportage hos Nina Björk eller Liv Strömkvist, när de lite apropå i förbifarten säger att de vill ha diktatur. Jag skulle ju huggit genast, börja undra om de har ett vapenlager i källaren, vilka som står på dödslistorna, och om de kommer använda giljotin eller Zyklon B för att tunna ut motståndarledet.

Nu senast är det ett par artiklar jag funderar på. Till att börja med, minns ni moskébränderna som flammade upp (ursäkta) för ett tag sedan? Ett jäkla sätt att hantera meningsmotsättningar, jag har inget emot en eldfängd debatt, men det får finnas gränser. Jag hoppas innerligen att polisen lyckas sätta gärningsmännen bakom lås och bom.

Men det var inte branden som var poängen idag, utan en bild på en halvt nedbrunnen moskédörr som jag råkade få syn på i en tidning. På dörren stod det:

KVINNOINGÅNG

Herrejävlar. Moskén är alltså så partriarkal att kvinnorna får inte gå in genom huvudingången, eftersom de överkåta männen då kanske råkar få stånd medan de ber. Och inte nog med att kvinnorna får gå in bakvägen, de får sitta på en läktare utom synhåll.

Lite förvånande att inte Sveriges radikalfeministiska elit reser sig upp som en kvinna när de ser samma bild, rasar på twitter om FRÄSCHT och demonstrerar utanför moskén tills de patriarkala gubbarna ger med sig. För de som ständigt hävdar att Sverige är ett patriarkat, så borde det här ju vara ett saftigt köttben att hugga tag i. Men inte ett ljud? Jo, faktiskt - från muslimerna själva. Men att de skulle få något stöd från den svenska offentlighet som hellre tar selfies ihop med muslimska brödraskapet är inte så troligt.


Nästa artikel är lite färskare. Häromdagen tände någon på romernas samlingslokal i Malmö. Återigen: låt polisen låsa in pyromanerna, ju längre desto bättre. Men det jag fastnar för i artikeln är att romerna har en inofficiell domstol, I pappersupplagan fanns en liten faktaruta om det. En domstol som kan döma till böter, eller till uteslutning ur gruppen.

Herrejävlar, återigen. Skånes alla sverigedemokrater måste fått kollektiv hjärtattack när de läste artikeln. För att inte tala om landskapets radikalfeminister. Domstolen leds garanterat av en gammal ålderman; hur kommer vi närmare den klassiska definitionen av ett patriarkat? Och detta i dagens Sverige. Klassiska Byggnads- och SD-slagord som "go home" funkar knappast här, romer har ju bott i Sverige i generationer. Om man sen kallar dem 50% romer och 50% svenskar, eller 100% var, ja den diskussionen kan någon ta med Björn Söder om de orkar. I vilket fall har romerna samma hemort till våra svenska berg och dalar som jag.


Så vad tycker då jag om dessa patriarkala öar som sticker upp ur det jämställda svenska sjölandskapet? Det finns många potentiella ståndpunkter att inta, från "nu gör ni tammefan som vi andra här" till att sjunga multikulturens lov. Så låt mig försöka slå ned några gränspålar.


Land ska med lag byggas. Och i vårt fall med Svea rikes lag, ingen annan. Vi ska ha en lagbok, gemensam för alla inom rikets gränser. Inga inofficiella domstolar, vare sig de lutar sig emot Sharia, svenska Fotbollförbundets stadgar eller Plymouthbrödernas reglemente, skall kunna få handräckning av polis eller kronofogde för att genomdriva sina beslut.

Samtidigt är jag ju, som god Kristdemokrat, positiv till familjen och civilsamhället. Och vad är en klan om inte en stor familj. Så om en grupp människor frivilligt väljer att sluta sig samman i en gemenskap, vare sig det är en romsk klan, en kommunistisk sovchos eller en Knutbysekt, så ska de få göra det. Gemenskapen kan även komma överens om att vissa (i svensk lag tillåtna) beteenden, som sex före äktenskap, ta bollen med handen,  eller borgerliga avvikelser ska straffas med böter eller uteslutning ur gruppen. Enskilda medlemmar får gärna frivilligt underkasta sig dessa "domar". Nyckelordet här är frivillighet. Liksom vi har föreningsfrihet, har vi även rätten att slippa vara med i en förening. Nuförtiden slipper vi ju till och med att bli kollektivanslutna till Partiet.

Jag tycker det ska vara högt i tak i Sverige. Vi ska ha möjlighet att forma våra liv som vi själva vill. I det ingår både att få leva jämställt, och att få leva i Patriarkatet om man vill det. Att få leva själv som en egen individ, eller att få vara en del av en tät gemenskap.

För att anknyta till den inledande diskussionen om patriarkala muslimska miljöer, så tycker jag det är utmärkt om det finns både "gammeldags" moskéer där kvinnor göms i städskrubben under svarta skynken, och moskéer där alla ber tillsammans. Så kan man välja vad man har lust till. Den dag någon försöker tvinga med någon till fel sorts inrättning, är det ett fall för polisens dragna batonger.