Vem vinner?

Som kristdemokrat hade jag visst hopp om att få vara med och påverka valet av den nya Stora Ledaren. Gissa hur besviken jag är över att ingen från partistyrelsen ringt och velat ha min åsikt? Så jag får väl säga mitt här istället.

Kandidaterna har nu skrivit sina ansökningsbrev offentligt i pressen. Låt oss börja med en liten sammanfattning av dem.

Kandidaterna

Penilla Gunther
Redan i tredje stycket begår Penilla harakiri. Hon nämner "ofödda barn". Snälla Penilla, nog vet du väl att i åsiktskorridorens Sverige är den som ens nämner abortfrågan, och speciellt den som är ofin nog att påpeka att det är barn det rör sig om, politiskt död.

Men låt oss i alla fall granska resten. Hon betonar partiets sociala patos. De punkter hon vill driva är:

• Jobb åt alla. Mer företag ger fler anställda.
• Integration: bättre svenskundervisning, validering av betyg. Även validering av praktiska kunskaper.
• Nationell strategi för Life Science.
• Jämlik vård: bort med landstingen. Jag utgår från att hon menar jämlikt över landet, inte ur feministiskt perspektiv.
• Energi. Hon vill ha pragmatisk inställning till industrins behov.

Min analys: Överlag ser jag hennes punkter som bra målsättningar, och ser fram emot konkreta förslag. Det är i invandringsfrågan det brister. Integrationsåtgärderna bedömer jag som i rätt riktning, men helt otillräckliga. Vi har helt enkelt inte behov av en stor mängd lågutbildade eller outbildade människor, inte till de löner vi erbjuder enligt kollektivavtal. Var det inte Penilla som mådde illa när hon hörde Skyttedal prata om (begränsning av) invandring häromåret?

Jakob Forssmed

Jakob börjar med att skriva vackert och lyriskt om det kalla, hårda Sverige vi har idag (vänta nu, har vi inte nyss haft åtta års alliansstyre?) och hur KD skall göra allt bättre. Jag får en svag misstanke om att han har bett Daniel Suhonen att skriva en mall, som han sen fyllt i med sina hjärtefrågor. Nåja, de frågor Jakob vill ta upp är:

• Jobb och vardagsfrihet. Jakob skriver längre än Penilla på den här punkten, om än inte så mycket mer konkret. Han vill förenkla, samtidigt som diverse riktade åtgärder ska införas. Lite motstridigt. En sak jag gillar är dock att han tar upp skattesänkningar inte bara för att folk ska stimuleras att arbeta mer, men även för att folk ska kunna välja att vara hemma mer. (Val)frihet åt folket!
• Välfärdspolitik för de utsatta. Låter först som V-politik, men han trycker på valfrihetens betydelse och vikten av eget ansvar.
• Trygghetspolitik. Här kommer familjen in. Jakob vill ha en politik som bidrar till starka relationer. Mumma för en gammelkonservativ gubbe.

Ebba Busch Thor

Ebba låter det personliga bli politiskt, och pratar om sin mormor. Hon går till storms emot politiska ovanifrånlösningar med en energi som får mig att minnas ungdomens ungmoderater (en helt annan sort än dagens vänsterfeminister i MUF). Hennes punkter är:

• Familjepolitik. En politik som främjar familjeetablering och låter människor själva forma sin vardag.
• Ansvarsfull invandrings- och migrationspolitik. Ebba vill genomföra de förslag KD nyligen presenterat. Min kommentar: förslagen är enligt mig helt otillräckliga. Mer måste till!
• Jämställdhet, inte kvotering. 
• Växande företag. Riv hinder istället för att skapa mer pysselsättning.
• Solidaritet med utsatta. Gemensamt finansierad välfärd, parad med civilsamhället.
• Stärkt försvar. Tack för den punkten!

Acko Ankarberg Johansson

Nu har ju Acko nyss dragit sig tillbaka, men låt oss i alla fall analysera vad hon skrev, så vi vet om vi skall glädjas eller begråta beslutet. När jag läser det Acko skriver får jag först också tanken att det är Suhonen som står bakom även detta inlägg, men så småningom går det upp ett ljus: det här är så känslosamt, så poetiskt skrivet om det kristdemokratiska samhället att här är det självaste Håkan Juholt som hållit i pennan. Ackos punkter är:

• Migrationspolitiken. Acko är stolt över de förslag KD har lagt hittills, och vill utveckla dem vidare. Hon ser att vi har ett ansvar att se till att jobb och bostad finns för de som kommer till Sverige. Jajamen, det här hade kunnat bli bra.
• Utanförskapet. Reformera arbetsförmedlingen, underlätta för företagen, jobb även för icke högutbildade.
• Förstatliga sjukvården.
• Försvaret: påtaglig höjning av anslagen.

Analys

Vad är det som en partiledare ska tillföra? Jo:

1. Leverera dräpande oneliners i TVs partiledardebatter
2. Staka ut den ideologiska riktningen för partiet
3. Ena partiets fraktioner, så det inte exploderar

Punkt 1 ovan är den allomviktiga. Allt annat kan utföras av grå eminenser, spin doctors, storvesirer eller vad de nu heter. Men när TV kallar till partiledardebatt, då är det partiledaren som måste gå ut och leverera. Till socialdemokraternas och miljöpartiets stora fasa. Så det är väsentligt att vi väljer en TV-mässig och debattglad person, eftersom svagheter där inte kan täckas upp av andra.

I den ronden ser jag Ebba som vinnare, med Acko som god tvåa. Mitt hopp är att Ebba kan bli en 2010-talets Carl Bildt, påläst, kunnig och helt skoningslös gentemot dumhet och etikettklistrande.

Även den ideologiska inriktningen är viktig. Vilket vägval ska KD göra? Socialliberalt in emot den mitt där redan alla utom V befinner sig? Konservativt bort mot den högerflygel där motståndarna står redo att kasta bruna SD-relaterade komockor på oss? Jag vill se det senare.

I rond två röstar jag återigen på Ebba, med Acko som tvåa.

Vad gäller att hålla ihop partiet, ja där gäller helt andra kvaliteter än att göra sig bra i TV. Man skall kunna kompromissa, och få fraktioner som hatar varandra att arbeta mot ett gemensamt mål. Allt det där som sossarna har misslyckats med de senaste tio åren, alltså. Där vet jag faktiskt inte vem som kan göra bra ifrån sig, jag har noll insikt i det interna kristdemokratiska familjelivet.

Till sist måste jag dock, som barnens favorit Felix Recenserar brukar göra, notera att Penilla Gunther ju kommer från min födelsestad Trollhättan, och därmed får 10 av 10 poäng.

Rekommendationer

Mitt val till partiledarposten, föga överraskande: Ebba Busch Thor. Hon är en äkta bakåtsträvande, frihetsälskande konservativ. Och funkar bra på TV.

Sen kommer det roliga. För att få partiet med sig (vilket Mona Sahlin och Håkan Juholt kan intyga är en rätt viktig sak), måste hon ha några rediga Gestapo-officerare vid sin sida. Jag föreslår Ebba att hon knyter Acko nära sig, och även ser till att Jakob får en viktig roll i att forma partiet och driva det framåt. Tillsammans är vi starka, som Bamse brukar säga.

Penilla, då? Ja, det där med att vara solidarisk med sina partikamrater verkar ju inte vara hennes starka sida. En landshövdingeplats i Vänersborg, kanske? För en äkta Trollhättebo är det ungefär lika fin belöning som en enkelbiljett till Sibirien.