Kan miljöpartiet ha rätt?

Det finns partier som jag bara älskar att hata. Partier som inbjuder till raljans och gapskratt. SvP. V. Nya Moderaterna. Och så Miljöpartiet. Länge har min inre bild bestått av riksdagsmän i ullig kofta och stora skägg. Fast på näthinnan sitter synen av stämmodeltagare som röstar för att avskaffa kapitalismen så fort språkrören gått ur lokalen.

Men är det verkligen en rättvis bild? Som ingenjör får jag ju erkänna att det tydligaste tecknet på ett klokt parti är att det lyckas dra till sig rationellt tänkande ingenjörer. Och det verkar MP lyckas med. Josefin Utas, till exempel. Och Annika Lillemets, som tillsammans med några andra MP-are producerat en motion som kan lösa upp några intressanta politiska knutar. Och nej, tro inte att jag börjar tala väl om Annika och MP bara för att vi läste i Linköping samtidigt, och att jag nog tillochmed har varit hemma hos familjen och druckit en kopp kaffe. Jag är hård och emellanåt även rätt orättvis.

Den motion Lillemets skrivit handlar om att det är dags att utreda det där med basinkomst, eller medborgarlön som det emellanåt kallas.

Har jag blivit fullständigt tokig? Vi i alliansen kör ju arbetslinjen hela vägen. Nja. Titta lite på de klyftor vi har i samhället. Eftersom Sverige inte längre har några riktiga låglönejobb, så går den klyftan mellan de som har jobb och de som inte har jobb. Mängder med invandrare (jajamen, nog ska vi kunna knöka in invandringspolitiken på ett hörn!) är så lågproduktiva att de inte har en chans att få anställning till svensk kollektivavtalslön. Är de då lata fähundar som inte förtjänar att äta? Nej. Anledningen till att de inte kan få jobb är ju att vi svenskar tillsammans har bestämt att vi inte ska ha några låglönejobb i landet. Samma gäller de som är lågproduktiva på grund av sjukdom - inte är det deras fel att lägstalönerna är höga.

Resonemanget ovan leder ut i att vi har, avsiktligt, konstruerat ett samhälle där halva folket jobbar som fan, och andra halvan inte kan få jobb. Ingendera halvan är "skyldig" till situationen, vi har satt oss i den gemensamt. Att då ena halvan ska behöva gå till socialen och skämmas över sin existens känns fel. De har inte hamnat där av sin egen förskyllan, utan på grund av hur vi organiserat vår arbetsmarknad.

Och in kommer basinkomsten. Låt alla få en grundtrygghet, som alltid finns där oavsett. Ungefär som barnbidraget, fast man behöver inte ens ha barn. Klarar du inte att jobba, eller klarar du inte att vara produktiv nog för att komma upp i kollektivavtalets nivåer, så går det att låta bli.


Har jag nu fullständigt tappat koncepterna? Är arbetslinjen död här? Kommer inte hela folket ligga på stranden och njuta av sin basinkomst istället för att knega till fabrikerna? Jo, förvisso, om jag fick samma summa av basinkomsten som av min arbetsgivare, så är chansen att jag masar mig iväg till jobbet på morgonen rätt minimal. Därför landar jag i en liberalkonservativ ståndpunkt: ska vi ha en basinkomst, så ska den vara väsentligt lägre än de lägsta lönerna. Det gör att man visserligen inte måste arbeta för att överleva, men ska man ha någon som helst standard så måste man arbeta. Basinkomsten kommer ju heller inte i närheten av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar, varför den som vill vara försäkrad emot sådant måste lösa tilläggsförsäkringar. Det här börjar låta som nyliberala tankar om grundtrygghet. Nattväktarstaten nästa!

Med de låga inkomsterna finns ett nära förknippat problem. Sverige är idag ett samhälle där det är svårt att klara sig på små utgifter, något som blir ett måste parat med små inkomster. Idag är det väl bara de tiggande rumänerna som lyckas leva på småsummor. Så snart man ska ha ett svenskt boende så flyger tusenlapparna iväg; det finns inga billiga bostäder.

Om en låg basinkomst blir populär bland befolkningen, så kommer vi få ett tryck på billiga bostäder, billig mat, billiga kläder. Vi får ökade klyftor (!) och en större möjlighet att faktiskt leva på låga inkomster. Högerns vision, införd bakvägen.

Kommer medborgarlön innebära en ännu raskare kollaps för invandringspolitiken, när vi ska försörja allt fler som inte kan komma i arbete? Nej. Notera att för att få medborgarlön bör man behöva medborgarskap, det ligger lite i namnet. Medborgarskap är en skatt, som inte ska utdelas lättvindigt. Fastställd identitet, drakoniska språktest och tentamen av melodifestivalvinnare genom åren bör vara förutsättning. Lyckas nu Ylva Johansson med sin plan att alla invandrare ska ha jobb två år efter ankomsten, så blir detta heller inget problem. Alla har ju redan jobb.


Sen kommer det bli kul att se minen hos alla "liberala" jämställdhetsivrare, när de upptäcker att basinkomsten blir jättepopulär hos de som vill stanna hemma med barnen när de är små.